Det finns vissa tendenser i samhällets utveckling som tyder på att unga kvinnor konfronteras med vissa problem i högre utsträckning än unga män. Det handlar om såväl allmän hälsoupplevelse, depressioner, situation på arbetsmarknaden och situation i skolan. Detta är illavarslande för den framtida jämställdheten. Med denna motion vill vi därför påkalla riksdagens uppmärksamhet till det som i valda delar ser ut som traditionella problem och som i ett sammanhang – visserligen något spekulativt – kan tolkas som en allmän utveckling. Den ekonomiska krisen i Sverige under nittiotalet har slagit hårt mot Sveriges ungdomar och skolelever. Konsekvenserna, såväl de sociala som ekonomiska, har dock inte varit de samma för pojkar och flickor. Medan pojkar brottas med problem som t.ex. ungdomsvåld, så handlar flickornas specifika problem om inte fullt så synliga företeelser. Vi vill i denna motion ta upp två områden, hälsa och skola, där unga kvinnor i högre utsträckning än män är utsatta.
Ätstörningar har sedan länge varit ett problem bland flickor i tonåren och uppåt. Den senaste tidens starka inriktning på smalhetsideal i framför allt kommersiella (men mycket slagkraftiga) sammanhang har lett till att ätstörningar bland barn blivit allt vanligare. Eftersom få mätningar gjorts tidigare är det svårt att avgöra hur stor ökningen egentligen har varit, men en rapport visade att hela 20 % av elvaåringarna i Sverige någon gång hade bantat och att de är missnöjda med sina kroppar. Detta är, oavsett tidigare situation, en chockerande siffra. Bantning bland barn, och i synnerhet de som befinner sig i puberteten, kan ge allvarliga men och problem med den kroppsliga utvecklingen. Eftersom de kvinnliga könshormonerna till stor del lagras i underhudsfett är det dessutom extra farligt för flickor. Förutom de rent fysiska skadorna är det förstås tragiskt att så många barn drabbats av en vuxenvärlds stelbenta ideal och därav mår dåligt och tar till åtgärder som inte ska höra hemma i barnens värld. Man kan – i ett vidare perspektiv – även fråga sig vilken grundsyn vi odlar hos våra barn om kroppens utseende ges en sådan oerhörd betydelse. Det finns i dagens läge mellan 4 000 och 7 500 anorektiker i Sverige. Av dem som behandlas ordentligt tillfrisknar ungefär hälften. Ett stort problem har dock varit att alltför lite medel satsas på anorexibehandling, något som vi anser bör ändras. Riksdagen bör undersöka möjligheterna att utveckla anorexivården i Sverige.
Folkhälsoinstitutet har i en rapport pekat på att unga kvinnor i högre utsträckning än unga män lider av stressrelaterade somatiska besvär. Detta gäller framför allt huvudvärk och magont. Denna tendens har dessutom förstärkts av den senaste tidens ekonomiska kris med arbetslöshet och nedskärningar i vård och omsorg, särskilt som kvinnor i högre utsträckning än män upplever sitt allmänna hälsotillstånd som sämre och oftare uppsöker läkare. Vidare ökar rökningen mer bland unga kvinnor än bland unga män. Oroande är också att unga kvinnor dricker mer och mer alkohol, något som är mycket allvarligt eftersom 13–14-åriga flickor av biologiska skäl tillvänjs snabbare och därför löper större risk att på kort tid hamna i missbruk med efterföljande konsekvenser. En annan mycket alarmerande undersökning visar även att självmord bland tonåringar ökar, och att de ökar mer bland flickor. Faktiskt är det så att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland tonåringar. Vi skulle generellt kunna tala om att den psykiska oron ökar bland ungdomarna i Sverige – och i synnerhet bland de unga kvinnorna. Vilka konsekvenser kommer detta att få i framtiden? Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda vilka åtgärder och förebyggande arbete beträffande unga kvinnors hälsotillstånd man kan genomföra och återkomma till riksdagen med förslag på detta.
