Beslut som rör ungdomar fattas på alla politiska områden. Den här motionen tar upp de av våra förslag som rör de specifika ungdomsfrågorna men inte andra politikområden. I våra utbildnings-, bostads- och arbetsmarknadsmotioner tar vi upp många förslag som berör ungdomar.
Vi föreslår att en rättighetskatalog för ungdomar upprättas, att Ungdomsstyrelsen skall se särskilt på invandrade ungdomars och homosexuella ungdomars villkor och att ungdomars inflytande skall stärkas. Vi uppmärksammar också fritidsgårdarna.
På nittiotalet har vi för första gången på mycket länge behövt ställa oss frågan om hela åldersgrupper har ett framtidsperspektiv med sämre levnadsvillkor än deras egna föräldrar. Nya krav ställs på samhällsanalys och politiskt arbete. Vissa frågor berör människans hela livscykel och är generationsöverlappande – såsom långsiktig hållbar utveckling, stöd till utbildning och kompetensutveckling och ålderspensionssystem. Andra frågor berör en eller flera åldersgrupper vid ett bestämt tillfälle eller under en avgränsad period. Hit hör frågor om arbetsmarknadsåtgärder för unga, stöd till barnfamiljer, ungdomsskolans huvudmannaskap och finansiering och ungdomars etablering i vuxenvärlden. Det är viktigt att ungdomsfrågorna blir en del av de övergripande frågorna och inte bara föremål för extra insatser och stöd i efterhand.
Det finns i Sverige en växande grupp unga som formellt betraktas som vuxna, men som i praktiken saknar möjlighet att etablera sig i vuxenlivet.
Om vi avgränsar ungdomsgruppen till personer mellan 15 och 24 år finns det i dag drygt en miljon ungdomar. Barn och ungdomar utgör en allt mindre del av Sveriges befolkning. Även om invandringen har haft och fortfarande har en viss föryngrande inverkan på befolkningen, upphäver den inte effekterna av en ökande medellivslängd och låg nativitet. Från att vid sekelskiftet ha utgjort halva folkmängden, utgör barn och unga under 25 år i dag inte mer än knappt en tredjedel.
De senaste åren har stora förändringar skett av såväl skatte- som transfereringssystem. Varje förändring för sig har knappast haft någon större betydelse för fördelningen mellan generationerna men de sammantagna förändringarna har haft en effekt som inneburit en omfördelning till ungdomsgenerationens nackdel. Eftersom det statsfinansiella läget skärper kraven på träffsäkerhet i statens omfördelningar blir det nödvändigt att granska situationen ur ett generationsperspektiv.
Det är viktigt att samhället klargör vilka rättigheter och skyldigheter de ungdomar som lämnar skolan i dag har. Enligt undersökningar upplever ungdomar regelsystemen som mycket oklara. Samhällets stöd uppfattas mer som nådegåvor än som sociala rättigheter. Särskilt det faktum att reglerna kan tillämpas olika upplevs som godtyckligt och orättvist. Exempelvis skiljer sig reglerna för socialbidrag till unga åt mellan kommunerna. Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi att en ordentlig rättighetskatalog upprättas för att undanröja den osäkerhet och det beroende som ungdomar upplever.
Både när det gäller andelen fattiga och förändringen av andelen fattiga över tid skiljer sig ungdomar och ålderspensionärer starkt från befolkningen 25–64 år.
Under 1990-talet har andelen ungdomar med flera etableringsproblem ökat. Allt fler har svårigheter med att etablera sig på arbetsmarknaden, svårt att få tag på bostad, och för litet pengar. Över lag är ökningen inte stor, däremot är den mycket påtaglig för vissa ungdomskategorier, nämligen de yngsta, ensamstående föräldrar och invandrare. Detta konstaterar Socialstyrelsen i sin årliga rapport. Det finns stora skillnader mellan ungdomar med olika bakgrund. De som kommer från arbetarfamiljer har fått försämrade etableringsmöjligheter medan de från tjänstemannafamiljer har fått förbättrade. Att ungdomsgruppen inte är homogen behöver vi ha klart för oss när vi ser på ungdomsfrågor.
År 1994 hade var tredje ungdom i åldern 18–24 år disponibla inkomster under socialbidragsnormen. Ökningen av andelen fattiga i relation till 1987 var särskilt påfallande för unga kvinnor. Bland dessa var ökningen mer än tio procentenheter. Den stora, ökande andelen ungdomar med låga inkomster hänger nära samman med den unga generationens svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Många ungdomar har inte haft möjlighet att kvalificera sig för dagpenning från arbetslöshetskassan eller KAS och är för sin försörjning hänvisade till socialbidrag. År 1995 hade 15,6 procent av ungdomarna mellan 18 och 24 år socialbidrag.
