Västsverige utgör ett dynamiskt område av stor betydelse för nationen. Betydande delar av landets produktion, utveckling, utbildning och vård skapas i det nya länet Västra Götalands län som bildas vid årsskiftet. Dessa goda förutsättningar måste tas tillvara på ett bättre sätt, och människor göras delaktiga i utveckling och allsidig balans i regionen. Västsverige kommer att i det nya länets skepnad spela en ännu mer betydande roll som brohuvud mellan Sverige och övriga medlemsländer i EU. Folkpartiet liberalernas stöd för en ny länsindelning kan till stora delar förklaras med att de goda förutsättningar som finns i Västsverige skall kunna utvecklas i större utsträckning genom att över hittillsvarande administrativa gränser utveckla arbetsmarknad, bostadspolitik, näringsfrågor och handel etc. Därigenom skapas goda livsbetingelser för invånarna och regionen kan aktivt bidra till för nationen betydelsefull tillväxt och därigenom målmedvetet bekämpa arbetslösheten och öppna dörren för nya jobb,
När det nya västsvenska länet bildas av tidigare Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län är det mycket viktigt att både utveckling och allsidig och regional balans förverkligas. Att ta bort administrativa gränser som under lång tid upplevts som försvårande och obsoleta indelningar, medför inte med nödvändighet en total centralisering. Tvärtom kan förutsättningar skapas för att genom ett organisatoriskt sammanförande och därmed rationalisering av enheter skapa så mycket bättre förutsättningar för att rent geografiskt sprida enheter och ändå låta dem arbeta över ett jämfört med tidigare betydligt större geografiskt område. Goda kommunikationer tillsammans med nya kommunikationsmedel och nätverkstänkande ökar ytterligare dessa möjligheter.
Det nya länet med nära 1,5 miljoner invånare blir det näst största i landet. Genom det nya länet kan nya och bättre förutsättningar skapas för att driva de allt viktigare utvecklingsfrågorna i Västsverige avseende flertalet samhällsområden och särskilt näringsliv och handel, miljö och kommunikationer. Det nya länet blir Sveriges viktigaste industrilän. Näringslivet är starkt exportinriktat och i hög grad därav transportberoende. Här finns Nordens största hamn, Sveriges andra flygplats. Cirka 1/4 av all godstrafik i landet har beröring med länet, som är en viktig port till Västeuropa och omvärlden i övrigt. Många viktigare transportstråk på vägsidan E6, E20, riksvägarna 40 och 45, samt de tunga järnvägarna Västra stambanan och Norge/Vänerbanan (Nordlänken), bär upp länets transporter.
Men det nya länet uppvisar också en rik diversiering. Den allt större betydelse som livsmedelsproduktionen får i ett integrerat Europa med Sverige som fullvärdig part – både vad gäller kvalitet och exportroll – medför en ökad betydelse för Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Skara. Den satsning på högre utbildning som Folkpartiet liberalerna anser är en bärande del av möjligheterna att långsiktigt gå in i en situation med ökad sysselsättning, skapande av nya jobb och en trygg ekonomisk tillväxt och utveckling finns förutsättningar att ytterligare utveckla i Västsverige, då det förutom Göteborgs universitet och Chalmers, dessutom finns tre självständiga högskoleenheter, där enbart Högskolan Trollhättan–Uddevalla planerar för en fördubbling av utbildningen fram till år 2000, och där redan idag projektverksamhet står för lika stor omsättning som övrig verksamhet. Högskolan i Skövde är en viktig del för ökad sysselsättning och skapande av nya jobb i Skaraborgsdelen av det nya länet.
Intresset för och betydelsen av EU kan också karakteriseras genom att ett Sveriges första EU Carrefor-kontor, med sin inriktning på landsbygdsutveckling i ett europeiskt perspektiv och nätverksbyggande mellan landsbygdens regioner och småcentra i Europa, etablerats i Skara och varit förebild för vidare utbyggnad i övriga landet. Det nya länet blir genom sin tyngd när det gäller näringsliv, transporter, högre utbildning och forskning ett viktigt kraftcentrum för Sveriges nationella utveckling. Därför är det viktigt att staten uppmärksammar behovet av investeringar i länet som är nödvändiga för en positiv utveckling både i regionen, men också i landet som helhet. Uppmärksamhet behövs särskilt vad gäller transportområdet och utbildningssektorn där särskilt de regionala högskolorna, som lätt förstås av vårt exempel, är en viktig utvecklingsfaktor. Men mycket viktigt är också att statens egna lokaliseringar görs så välavvägt att möjligheterna för hela länet tas tillvara.
