Motion till riksdagen
1997/98:T217
av Karl Hagström m.fl. (s)

Kommunikationerna i skogslänen


1 Infrastruktur och kommunikationer i skogslänen

En viktig hörnpelare för det svenska samhället är att grundläggande service i form av vägar, järnvägar, flyg, post och telekommunikationer skall tillkomma alla delar av landet på likvärdiga villkor. Det är viktigt att man vid prioritering mellan olika infrastrukturprojekt inte bara tar hänsyn till de samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu används, utan också väger in såväl re­gionalpolitiska som sociala skäl.

De senaste årens utveckling, med avreglering och bolagisering av våra infrastrukturverk, har visat att marknaden inte förmår ta regionalpolitiska hänsyn. Den politiska styrningen av uppbyggnaden av landets infrastruktur måste återupprättas. Det kan t.ex. ske genom att alla aktörer på t.ex. distri­butions­marknaden (brev, bud och paket), elmarknaden, telemarknaden och kollektiv­trafiksmarknaden får betala avgifter som används för regional­politiskt motiverade satsningar inom respektive område. Det blir mindre lönsamt att bara ”plocka russinen ur kakan” och vi återtar det politiska greppet över infrastrukturen, utan att därför förlora de fördelar som konkur­rensen kan ge. Den politiska styrningen av Post- och telestyrelsen måste stärkas, samtidigt som man stärker Post- och telestyrelsens roll som övervak­nings­organ. Konkurrenslagstiftningen måste ses över, så att den inte förhin­drar en effektiv regionalpolitik.

1.1 Vägarna

Vägarna spelar en strategisk roll i skogslänens utveckling. De människor och företag som verkar i skogslänen måste ha en vägstandard som är likvärdig med övriga landets. Med tanke på den stora andelen basindustri, som är beroende av råvarutransporter från inlandet och av goda transportmöjligheter för de färdiga produkterna är detta viktigt både för skogslänens utveckling och för landets exportinkomster. Även den växande turistnäringen är beroende av bra vägar.

I skogslänen finns dock landets sämsta vägar, till en del beroende på besvärliga markförhållanden, men främst beroende på brister i det hittillsvarande sättet att fördela väganslagen.

Med tanke på skogsindustrins oerhörda betydelse för landet är det helt oacceptabelt att en så stor del av skogslänens vägnät måste stängas av under långa tider varje år. Det är en brist som måste åtgärdas omedelbart. Särskilt som den moderna skogsindustrin är helt beroende av färsk råvara för att kunna upprätthålla hög kvalitet och högt förädlingsvärde. Det borde vara självklart att vägarna skall kunna hållas öppna året om. Vi anser att Vägverket i mycket högre grad än hittills måste beakta skogsindustrins behov av ett fungerande länsvägnät då väganslagen fördelas över landet. Som ett första steg måste KomKoms förslag om ökade insatser till drift och underhåll av skogslänens vägnät genomföras. Därefter måste man gå vidare så att vägarna i hela landet kan hållas öppna hela året. Det är ett minimikrav om skogslänens företag skall kunna konkurrera på samma villkor som företag i andra delar av landet.

1.2 Järnvägarna

Även järnvägarna i skogslänen är i stort behov av upprustning. Exempelvis skapar den bristande kapaciteten på Norra stambanan stora problem för godstrafiken från norra Norrland. Näringslivets behov av snabba och effektiva transporter har ökat snabbt under senare år. Av miljöskäl är det ytterst angeläget att en så stor andel som möjligt av godstrafiken går på järnväg och inte läggs på lastbil. Det är därför nödvändigt att man vid fördelningen av anslag till järnvägsinvesteringar ger godstrafiken en betydligt högre prioritet än vad som tidigare gjorts.

1.3 Flyg

Ett väl utbyggt inrikesflyg är en viktig förutsättning för att hela landet skall kunna bebos och utvecklas. Det är t.ex. av avgörande betydelse för utvecklingen av turistnäringen i skogslänen. Enligt vår mening måste staten ta ansvar för att skapa förutsättningar för en väl fungerande flygtrafik i hela landet till rimliga kostnader för trafikanterna. För skogslänen har avregleringen av flyget på de flesta håll lett till högre biljettpriser och sämre turtäthet på flyglinjer till inlandet.

Många kommuner tvingas nu att med kommunala skattemedel ge bidrag för att hålla trafiken i gång. Det är en ordning som inte är långsiktigt acceptabel. Enligt vår mening måste staten ta ansvar för att hela flygsektorn solidariskt får bära kostnaderna för att upprätthålla trafiken på vissa olön­samma linjer. Staten bör ta huvudansvaret för de kommunala flygplatserna på samma sätt som för övriga flygplatser.

1.4 Samordning

För att en god kommunikationsstandard skall kunna upprätthållas krävs en samordning mellan bil-, buss-, järnvägs- och flygtrafik. Detta tycks inte vara möjligt med dagens system, där varje företag fastställer egna turlistor, egna taxor och svarar för den egna informationen. Det är angeläget att de olika trafikföretagens informationssystem kopplas ihop och förbättras, så att konsumenterna lättare kan hitta de förbindelser som bäst motsvarar deras behov. Detta är särskilt angeläget i skogslänen, där avstånden är så stora att ett enskilt trafikslag sällan har en tillräckligt hög servicegrad för att ensamt kunna fylla konsumenternas behov.

1.5 Tele

Den moderna informationstekniken ger skogslänen helt nya utvecklingsmöjligheter, genom att många verksamheter inte längre är geografiskt bundna till vissa orter. En förutsättning för att dessa möjligheter skall kunna tas till vara är att hela landet får tillgång till den nya tekniken på likvärdiga villkor och avståndsoberoende taxor. Staten måste styra utbyggnaden av höghastighetsnät för datakommunikation på ett sådant sätt att hela landet ges likvärdiga utvecklingsmöjligheter.

2 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en starkare politisk styrning av all verksamhet som kan hänföras till infrastrukturen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att man vid prioritering mellan olika infrastrukturobjekt tar hänsyn till såväl regionalpolitiska som sociala skäl, vid sidan av de samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu används,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka den politiska styrningen av Post- och telestyrelsen, samtidigt som man stärker dess roll som övervakningsorgan,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över konkurrenslagstiftningen så att den inte utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik,1

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökade insatser till drift och underhåll av vägnätet i skogslänen med målet att alla landets vägar skall kunna hållas öppna året om,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta större hänsyn till de tunga transporterna vid fördelning av väganslag både till drift och investeringar,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uttala att staten bör ta huvudansvaret för de kommunala flygplatserna i likhet med det ansvar man tar för övriga flygplatser,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av de olika trafikslagen så att hela Sverige får en god kommunikationsstandard,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hela landet snarast måste få tillgång till teleförbindelser som klarar att överföra stora datamängder med hög hastighet, s.k. bredbandsnät,

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör verka för att teletaxorna så långt möjligt görs avståndsoberoende.

Stockholm den 6 oktober 1997

Karl Hagström (s)

Berit Andnor (s)

Leif Marklund (s)

Carin Lundberg (s)

Leo Persson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Britta Sundin (s)

1 Yrkande 4 hänvisat till NU.

Gotab, Stockholm 1997