De senaste årens snabba utveckling har radikalt ändrat förutsättningarna för Blekinge och sydöstra Sverige. De positiva förändringarna i Öst- och Centraleuropas länder ger helt nya möjligheter för samarbete i olika frågor.
Den södra delen av Östersjön är den befolkningstätaste delen av hela regionen.
Blekinge har ett strategiskt läge för att knyta samman dessa båda delar av Europa, inte minst med stöd av samarbete inom olika EU-program. Möjligheterna för länet att hävda sig i ett mer internationellt sammanhang är starkt avhängiga av om det finns goda kommunikationer. Detta har inte bara betydelse för Blekinge utan är i hög grad en viktig fråga för landets transportsystem för att optimalt kunna utveckla nya marknader i Öst- och Centraleuropa. Särskilt med Polen växer handeln kraftigt. Färjan mellan Karlskrona och Gdynia har i stort sett dagliga turer och utgör en viktig länk i handelsutbytet.
Förväntningarna på utvecklingen av Östersjöområdet är stora och många bedömare tror att det kommer att bli en av Europas viktigaste tillväxtregioner. Det arbete som startat med att upprätta ett östersjöprogram kommer att innehålla satsningar på miljö och transporter.
I regeringsdeklarationen sägs att östersjösamarbetet skall intensifieras ytterligare. Även budgetpropositionen tar upp vikten av att samarbetet mot Östersjöländerna utvecklas.
För att detta skall vara möjligt måste den nuvarande, starka koncentrationen av kommunikationer i Sydvästsverige kompletteras med effektiva och miljövänliga transportstråk över den övriga delen av Sydsverige, innefattande bland annat Blekinge. Detta är nödvändigt om vi i Sverige fullt ut ska kunna ta tillvara de nya möjligheter som bjuds. Satsningar i sydöstra Sverige medför samtidigt att den hårda belastningen på Skåne, Danmark och Nordtyskland kan minska. Detta är särskilt betydelsefullt för att minska den negativa belastningen på miljön inom dessa områden.
Kommunikationerna i öst-västlig riktning kommer också att spela en viktig roll i utvecklingen av handel och turism mellan Baltikum och Sverige/
Danmark/Nordtyskland. Redan ser vi hur transporterna ökar i detta transportstråk. Färjeförbindelsen mellan Karlshamn och Liepaja i Lettland transporterar betydande godsmängder. Utvecklingen har med andra ord varit mycket god.
Både Karlskrona och Karlshamn gör stora insatser för att bygga ut och förbättra hamn- och färjeterminalerna. Även Sölvesborg kommer att göra vissa insatser för att stärka hamnens konkurrenskraft.
Sveriges framträdande roll i det nya östersjösamarbetet är glädjande och måste utnyttjas på bästa sätt. För Blekinges del är detta mycket positivt. Det är dessutom viktigt att vi är med och skapar välstånd i de nya demokratierna. Ett välstånd som på sikt skapar en närmarknad för våra egna produkter.
Om vi inte gör något nu skapas handelsförbindelser för lång tid framöver med övriga länder i Västeuropa. Detta kan bli en ödesfråga för hela vårt land och för vår framtida välfärd.
Infrastrukturinvesteringarna i sydöstra Sverige är och har varit mycket återhållsamma jämfört med Sverige i övrigt. Ett riktvärde för Blekinge borde vara att länet åtminstone får den andel som motsvarar länets befolkning eller cirka 2 procent av satsningarna. Utöver detta kan nämnas att Blekinge är det län i Sverige som statistiskt sett har sämst trafiksäkerhet.
Av flera skäl är det angeläget att förbättra sydöstra Sveriges infrastruktur och då särskilt i Blekinge. Skälen till detta är många:
Sverige behöver nya alternativa miljövänliga transportkorridorer för trafik riktad söderut!
Om all trafik ska ledas över Skåne bidrar detta till kapacitets- och miljöproblem både i Danmark, Tyskland och Skåne vilket kommer att utgöra ett hinder för Sveriges handelsutbyte med Europa. Det är därför väsentligt att i ett tidigt skede stimulera utvecklingen av alternativa transportkorridorer över Blekinge vars hamnar har de bästa förutsättningar för att vidareutvecklas.