Kommunikationsmöjligheterna har en ökad vikt i ett modernt samhälle. Den ökning av täta nätverk, positivt ömsesidigt beroende mellan olika leverantörer inom industri och näringsliv i övrigt och ökad handel med inte minst EU:s medlemsländer, som bildandet av det nya länet bidrar till, är i allt högre grad beroende av goda kommunikationer. Det gäller fysiska transporter via väg, järnväg, sjöfart och flyg, men också den elektroniska kommunikationen via bra telesystem. Bilmotorvägar och IT-motorvägar utesluter inte varandra, utan kompletterar varandra och bildar därigenom grund för expansion.
Regeringens politik syns i väsentlig utsträckning sakna denna insikt. Budgetpropositionens inriktning på att lägga de stora väsentliga investeringarna i infrastruktur i västra Sverige tio år eller mer framåt i tiden, är oacceptabelt. En sådan politik får till följd att de stora fördelar Västsverige skulle kunna få och därmed bidra till hela landet med går förlorade.
En fullt genomförd utbyggnad av Norge–Vänerlänken får inte efter tio års diskussion och planering senareläggas. Tågtrafiken är i första hand systemtrafik. För att kunna ta tillvara fördelarna med Öresundsbrons tillkomst fullt ut, förutsätts att de vidare kommunikationerna upp till sydöstra Norge med Oslo-området har en fullt ut modern standard utan flaskhalsar. Både dubbelspåret genom Halland och Hallandsåsen och den pågående utbyggnaden på den norska sidan har fullföljts före den fullständiga utbyggnaden av Norge–Vänerlänken ens riskerar att starta med regeringens nuvarande inriktning. Det mellan EU- och EES-länderna Sverige och Norge i InterReg-samarbetet förutsatta användandet av kommunikationer är ytterligare ett argument för att fullfölja byggandet i en annan takt än regeringen förutsätter.
En betydande del av Vänerlänken utgör också pulsåder för godstrafiken i nord-sydlig riktning mellan Mellansverige/Bergslagen och Västkustens hamnar. Denna trafik får ökande betydelse i takt med att snabbtågstrafiken på Västra stambanan ökar, och tränger ut den långsammare godstrafiken. Vänerlänken är den enda genomgående nord-sydliga järnvägsförbindelsen som alternativ. En utbyggnad av Norge–Vänerlänken får alltså goda miljö- och transportekonomiska effekter i flera avseenden.
Fartygstrafik är i betydande utsträckning en del av miljöanpassade transporter. Kapaciteten är överlägsen, och transportsättet är särskilt gynnsamt för bulksjöfart, för skogs- och oljeindustrin. Nuvarande slussar togs i bruk 1916. Med upprustningar under åren och behovet av året-runt-öppen trafik används Göta Älv–Vänern i betydande utsträckning. Den europeiska integrationen, nya systemlösningar för fartygstrafik och den utökade trafikvolymen, har aktualiserat en utbyggnad eller total nybyggnad av slussarna. Fartygstrafiken kan vidareutvecklas och systemtekniskt integreras med Atlanttrafiken från Göteborg, liksom med kanalsystemen på kontinenten. Dessa möjligheter måste tas tillvara. Regeringen bör därför upprätthålla en betydande beredskap för att snabbt ta ställning till kommande förslag från Sjöfartsverket beträffande investeringar i fartygstrafiken på Göta Älv och Trollhätte Kanal.
