Utan en väl fungerande infrastruktur skulle Sverige stanna såväl bokstavligt som bildligt. Målmedvetna investeringar i infrastrukturen är nödvändiga för att Sverige skall kunna upprätthålla konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd.
Skånes strategiska läge som Sveriges port mot Europa ställer stora krav på ett väl fungerande överordnat transportsystem. Detta är även av stor betydelse för Skånes förbindelser med övriga Sverige. Varje åtgärd på infrastrukturområdet måste också värderas utifrån dess inverkan på möjligheten att åstadkomma en balanserad utveckling i landskapets olika delar.
Infrastruktur- och transportfrågorna i Skåne har för närvarande hög aktualitet. Arbetet med den fasta förbindelsen till Danmark fortgår som planerat, liksom arbetena med tunneln genom Hallandsåsen och Västkustbanans utbyggnad. Planeringen av Citytunneln i Malmö håller på att slutföras. Samtidigt ökar genomfartstrafiken till och från kontinenten.
Öresundsbrons samhällseffekter är i dag svåröverskådliga, även om det inte föreligger någon tvekan om att ”Öresundsregionen” har en betydande potential i form av kreativa och vetenskapliga resurser samt en utvecklingsbar infrastruktur för sjö-, flyg- och landtrafiken. Pågående investeringar har emellertid inte underkastats tillräckliga tvärvetenskapliga analyser och har inte heller följt den övergripande planeringen. Detta har lett till en berättigad oro för att andra samhällsekonomiskt lika motiverade projekt i Skåne – felaktigt – lagts åt sidan och glömts bort.
I detta sammanhang behöver endast nämnas det för flera kommuner i Skåne så viktiga yttre godsspår samt utbyggnaden av de delar av vägnätet i Skåne som så effektivt som möjligt skall länka samman övriga delar av Sverige med Europa. Det förtjänar att understrykas att Skåne genom sitt geografiska läge är ett viktigt transitområde för resande och varor till och från övriga Sverige. Detta förhållande understryker vikten av att de nationella vägarna E 4 Helsingborg–Stockholm, E 6:ans sträckning Trelleborg–Malmö–Helsingborg–Göteborg och vidare mot Oslo och inte minst E 22 Malmö–Kristianstad och vidare mot Blekinge och Kalmar i sin helhet måste ges en sådan standard att de svarar mot inte bara nuvarande, utan även mot kommande transportbehov.
Det är därtill viktigt att förbindelserna mellan Österlen och Malmö-Lundregionen förbättras så att transporter kan bedrivas effektivt och snabbt. Stråket Bornholm till Själland över Ystad är också av vital betydelse för en inomregional utveckling.
Andra viktiga frågeställningar är hur samordningen mellan regionens två storflygplatser (ett utbyggt, allt större Kastrup samt Sturup) kommer att gestalta sig och hur flygplatserna i Kristianstad och Ängelholm skall inlemmas i denna samverkan. Behovet av insatser i Skånes hamnar med en allt mer omfattande sjöbunden godstrafik till östra Europa och övriga kontinenten behöver också penetreras.
Utöver en samlad bild av infrastrukturutbyggnaderna behövs en djupgående analys av de kapacitets- och miljöproblem som gods- och transportsystemet i Skåne står inför. Huvuddelen av landets export- och importgods på väg, samt i princip allt järnvägsgods till kontinenten passerar i dag de skånska hamnarna.
Regeringens beslut avseende den långsiktiga planeringen av infrastrukturen har hittills byggt på riksdagens bestämmande om de övrgripande målen samt de finansiella ramarna. Banverket, Vägverket och det nya regionala självstyrelseorganet skall därefter upprätta långsiktiga planer för nationell och regional transportinfrastruktur. Det kan dock ifrågasättas om detta är tillräckligt.
I vilka former och på vilket sätt kan landets näringsliv enligt de nuvarande planeringsformerna framföra sina synpunker? Vilka transportstråk genom Skåne är mest fördelaktiga? Ett annat synsätt som bör anläggas avser den internationella samordningen av ländernas planering. Som ovan framhållits är en mycket stor mängd av transporterna i Skåne gränsöverskridande och valet av transportsätt och transportvägar inte begränsat till ett visst land. För Skånes del är det uppenbart att ett ingående samarbete med Danmark, Tyskland, Polen och de baltiska länderna behöver komma till stånd i dessa viktiga frågor. Risken är annars stor att infrastruktursatsningar påbörjas i ett land medan motsvarande investeringar på andra sidan inte följer med. Bristen på samarbete kan i sådana fall få allvarliga följer.
Många kommuner i Skåne har aktivt under lång tid och på ett praktiskt sätt arbetat med infrastruktur- och transportfrågor. Kommunernas liksom näringslivets erfarenheter bör bättre tas till vara och ingå som en viktig del i den nationella och regionala planeringen och analysen av främst godstransporter.
Av de i motionen anförda skälen bör den pågående nationella, långsiktiga planeringen av infrastrukturen kompletteras med en analys av de speciella krav som trafiken genom och inom Skåne ställer. Det underlag som kommer att presenteras inför riksdagens beslut avseende planeringsperioden 1998–2007, kommer avseende flera infrastrukturprojekt i Skåne att sakna tillräcklig utredning, samordning och helhetssyn.
Möjlighet finns emellertid nu – i god tid innan riksdagen senast år 2000 skall fatta beslut för nästa planeringsperiod 2002–2011 – att i Kommunikationsdepartementets regi, t.ex. i projektform, börja ett brett upplagt samarbete mellan departement, trafikverk, regionförbund, kommuner och näringsliv för att godstransporterna genom Skåne och deras problem skall få sin rätta belysning och genomarbetning.
Inte minst ur miljösynpunkt är helhetsgreppet viktigt så att ågärder till miljöns fromma kan vägas in från början.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes infrastruktur och dess betydelse för transporter inom landskapet och till och från Sverige,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett brett samarbete mellan departement, trafikverk, kommuner och näringsliv för att ta fram ett underlag för effektiva godstransporter i Skåne.
|
Inga Berggren (m) |
|
|
Bo Lundgren (m) |
Maud Ekendahl (m) |
|
Ingvar Eriksson (m) |
Margit Gennser (m) |
|
Sten Andersson (m) |
Bertil Persson (m) |
|
Jan Backman (m) |
Peter Weibull Bernström (m) |
|
Anna Åkerhielm (m) |
Rune Rydén (m) |
|
Annika Jonsell (m) |
Gun Hellsvik (m) |