Nästan dagligen får vi höra talas om våldshandlingar som utförs i Sverige. Våldet ökar, det går ner i åldrarna och blir allt råare. Orsakerna till detta är säkert flera. I grund och botten är det en etisk fråga, en fråga om människovärde. Det är lätt för beslutsfattare att ta upp frågan på den politiska dagordningen under en viss tid för att sedan låta den vara nedprioriterad. Det är också lätt att akuta åtgärder föreslås och så kallade brandkårsutryckningar görs när något uppseendeväckande händer. Dessa åtgärder är dock otillräckliga. För att komma till rätta med problemen krävs såväl snabba åtgärder som ett långsiktigt arbete. Att endast satsa på det ena är förödande.
Ett helhetsgrepp måste tas för att lösa problemen. Familjen, förskolan och skolan är viktiga i det våldsförebyggande arbetet, deras betydelse behöver uppvärderas. Åtgärder måste vidtas för att stoppa ungas tillgång till alkohol, narkotika och vapen. Nya idéer för att skydda brottsoffren måste tas fram, polisens resurser stärkas samt slutligen en våldskommission tillsättas för att sammanställa redan kända fakta och initiera ny forskning där kunskap saknas. Om våldsfrågorna behandlas i flera utskott, inte endast i justitie- och socialutskotten, finns det en möjlighet att problemen kan minska.
Vi kristdemokrater talar gärna om familjens betydelse för att motverka våld. Att satsa på familjen är en långsiktig åtgärd. Det är i den lilla gemenskapen som barnen lär sig vad empati är. Här skapas trygghet och respekt för andra människors värde. Små barn behöver tidigt få lära sig vad som är rätt och fel. Denna process pågår sedan hela livet ut, men de grundläggande värderingarna får man med sig från barndomen. Om vuxenvärlden avstår från att skydda, förklara, förmana och berömma fylls barns sinnen av det som kan skapa oro och otrygghet, det som förbereder våldet. Det är här det så kallade videovåldet och de våldsamma data- och TV-spelen kan komma att spela rollen av normöverförare.
Också de äldre barnen är i behov av familjen. Tonåren är ofta en omtumlande tid. Steget in i vuxenvärlden kan vara komplicerat. Ansvaret för utbildning, arbete och ekonomi känns tungt. Många unga tillbringar allt för lite tid med vuxna. Följden blir att förebilder i vuxenvärlden saknas. Den koppling mellan generationerna som fanns tidigare finns inte idag. Det är hög tid att vi inser familjens betydelse också för de lite äldre barnen. Vuxna och unga måste få möjlighet att tillbringa mer tid tillsammans.
De flesta familjer fungerar som en brottsförebyggande resurs. Men det finns också familjer som inte kan erbjuda en god uppväxtmiljö för barnen. Samhället måste göra allt för att ge dessa föräldrar stöd och för att inspirera andra vuxna i kärnfamiljens närhet till stödjande insatser. Den öppna familjen där en släkting, en bekant, en granne blir en del av en liten naturlig gemenskap, vidgar den krets som skapar både trygghet och social kontroll. Det är angeläget att staten stödjer en omfattande rekrytering av vuxna som vill engagera sig som jourfamiljer, fosterföräldrar, kontaktfamiljer etc. Utbildning för uppgiften kan med fördel ske inom folkbildningen.
Förskolan och skolan har en oerhört viktig roll när det gäller att ge barnen normer och värderingar. Det gäller inte bara de kunskaper som förmedlas, utan också den totala miljön som förskolan och skolan utgör. Idag innehåller läroplanen för grundskolan ett inledande avsnitt som beskriver skolans värdegrund. Ett liknande avsnitt saknas för förskolan. Detta är olyckligt. Förskolan och skolan ska inte bara lära ut värdegrunden teoretiskt, de ska också leva ut den i praktiken. Till exempel ska kraftfulla åtgärder vidtas mot mobbningen, både den fysiska och den psykiska. Respekten för varje människas personliga värdighet, för jämställdhet mellan könen, för olika sociala, etniska, språkliga och religiösa grupper ska bli en verklighet för alla barn.
På Maria ungdom i Stockholm omhändertogs 1992 206 ungdomar för fylleri. Två år senare hade siffran ökat till 568. Antalet fyllerister mellan 11 och 15 år fördubblades. Undersökningar visar också att våldsbrott i 3 av 4 fall är relaterade till alkohol. Givetvis finns även andra orsaker till varför människor begår våldsbrott men alkoholen är ofta en utlösande faktor.
Ingen undersökning eller utredning har något värde i sig om inte nödvändiga åtgärder vidtas. Våra barn och ungdomar är vår framtid. De vanor som befästs under ungdomsåren avspeglar sig i vuxen ålder. Därför är det oerhört viktigt att barn- och ungdomsåren är alkoholfria.
Allt fler länder börjar diskutera och genomföra beslut om en höjning av åldersgränsen för inköp av alkoholdrycker. I USA är det regel att man ska vara 21 år för alkoholinköp, trots att man blir myndig vid 18 års ålder. I Sverige finns olika åldersgränser för inköp av alkohol. Den ena, 20 år, gäller för inköp på Systembolaget och i taxfreeaffärer. Den andra, 18 år, gäller för inköp och förtäring på restauranger.
Alkoholkommissionen, som avslutade sitt arbete 1994, rekommenderade också höjd åldersgräns för servering av alkoholhaltiga drycker. Kommissionen föreslår att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker höjs från 18 till 20 år.
