Det har förekommit att människor har nekats socialbidrag med hänvisning till att de har privata pensionsförsäkringar. Detta är ett exempel på oväntade effekter som kan drabba dem som varit förutseende och sparsamma. Det finns fler exempel där den som varit sparsam kan drabbas av oväntade effekter. Det gäller bostadstilläggen, avgiften på sjukvårdsinrättningar eller som nu möjligheten till socialbidrag.
Det finns ett betydande värde i det att människor sparar pengar för att ha tillgång till dem när de behövs. Ur det offentligas synvinkel måste det självfallet göras en avvägning mellan viljan att premiera sparande och å andra sidan det stötande i att välbärgade uppbär stora direkta bidrag eller subventioner. Bistånd kan endast utbetalas till den som inte har bankmedel eller realiserbara tillgångar.
Det avdragsgilla sparandet är bundet till dess att den sparande uppnått 55 års ålder. Ett skäl för att pensionsspara kan vara att man inte litar på, eller nöjer sig med, vad som faller ut från obligatoriska och avtalsmässiga pensionssystem. I andra fall kan det handla om att man inte har någon avtalsbunden pensionsrätt som komplement, exempelvis om man under någon period varit egen företagare.
Det är oacceptabelt att neka socialbidrag med hänvisning till att den biståndssökande har tillgångar som vederbörande inte kan komma åt. En lagändring bör ske. Ett sätt är att förbjuda kommunerna att neka socialbidrag med hänvisning till tidigare inbetalda pensionspremier. En annan möjlighet är att vidga möjligheten till att göra uttag när man kommit på obestånd. I det fallet måste dock hänsyn tas till den pensionsrätt som personen intjänat. Privat pensionssparande måste då likställas med avtalsbundna pensioner som ju inte är ett hinder för att uppbära socialbidrag.
I ett svar med anledning av en fråga i detta ärende har socialministern framfört att om tillgångarna inte är tillgängliga för den enskildes försörjning trots att denne gjort allt som är möjligt för att få tillgång till dessa kan den enskilde ändå ha rätt till socialbidrag. Statsrådet refererar till en dom i Regeringsrätten där målet gällde om en person som fått skatteåterbäring hade rätt till socialbidrag på grund av att kronofogdemyndigheten tagit merparten av den överskjutande skatten för att reglera hans skulder. I sin dom ansåg Regeringsrätten att eftersom de pengar som gick till kronofogden inte gick att få ut skulle de heller inte räknas som inkomst vid normberäkning. Den sökande blev alltså berättigad till socialbidrag.
Socialministern sade sig inte vara beredd att uttala sig om huruvida reglerna för att komma åt de sparade pensionspengarna är för stränga. Inte heller ville hon uttala sig om det finns behov av att ändra socialtjänstlagen. Hon säger att om det visar sig att det behövs förtydliganden eller preciseringar av gällande bestämmelser är hon beredd att återkomma med förslag till ändringar.
Min uppfattning är att redan det faktum att människor nekats socialbidrag med hänvisning till medel som de inte kan komma åt ger anledning till åtgärder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar av gällande regler för att undanröja de problem som motionen tar upp.
|
Göran Hägglund (kd) |