Även om sträckningen Göteborg–Karlskrona inte blev en stamväg i 1994 års planeringsomgång föreslås att trafiken från Karlskrona leds via riksväg 40/27/30/E22 och att så snart det är möjligt dessa vägar får en enhetlig numrering. Detta kan ske genom att riksväg 27 från Växjö förlängs till Karlskrona. Som ett andra steg bör vägen ingå i det nationella stamvägnätet, och då som en förlängning på TEM (E77). Även vägens numrering i Sverige bör då ges numreringen E 77.
Trafikutvecklingen mellan Karlskrona och Gdynia har överträffat förväntningarna.
Blekinges infrastruktur och då särskilt dess järnvägar och större vägar har i många avseenden en undermålig standard. Bland annat till följd av detta är Blekinge det län i Sverige som har sämst trafiksäkerhet statistiskt sett. Några av de mest uppenbara bristerna är följande:
Väg E22: Trots undermålig standard (vissa avsnitt ca 7 meters bredd) och trafikmängder som t ex är större än på E4:an genom Småland, finns mycket begränsade insatser planerade för den kommande 10-årsperioden. Den nya investeringsplanen måste ändra på detta. Med hänsyn tagen till trafikintensiteten och de svåra olyckor som skett på E22:an bör en utbyggnad till fyra körfält ske med det snaraste.
Riksväg 29, en strategiskt mycket viktig väg för Karlshamns infrastruktur, är på ett vägavsnitt en uppenbar risk för Karlshamns vattentäkt. En allvarlig olycka har redan inträffat. Arbetet med att förbättra den vägen måste snarast komma igång.
Riksväg 30 som ingår i det så kallade TEM-projektet har stora framkomlighets- och trafiksäkerhetsrisker på vissa vägavsnitt, och även här är behoven stora.
Tvärleden Väg 121, som förbinder E22 via nordvästra Blekinge med E4 och E6 på Västkusten, bör omgående ges riksvägsstatus för att säkra finansieringen. Den kan då finansieringsmässigt prövas ihop med andra angelägna, regionalt viktiga vägstråk. Om inte en sammanhängande förbindelse mellan Olofström och Halmstad kommer till stånd kan det äventyra Volvos produktion i Olofström. En satsning på Tvärleden är samhällsekonomiskt lönsam. Det är i första hand delsträckan Osby–Markaryd som behöver byggas.
Det är av största vikt att kraftfulla satsningar görs för att förbättra Blekinges dåliga trafiksäkerhetssituation. I Blekinge pågår för närvarande ett trafiksäkerhetsprojekt som kallas Säkereken.
Satsningen på Blekinge kustbana har blivit en förebild för hela landet. Både elektrifiering och kurvrätning av banan är motiverade med hänsyn tagen till den stora trafikeringspotential som banan har. Målet bör vara att uppnå två timmars restid mellan Karlskrona och Köpenhamn. Därför måste Kustbanan kunna köra på Öresundsbron som i sin tur kräver elektrifiering.
En elektrifierad kustbana ger stora vinster både miljömässigt och tidsmässigt.
Kust-till-kust-banan kräver också stora investeringar i Blekinge. Denna järnväg utgör en del i ett planerat internationellt järnvägsstråk, TER. Eftersom TER-korridorerna slutar i Gdynia/Gdansk är en förlängning med Kust-till-kustbanan naturlig. Med Kust-till-kust-banan som en del av TER skulle inte bara svenskt näringsliv utan även norskt få snabba och miljövänliga godstransporter till Centraleuropa. Bandelen mellan Karlskrona och Emmaboda är i akut behov av upprustning, bland annat spårbyte och elkontaktledningsbyte. Med en medelhastighet på cirka 75 km/tim och bärighetsproblem är det omöjligt att upprätthålla/utveckla en modern tågtrafik på bandelen.
Förbättringen av internationella flygförbindelser, där Ronneby flygplats klassas som internationell flygplats, klass A, är en annan regionalpolitisk satsning. Ronneby flygplats bör också utrustas med en taxibana.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av goda kommunikationer mot Öst- och Centraleuropa.
|
Jan Björkman (s) |
|
|
Christer Skoog (s) |
Magnus Johansson (s) |