Efter att nya larm förekom i framför allt media om p-pillrens skadliga inverkan steg antalet ungdomsaborter i Sverige. I år ser tonårsaborterna ut att sjunka. Detta är förstås glädjande. Dock bör vidare åtgärder vidtas för att sänka antalet aborter bland unga – av hälsoskäl. Metoden med postcoital antikonception har inte slagit igenom ordentligt i Sverige vilket är beklagligt eftersom detta skulle kunna förebygga senare ingrepp. Tyvärr gick informationen om den nya metoden som godkändes officiellt 1993 ut så dåligt till kvinnor att många inte alls kände till metoden. Efterfrågan på apoteken sjönk så pass mycket att man drog in preparatet Tetragynon som registrerades 1995. I dagens läge kan i praktiken samma effekt uppnås genom att man tar fyra tabletter av ett registrerat p-piller, men denna metod är inte alls lika vanlig. Det vore därför önskvärt att man satsade på att sprida kunskap om denna metod, ”dagen-efter-piller”, för att få ner antalet aborter bland unga kvinnor. Jag föreslår att regeringen vidtar åtgärder för att läkemedlet Tetragynon återigen blir tillgängligt på apoteken och att biologilärarna som är ansvariga för sexualundervisningen i skolan aktivt informeras om denna metod så att de i sin tur kan informera eleverna.
Många flickor utsätts dagligen för glåpord och tillmälen som är direkt kopplade till deras könstillhörighet. Det handlar om en direkt könsmobbning, men eftersom flickor i allmänhet utsätts och ofta inte en enda flicka (även om detta också förekommer) så blir det svårare att precisera. Det talas istället om rent allmän ”dålig stämning i klassen” osv. Detta är förstås ett stort problem eftersom rent sexistiska beteenden legitimeras redan från tidig ålder. Detta är förstås något som inte ens nuvarande reglering medger, men frågan är hur problemet konkret skall angripas. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att utreda flickors situation i skolan, beträffande den sociala skolmiljön. De problem som nämns tidigare i motionen skulle dock kunna åtgärdas och förebyggas redan i skolan. En mycket positiv kunskap som skolan borde kunna tillhandahålla till alla Sveriges kvinnliga elever är feministiskt självförsvar. Feministiskt självförsvar syftar inte bara till att stärka flickors självkänsla och förbättra deras möjligheter att säga ifrån, det är också ett reellt skydd som kan tänkas hjälpa dem i utsatta situationer. Begär en grupp av minst fem kvinnliga elever att denna undervisning skall ges, skall skolan vara skyldig att se till att ett visst antal timmar (minst åtta) i feministiskt självförsvar erbjuds eleverna inom rimlig tid efter att begäran gjorts. Skolan bör aktivit informera eleverna om denna möjlighet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vidare föreslår vi att sexualundervisningen breddas och att könsrollsfrågor i större utsträckning än tidigare diskuteras inom ämnet. Det är ju så att sexualitet i samhället och könsförtryck tyvärr har ett mycket nära samband, och därför är det lämpligt att diskutera dessa saker genomgående inom detta ämne. Följaktligen föreslås att jämställdhet görs till ett delämne inom sexualundervisningen. Antalet timmar för sexualundervisning bör därmed utökas. Regeringen bör utreda hur detta på bästa sätt kan genomföras och återkomma till riksdagen med ett förslag.
En mycket populär fritidssyssla för unga kvinnor, som bidrar till såväl psykiskt som fysiskt välmående, är dansen. I dessa sammanhang brukar ridning särskilt exemplifieras som en typisk flicksport som inte subventioneras av samhället, till skillnad från de traditionellt sett mansdominerade sporterna som t.ex. fotboll och ishockey. I storstäder, inte minst i förorterna, är dans en mycket vanlig – och mycket dyr – sysselsättning. Det vore önskvärt att denna fritidssyssla kunde subventioneras i någon mån, men då detta gör sig svårt att genomföra, föreslås istället att dansmomentet i skolans gymnastikundervisning ses över. Större tid bör ägnas åt dans i gymnastikundervisningen och dansutbudet bör förändras till att även omfatta modern dans (jazzdans, fridans, m.m.) och etniska danser (flamenco, orientalisk dans, afrikansk dans, karaktärsdans, salsa m.m.). Detta skulle i högre utsträckning vara attraktivt för eleverna än det ”gamla” dansutbudet i skolorna. I mån av möjlighet bör skolan även erbjuda separerade gymnastiklektioner mellan flickor och pojkar där dans ingår (t.ex. dansar inte pojkar gärna frivilligt orientalisk dans). Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka möjligheterna till att utveckla anorexivården i Sverige,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna bör återkomma med förslag på förebyggande arbete och åtgärder för att förbättra unga kvinnors hälsotillstånd,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda flickors situation i skolan i enlighet med vad som beskrivs i motionen om den sociala skolmiljön,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om feministiskt självförsvar i skolan,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhet införs som delämne inom sexualundervisningen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dansmomentet i skolan.1
|
Elisa Abascal Reyes (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
1 Yrkandena 3–6 hänvisade till UbU.