Under 1960-talet fattade riksdagen beslut om stöd till funktionshindrade barn och ungdomar och deras familjer som kan betecknas som en milstolpe i vår handikappolitik.
Därmed inleddes en avveckling av institutioner parallellt med att olika former av stöd till familjerna tillskapades. Utvecklingen har glädjande nog i dag nått dit att institutionerna praktiskt taget upphört. Nästan alla barn med funktionshinder kan bo kvar i sina föräldrahem och gå i skola på sin hemort. Båda föräldrarna har kunnat förvärvsarbeta. De insatser som faller under begreppet personligt stöd i socialtjänstlagen har tillsammans med andra samhällsstöd varit en förutsättning för denna utveckling.
Det finns nu emellertid en oro för att några av de ändringar i socialtjänstlagen (SoL) som beslöts våren 1997, och som träder i kraft den 1 januari 1998, kommer att drabba funktionshindrade på ett sätt som inte var avsett.
De förändringar som berör personer med funktionshinder är bestämmelser om dels avlösning och annat personligt stöd, som i fortsättningen inte kommer att vara en rättighet utan ett frivilligt åtagande från kommunernas sida, dels försörjningsstödet. Nuvarande regler i försörjningsstödet ger rätt till ekonomiskt bistånd som skall ge medborgarna en skälig levnadsnivå. Lagtexten preciserar inte vilka behov som faller under skälig levnadsnivå. I de nya reglerna har begreppet ekonomiskt bistånd ersatts av försörjningsstöd, vilket också syftar till att ge medborgarna rätt till skälig levnadsnivå. Men rätten till försörjningsstöd begränsas till vissa angivna behov. I motiveringen nämns vissa mindre kostnader som skall ingå i försörjningsstödet om de förorsakas en person på grund av hans funktionshinder. Reglerna måste då tolkas så att höga kostnader inte ger rätt till försörjningsstöd utan det blir frivilligt för kommunerna att ge stöd för dessa.
En person med funktionshinder som på grund av detta är beroende av en bostad som är dyrare än ”vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig” har således inte rätt till försörjningsstöd för sådan fördyring. En person som på grund av rörelsehinder är beroende av bil kan tvingas sälja bilen för att få försörjningsstöd. Andra exempel på merkostnader som för en enskild kan vara betydande är ledarhund och kommunala avgifter för insatser.
Dessa konsekvenser av de nya reglerna har inte vad jag förstår varit avsedda. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av vissa frågor rörande SoL. Utredaren skall bl a analysera för- och nackdelar med blandningen av rättigheter för den enskilde och skyldigheter för kommunen. Resultatet av denna utredning bör avvaktas innan de genomgripande förändringar för funktionshindrade, främst barn och ungdomar och deras familjer, träder i kraft. Det kan annars bli svårt att åter bygga upp t ex en organisation för avlösarservice som lagts ned.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagen och funktionshindrades situation.
|
Sonja Fransson (s) |