Många ungdomar anser det inkonsekvent att samhället har olika myndighetsålder vad gäller val, militärtjänstgöring och alkoholinköp. En del hävdar därför att inköpsåldern på Systembolaget bör sänkas till 18 år. Vi har förståelse för detta men med tanke på den inverkan alkoholen har på en ung människa vill vi höja åldersgränsen för inköp och förtäring på restaurang till 20 år.
Information till människor om alkohol och droger måste föras ut i många sammanhang. CAN:s (Centralförbundet för alkohol och narkotika) undersökningar bland elever i årskurs 9 under senare år visar att tonåringarna är missnöjda med den information de fått om ANT (alkohol, narkotika och tobak). En bidragande orsak är den bristfälliga utbildning, som lärarkåren får i ANT under lärarutbildningen och den numera närmast uteblivna fortbildningen, som stundtals höll hög kvalitet när länsskolnämndernas ANT-konsulenter kunde påverka lärarnas fortbildning. Till detta kommer att elever som blir föremål för sociala myndigheters agerande eller skolkuratorer också möter en yrkeskår, som fått en mycket bristfällig information om ANT i anslutning till socionomutbildningen.
En annan åtgärd skulle kunna vara att ungdomar tillsammans med vuxna själva skapar platser och tillfällen för nöje och umgänge utan alkohol. Något som borde vara självklart är att respektera förbudet mot langning. Kanske är det så att föräldrar, äldre kamrater och syskon behöver stöd för att säga nej. Föreningen Hem och skola och liknande grupper borde kunna erbjuda en möjlighet att tillsammans diskutera dessa frågor. På Systembolaget kan informationsbroschyrer delas ut med argument för åldersgränser och som beskriver konsekvenserna av langning.
Om vi låter bli att engagera oss blir konsekvenserna förödande. Det är en god investering att vi bryr oss om våra barn och ungdomar. Varje vecka som alkoholdebuten kan förskjutas framåt i tiden hos en tonåring är en vinst både för individen och samhället.
I Brottsförebyggande rådets rapport 1996:4, kan man klart utläsa att det totala antalet brott mot vapenlagen och antalet olaga innehav av vapen ökat kraftigt. Denna utveckling är oroväckande. Med ett vapen i handen får en impulsiv och ogenomtänkt handling förödande konsekvenser. Det är angeläget att gå till botten med varför vapenbrotten ökat så markant så att nödvändiga åtgärder kan vidtas mot detta allvarliga problem.
Den senaste tiden har det framkommit att polisens möjlighet att i vissa fall reagera snabbt mot brott varit begränsad. Bostadsinbrott och misshandel har inte kunnat prioriteras vid jourtjänstgöring utan åtgärder vidtagits först under kontorstid. Detta är en mycket olycklig utveckling. Om en gärning enligt lag är brottslig ska polisen ha adekvata resurser att beivra den. Något annat vore ett hot mot vårt rättssamhälle. Signalen får aldrig vara att våld och misshandel tillåts.
När en våldshandling ägt rum är det också viktigt att brottsoffret skyddas från framtida övergrepp.
Till exempel skulle berörda frivårdsmyndigheter, i samarbete med aktuell anstalt och efter inhämtande av brottsoffrets eller anförvantens synpunkter, kunna utfärda en frigivningsföreskrift. Denna frigivningsföreskrift skulle kunna innehålla ett förlängt och utvidgat besöksförbud som innebär att gärningsmannen förbjuds att bosätta sig i brottsoffrets eller anförvantens närmaste omgivning. Med omgivning avses både den plats brottsoffret eller anförvanten bor och där personen arbetar.
Frigivningsföreskriften kunde fastställas av en så kallad utskrivningsnämnd, bestående av bland annat jurister och psykologer. Överträdelse av besöksförbudet skulle kunna innebära ett förverkande av medgiven villkorlig frigivning. Frivårdsmyndigheten skulle få i uppgift att årligen avge en rapport hur frigivningsföreskrifterna efterföljs.
För att utreda orsakerna bakom våldet bör en särskild våldskommission tillsättas. Mycket kunskap och forskning finns när det gäller till exempel missbruk av alkohol och narkotika, kriminella handlingar samt allvarliga psykiska störningar. Det är angeläget att alla dessa fakta kan ställas samman samt ny forskning initieras på de områden där kunskap saknas. På så sätt kan vi få en samlad bild av vad som utlöser våld. Vilka klara riskindikatorer finns det i barndomen? Hur kan vi stoppa en negativ utveckling? Hur kommer det sig att vissa barn, ofta kallade maskrosbarn, klarar av en svår situation bättre än andra? Vilka insatser har visat sig vara mest effektiva för att stoppa våldet? På lång sikt men även på kort sikt är de medel som satsas i denna forskning en god investering för alla.
Samhället får aldrig acceptera våld. Den utveckling vi ser idag måste förändras radikalt. I det arbetet är det viktigt att alla ser sambanden och tar sitt ansvar. Kortsiktiga och lånsiktiga åtgärder är lika nödvändiga i denna kamp.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjernas betydelse i det våldsförebyggande arbetet,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör stödja en omfattande rekrytering av vuxna som vill engagera sig som jourfamiljer, fosterföräldrar, kontaktfamiljer etc. och att utbildning för uppgiften med fördel kan ske inom folkbildningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja åldersgränsen för inköp och förtäring av alkohol på restaurang,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra ANT-utbildningen för lärare, socialarbetare och skolkuratorer,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen måste ges adekvata resurser för att bekämpa våld och misshandel,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ökade antalet brott mot vapenlagen och antalet olaga innehav av vapen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frigivningsföreskrifter,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en särskild våldskommission.1
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |
1 Yrkandena 1 och 5–8 hänvisade till JuU.
2 Yrkande 4 hänvisat till UbU.