Statistiska centralbyrån (SCB) genomför årligen en så kallad inkomstfördelningsundersökning. Enligt denna undersökning har den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet i åldersgruppen 18–24 år minskat med närmare 24 procent mellan 1989 och 1994. I genomsnitt har visserligen den disponibla inkomsten för alla åldersgrupper under 55 år minskat men förändringen för de något äldre har inte varit lika betydande.
Forskningen behöver stärkas och det behövs mer kunskap om de processer som leder till integration eller utanförskap och vilka konsekvenser utanförskap kan föra med sig i form av missbruk, kriminalitet, våld osv. De mest utsatta ungdomarnas situation måste bli föremål för särskild uppmärksamhet. Det är nödvändigt att inte bara undersöka hur ungdomar ”drabbas” och blir offer, utan också analysera hur ungdomar söker nya vägar till vuxenlivet. Mer forskning behövs där ungdomars aktivitet och handlingar sätts i fokus, där de ses som subjekt. Alltför ofta undersöks ungdomar som objekt för åtgärder och satsningar av olika slag. Mot bakgrund av det ovanstående föreslår vi i vår budgetmotion 10 miljoner kronor inom utgiftsområde 17 till forskning om ungdomar.
Det är väsentligt att skilja på ungdomars individuella inflytande och deras kollektiva inflytande. Sänkt rösträttsålder är ett sätt att öka en ungdoms individuella inflytande. Vi anser däremot inte att rösträttsåldern bör sänkas. Att påverka är inte bara en möjlighet utan också ett ansvar. Enligt barnkonventionen är man barn till 18 års ålder och det bör man få vara. Barn tar mycket ansvar i dag och den bördan bör inte ytterligare ökas genom sänkt rösträttsålder. Däremot måste barns och ungdomars inflytande öka och vi föreslår flera åtgärder för detta.
I barnkonventionens artikel 12 föreskrivs att konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad. Vi anser att barns och ungdomars inflytande över samhällets beslutsprocesser måste öka. Det gäller beslut om skolan, barnomsorgen, resursfördelning, användning och utformning av boendemiljön, markanvändning, renhållning och så vidare. Risken för politisk passivitet när myndighetsåldern inträder samt risk för främlingskap och avståndstagande till samhällets institutioner måste tas på allvar. De allmänna bestämmelser om samråd och användarstyrda självförvaltningsorgan som kommunallagen ger utrymme för är inte tillräckliga. Ungdomspolitiska kommittén hade i uppgift att föreslå åtgärder för att stärka ungdomars möjligheter till inflytande på olika nivåer i samhället. Den skriver: ”Kommunerna bör tillsammans med de unga skapa fora för kommunikation mellan politiker och kommunens unga.” Vi menar att former för detta skyndsamt måste utarbetas. Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi att regeringen ges i uppdrag att till riksdagen lämna förslag om former för att förstärka ungdomars möjligheter till kollektivt inflytande i kommunerna.
Ungdomar med etableringsproblem löper stor risk att inte kunna hävda sina intressen, t.ex. att inte kunna överklaga ett myndighetsbeslut. Ungdomsstyrelsen har med sitt projekt Slussen hittat en form för att öka delaktighet och inflytande i samhället. Slussen är en Internettjänst där samhällsinformation presenteras på nya sätt som vänder sig främst till ungdomar. Vänsterpartiet anser att Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att utveckla projektet med särskild inriktning mot att hjälpa ungdomar hävda sina individuella intressen.
Vänsterpartiet anser att kommunen skall garantera varje ung människa en utbildningsplats eller någon form av sysselsättning. Regeringen har med hjälp av Kunskapslyftet gett tiotusentals vuxna över 25 år möjligheten att läsa in gymnasiekompetens med goda ekonomiska villkor. För dem som inte uppnått gymnasiekompetens i ungdomsskolan och som är mellan 18 och 24 år finns inga nya satsningar. Regeringens ambition att ge alla ungdomar meningsfull sysselsättning inom 100 dagar har inte uppfyllts. Nu är det dags att formulera det här som en rättighet för ungdomar som kommunen skall uppfylla.