RV45:s utbyggnad på i vart fall sträckan Vänersborg–Göteborg är mycket angelägen. Trafikflödet på vägen är vid flera mätställen mer omfattande än på den nya motorvägen E6 genom Bohuslän. En önskad ökad ekonomisk aktivitet i Västsverige kommer att behöva ytterligare vägkapacitet. En pulsåder i nord-sydlig riktning är RV45 vars utbyggnad till nuvarande 13-metersstandard genom Göta Älvdalen påbörjades i slutet av 1950-talet. Företagens krav på förbättrad logistik och det utökande pendlandet mellan Tvåstad och Göteborgsområdet, som utökas genom det nya länets bildande, kan inte enbart tillgodoses med järnväg, som regeringen enligt ovan inte planerar tillräcklig utbyggnad av, eller av sjöfarten. Redan idag är trafiksäkerheten eftersatt på RV 45 med flertalet dödsolyckor och andra allvarliga olyckor. Varje åtgärd att höja trafiksäkerheten med den nuvarande vägstandarden medför försämrad framkomlighet till skillnad från en vägutbyggnad enligt vägverkets plan, som istället medför både efterlängtad ökad kapacitet och bättre trafiksäkerhet. En viktig avsikt med det nya länet är att riva onödiga gränser och barriärer. En sådan är gränsen mellan Älvsborgs läns landsting och Bohuslandstinget. Huvudmännen har inlett ett samarbete med sikte på full integration mellan sjukvården i Fyrstadsområdet med NÄL och Uddevalla lasarett. En sådan integration förutsätter att RV44 mellan Vänersborg och Uddevalla byggs ut till av vägverket planerad standard med det snaraste. Vägen som får ökad betydelse för det nya länets inre kommunikationer är redan idag en huvudlänk för trafiken mellan Västkusten och Sydnorge å ena sidan samt mellersta Sverige å andra sidan. Vägen utgör huvudstråket för godstrafiken mellan småländska skogsbruket och norska skogsindustrin. RV44 är också huvudväg för persontrafiken mellan Västkusten och Stockholmsområdet. Vägen har inte ens 13-metersstandard, saknar cykelbanor och har flera svåra passager. Olycksläget är oroande. En utökad sjukvårdstrafik gör det tydligt att regeringen inte uppmärksammat behovet av att genomföra förändringen av RV44.
De kommunikationsutredningar som genomförts av länsstyrelsen i hittillsvarande Skaraborgs län visar med all tydlighet behovet av fortgående upprustning av E20, som är huvudstråket mellan Mälardalen och Västsverige, samt flera förbindelser mellan de större orterna i Skaraborg. Med det nya länet ökar betydelsen av att också utbyggnaden kommer till stånd över de tidigare länsgränserna.
Vad som inte tillräckligt uppmärksammats är den stora mängd broar i praktiskt taget hela länet. Flera är i akut behov av upprustning och i något fall nybyggnad.
De stora landsbygdsytorna – särskilt i Älvsborgs län – innebär osedvanligt mycket grusväg och undermåliga oljegrusvägar. Det slår fast behovet av en mer rättvis och ökad andel av Vägverkets samlade medel.
Det har varit en förhållandevis stor politisk uppslutning kring bildandet av det nya länet. Det är viktigt att ett nytt stort län i ett uppbyggnadsskede får en tydlig rationell funktion, som undviker onödig byråkrati, där administrationen minimeras och möjlighet till aktivitet maximeras. En socialt styrd marknadsekonomi främjar näringslivet i stort och ger möjlighet till ekonomisk tillväxt och därmed förutsättningar till skapande av nya arbetsplatser. Men tyngdpunkt måste läggas på utveckling och allsidig regional balans. Verksamheters placering och ledningsfunktionernas lokalisering betyder i det sammanhanget mycket. Flera tunga funktioner har i förberedelseskedet planerats få sin spridning över det nya länet. I stort torde det vara en både realistisk och god fördelning.
