Motion till riksdagen
1997/98:T201
av Göte Jonsson och Ulf Melin (m)

En ny bilpolitik


Bilen har spelat en stor roll för utvecklingen av det moderna samhället och dess betydelse kommer att bestå också i framtiden. För många utgör bilen helt enkelt en nödvändighet för att över huvud taget kunna arbeta, besöka sina släktingar och vänner eller utöva sin fritidsverksamhet. Att belägga bilismen med allt högre kostnader är därför en felaktig politik.

Högre kostnader påverkar möjligheten för alltfler att äga och köra bil. Med det följer svårigheter att välja bostadsort i förhållande till centralorternas serviceutbud och inte minst tillgången på arbetstillfällen. Problemen med bristande rörlighet på arbetsmarknaden förstärks.

Ökade pålagor på privatbilismen rimmar illa med målsättningen att hela Sverige skall leva, en ambition som samtliga partier givit uttryck för. Med få eller inga alternativ, i form av allmänna kommunikationsmedel, är det boende på landsbygden som drabbas hårdast. En felaktig bilpolitik riskerar därmed att påskynda en av situationen på arbetsmarknaden redan inledd avfolkning av landsbygden.

Orimlig bensinskattehöjning

Regeringen och riksdagsmajoriteten motiverar bensinskattehöjningen med miljöskäl. Också utifrån dessa skäl är emellertid höjningen felaktig. Miljöproblemen måste i stället lösas genom teknisk utveckling av nya och mer miljövänliga fordon och bränslen. Mycket har redan skett inom detta område. Det kanske främsta exemplet utgörs här av katalysatorreningen.

Av kostnaden för en liter bensin gick redan före senaste skattehöjnings­beslutet mer än sex kronor till skatt i form av moms, koldioxidskatt och energiskatt. Sammantaget gör det att vi i dag innehar en föga hedrande topposition inom EU vad gäller bensinpriset, vilket naturligtvis bör ses mot bakgrund av att Sverige är ett glesbefolkat land med stora avstånd.

Till den redan beslutade höjningen skall läggas förslaget från Kommunikationskommittén där majoriteten föreslår att bensinskatten skall höjas kontinuerligt under de kommande åren. Dessa skattehöjningar måste förhindras.

Gamla bilar i Sverige

Sverige har en i förhållande till flera andra länder ålderstigen bilpark. Av Sveriges 3,6 miljoner bilar är hälften tio år eller äldre. Genomsnittsåldern har under 1990-talet stigit från åtta till tio år. Motsvarande för hela EU beräknas vara sju år. Det finns 1,7 miljoner bilar med katalysator, dvs mindre än hälften av bilparken. Mot den bakgrunden finns det anledning att påminna om att hela 90 procent av bilarnas kväveutsläpp kommer från fordon som saknar katalysatorrening.

Andel av bilparken som är tio år eller äldre

Land

Procent

Sverige
Spanien
USA

Storbritannien
Tyskland
Frankrike

Japan

50
39
37
31
28
28
10

Källa: Bilindustriföreningen

Sysselsättning och export

Under 1995 exporterade Sverige bilar och bildelar för 79 miljarder kronor. Det motsvarar 14 procent av den totala exporten. Mer än 380 000 människor är sysselsatta i arbeten med anknytning till bilismen. Jönköpings län, med ett stort antal underleverantörer till bilindustrin, berörs särskilt av försämrade villkor för biltillverkningen. Bilismen är en viktig ”motor” i välfärdssamhället.

Sverige behöver en långsiktig och framåtsyftande bilpolitik. Utgångs­punkten måste vara den att bilen är och kommer att vara en stor tillgång; i synnerhet får bilens sociala betydelse inte underskattas. Politiken skall utformas så att människorna har råd att ha bil. Trafiksäkerheten skall höjas och arbetet inriktas mot att miljövänligare fordon och drivmedel utvecklas och den tekniska utvecklingen främjas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utarbeta förslag till en långsiktig bilpolitik.

Stockholm den 25 september 1997

Göte Jonsson (m)

Ulf Melin (m)