Vänsterpartiet anser att antalet kommunala fritidsvaneundersökningar behöver öka. De är nödvändiga instrument för kommunernas planering av fritidsverksamheten. Inför en satsning på eller nedläggning av en anläggning kan man utifrån dessa undersökningar ta reda på hur många som skulle beröras och vilka de är. I Fritidsutredningen konstateras att av landets 288 kommuner har endast en tredjedel genomfört fritidsvaneundersökningar. Fritidsvaneundersökningar är särskilt viktiga för ungdomsområdet eftersom vuxna ibland bemöter ungdomars val av fritidssysslor med skepsis och respektlöshet. Då är det viktigt att ha siffror som stöd för att visa att en aktivitet som exempelvis rollspel är populär och efterfrågad av många ungdomar.
Genom fritidsgårdar kan ett levande lokalt kulturliv främjas. De bidrar till att ge många unga en social trygghet och de utgör i många fall ett alternativ för ungdomar som inte är medlemmar i någon ungdomsförening. Det är i första hand kommunernas ansvar att stödja fritidsgårdarna. Eftersom verksamheten inte är lagreglerad är den särskilt utsatt i tider av nedskärningar. I Ungdomsstyrelsens rapport ”Krokig väg till vuxen” konstateras det att under perioden 1990–1993 minskade fritidsgårdsbeståndet med 22 %. Ungdomsstyrelsen och Barnombudsmannen är myndigheter med kunskap om läget inom detta område. Vänsterpartiet anser att det är väsentligt att undersöka vilka insatser som behövs för fritidsgårdarnas fortsatta utveckling och överlevnad.
Statens bidrag till ungdomsorganisationer för år 1997 uppgår till cirka 95 miljoner kronor, medel som fördelas enligt vissa givna kriterier. Ungdomsstyrelsen har för regeringen redovisat en utvärdering av statsbidragssystemet till ungdomsorganisationerna. I utvärderingen redovisas resultat och slutsatser av en fördjupad bidragsprövning av samtliga organisationer som ansöker om grundbidrag. Vi undrar i vilken mån dessa bidrag kommer invandrarungdomar till godo? Vänsterpartiet anser att det är viktigt att kriterierna och systemet för utdelning av bidrag inte missgynnar invandrarungdomar som grupp. Detta behöver undersökas.
Ungdomstiden är den period då man på allvar upptäcker känslor som rör förälskelser, relationer och sex. Ungdomar är på många sätt särskilt påverkbara av reklamens och samhällets idealbild av könen, och av vår sexualitet. Överallt möts vi av bilder på ideala kroppar och ansikten som talar om för oss hur vi borde vara för att bli lyckliga. Resultatet kan i värsta fall bli ätstörningar i form av anorexi och hetsätning, eller missbruk av dopningspreparat som är en annan konsekvens. De här problemen får inte ses som enbart individuella, utan som delar och konsekvenser av ett mycket större komplex.
Ungdomars utveckling av sexualitet är något spännande, men skapar också osäkerhet och oro. Därför är ungdomsmottagningarna oerhört viktiga för många ungdomar, och det är ett stort problem att många lagts ner på grund av nedskärningar. Det behövs en heltäckande verksamhet som ger ungdomar hjälp och rådgivning när det gäller sex och samlevnad, preventivmedel, könssjukdomar, ätstörningar och brist på självsäkerhet. Särskilt för de ungdomar som saknar relationer till vuxna människor som det går att lita på. Det är viktigt att inte hela ansvaret för preventivmedel ligger på flickorna och att p-piller inte ses som någon heltäckande lösning. Socialstyrelsen kan utreda hur gratis preventivmedel för ungdomar kan organiseras. Vänsterpartiet anser att preventivmedel för unga bör vara gratis.
Ungdomsstyrelsen har inte gjort några speciella insatser som särskilt berör unga homosexuellas situation. RFSL har fått bidrag till ungdomsprojekt och föreningen BHUS (Bi- och homosexuella ungdomar i Stockholm) har uppmärksammats. Enligt Ungdomsstyrelsen är de i dag viktigaste frågorna när det gäller homosexuella ungdomars situation frågor om hur det utanförskap som många känner skall kunna brytas. Vänsterpartiet anser att frågan bör prioriteras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättighetskatalog,1
att riksdagen hos regeringen begär förslag om former för att förstärka ungdomars möjligheter till kollektivt inflytande i kommunerna,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat uppdrag för Ungdomsstyrelsen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritidsgårdars fortsatta utveckling och överlevnad,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarungdomar,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om homosexuella ungdomar.
|
Johan Lönnroth (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
1Yrkandena 1 och 2 hänvisde till KU.
2Yrkandena 3 och 5 hänvisade till KrU.