Det är viktigt att de politiska löften som givits infrias, löften om lokalisering av t ex skatteförvaltningen till Mariestad måste ha föregåtts av noggranna kalkyler av de ekonomiska kostnaderna och de lokaliseringsmässiga fördelarna. När väl den avvägningen gjorts är det inte godtagbart att gå ifrån detta. Effektiviteten har många variabler, och de fördelar som en lokalisering till Mariestad också i planeringsskedet erkänt, kan inte avvisas när etableringen skall göras. Det är av stor betydelse för att den regionala satsning som är en av huvudpunkterna för att skapa det nya länet skall kunna genomföras och dess fördelar tas tillvara. Skatteförvaltningen bör alltså som ursprungligt tänkt förläggas till Mariestad.
Det nya länet kommer att vara en mycket viktig del av Sverige framtida liv och utveckling. Den starka befolkningskoncentrationen till Göteborgsområdet och likaledes den stora arbetsmarknaden i området leder till att man i likhet med propositionen kan tala om att där befinner sig navet. Men inte ens ett nav kan fungera isolerat. Viktigt är att hela hjulskivan ut till yttersta gräns är en fungerande enhet. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på att det finns s k svaga områden. Områden där befolkningsgleshet och avsaknad av en stark arbetsmarknad är hämmande på många sätt.
För det nya länets del är det därför värt att uppmärksamma att t ex de sydöstra delarna, Ulricehamns och Svenljungas kommuner, är i ett sådant läge. Det gäller också i hög grad östra Skaraborg med kommunerna Tidaholm, Tibro och Karlsborg samt i nordost kommunen Gullspång. Alla har det gemensamt att man haft arbetsmarknadspolitiska påfrestningar av betydande och besvärande mått. Industrinedgång, men också statlig neddragning i dessa områden har spelat stor roll. Delar av norra Bohuslän har också känning av glesbygdsproblem och på vissa områden en mycket svag arbetsmarknad.
Särskild uppmärksamhet bör den nya länsledningen ha beträffande landskapet Dalsland. Alla fem kommunerna har bekymmer vad gäller befolkningsutveckling och arbetsmarknad. Dalsland är dessutom det enda landskapet som inte får någon institutionell lokalisering i det ny länet. Detta leder till att länsorganisationen i sin uppbyggnad måste få en sådan konstruktion att tydliga och svaga ytterområden i länet kan få en uppbackning som gör att dessa områdens krav på arbete, bostad och god miljö väl kan tillgodoses.
Statsmakten på riksnivå har ansvar för att en harmonisk utveckling av ett nytt sammanfogat län kan fungera väl. Därför bör en uppföljning ske och regeringen bör regelbundet till riksdagen rapportera utvecklingen och bereda möjligheter till eventuellt behövliga korrigeringar för att fördelarna skall kunna tas tillvara på bästa sätt. Därför måste också riksdagen känna sig oförhindrad att medverka till att förverkliga lösningar som många parter ansett vara till fördel för utvecklingen.
Att detta sker har också stor betydelse för hela landet och för andra förestående rationaliserande grepp som kan komma att behövas i den statliga förvaltningen regionala nivå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av utveckling och allsidig balans i det nya västsvenska länet Västra Götalands län,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägen Norge–Vänerlänkens utbyggnad,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapen för utbyggnad av Trollhätte Kanal,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att fullfölja vägutbyggnader med särskild tonvikt på RV 44 och RV 45,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den västsvenska mängden av underhållskrävande broar och den stora andelen grusvägar beaktas vid medelstilldelningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ökad och rättvis medelstilldelning sker beträffande den västsvenska högre utbildningen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustat och förbättrat vägnät i regionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på universitet och högskolor i avsikt att få ett dynamiskt närings- och kulturliv,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i enlighet med tidigare utställda politiska löften lokalisera skatteförvaltningen till Mariestad,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den inre funktionen stimuleras med ett rationellt upplägg som även i övrigt gynnar också svaga ytterområden i länet,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landskapet Dalsland särskilt uppmärksammas,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de inre funktionerna inom det nya länet får en sådan uppläggning att decentralisering och subsidiaritetsprincipen kan upprätthållas.
|
Elver Jonsson (fp) |
Eva Eriksson (fp) |
1 Yrkandena 1, 10 och 11 hänvisade till AU.
2 Yrkandena 6 och 8 hänvisade till UbU.
3 Yrkande 9 hänvisat till SkU.