Socialtjänstlagens inledande bestämmelse om socialtjänstens mål säger: ”Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet. ”Om socialtjänstens innehåll säger 6 § om rätten till bistånd: ”Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.”
Föräldrabalken reglerar föräldrars ekonomiska ansvar för sina barn. 7 kap. 1§ andra stycket lyder: ”Underhållskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller nitton år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller tjugoett år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår.” Den ömsesidiga underhållsskyldigheten mellan föräldrar och vuxna barn togs genom lagstiftning bort ur föräldrabalken 1978. Tidigare hade funnits en regel om att föräldrar kunde vara underhållsskyldiga även för ett vuxet barn nämligen ”om barnet till följd av sjukdom eller annan orsak blivit ur stånd att försörja sig självt.” När den ömsesidiga underhållsskyldigheten togs bort ur föräldrabalken gjordes det med hänvisning till existerande socialförsäkringsförmåner. Av föräldrabalken framgår klart att föräldrars underhållsskyldighet numera normalt gäller till dess barnet fyllt 18 år, men kan utsträckas om barnet studerar i grundskolan eller gymnasieskolan, men aldrig längre än till barnets 21-årsdag.
I dag visar kommunerna en enorm uppfinningsrikedom för att slippa fullfölja socialtjänstens portalparagraf. I vissa kommuner förvägras hemmaboende ungdomar över 18 år socialbidrag med hänvisning till att de bor hemma hos sina föräldrar. När bostadsbidraget upphör därför att ungdomen fyllt 18 år räknas han eller hon som hyresgäst av försäkringskassan som lägger på hyran från ”hyresgästen” på mammans lön, som då blir för hög för bostadsbidrag för henne och andra yngre hemmavarande barn.
I åter andra kommuner har man infört ett flertal normer för hemmaboende ungdomar, t ex en för hemmaboende arbetslösa ungdomar mellan 18–20 år, en för hemmaboende ungdomar mellan 20–25 år, en för hemmaboende vuxna 25 år och över. Där får ungdomen eller den hemmaboende vuxna del av hyran och andra fasta kostnader, vilket är helt acceptabelt. Vad som inte är acceptabelt är att livsmedelsnorm, fritid, hygien m m beräknas efter sambonorm. Den ökande arbetslösheten och den alltmer restriktiva tillämpningen av socialtjänstlagen drabbar i första hand de ensamstående mammorna.
Vissa kommuner tillämpar en inneboendenorm bestående av ensamståendenorm för livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien och förbrukningsvaror och sambonorm för tidning, telefonabonnemang, TV-licens och liknande. En sådan norm kommer inte i strid med de åberopade paragraferna vare sig i socialtjänstlagen eller föräldrabalken eftersom den inte förutsätter underhållsskyldighet för vuxna barn.
Sverige ses som ett av de ledande länderna i världen vad gäller jämställdhet. En bra familjepolitik har varit helt avgörande för kvinnors frigörelse. När den ömsesidiga underhållsskyldigheten mellan föräldrar och vuxna barn togs bort ur föräldrabalken 1978 gjordes det med hänvisning till existerande socialförsäkringsförmåner. Mödrar – liksom fäder – har haft ekonomiskt ansvar för sina barns försörjning till dess de fyllt 18 år. Därefter har både modern och det vuxna barnet betraktats som enskilda individer i ekonomiskt hänseende. När en socialbidragsnorm förutsätter att en mor skall dela kostnader för livsmedel, hälsa, hygien, fritid och vissa förbrukningsvaror med sitt i lagens mening vuxna barn, förutsätts indirekt att de två sköter matlagning, tvätt och städning tillsammans. Normen bygger på att modern, som sluppit det ekonomiska ansvaret för det vuxna barnet vad gäller försörjning, återigen måste planera sin middag och matlagning tillsammans med det vuxna barnet, eftersom det först då blir möjligt med kostnadsinbesparingar generellt vad gäller t ex livsmedel.
Socialstyrelsen skriver i sina allmänna Råd (1994:4) sidan 39:
Vid bedömning av rätten till socialbidrag bör man liksom på de flesta andra områden sträva efter att få fram regler som varken gynnar eller missgynnar olika samboendeformer. Socialbidrag skall utgå efter en individuell behovsprövning, vilket innebär att bidragets storlek skall fastställas med hänsyn till den enskildes verkliga behov. Det är således de faktiska ekonomiska förhållandena, som den enskilde lever under, som skall ligga till grund för bedömningen.
När Socialstyrelsen skriver: ”Det är således de faktiska ekonomiska förhållanden, som den enskilde lever under, som skall ligga till grund för bedömningen.”, så innebär det att det är den biståndssökandes ekonomiska förhållanden som bedöms, inte den eller de som individen är inneboende hos om inte ett samboförhållande finns.
Men på grund av den höga ungdomsarbetslösheten tvingas många ungdomar bo kvar hemma, främst för att bostadsföretagen vägrar ta emot någon som hyresgäst som inte har fast inkomst. Samma möjlighet att vägra låta en ungdom bo kvar hemma därför att han eller hon inte har fast inkomst har inte en förälder. Dessutom måste föräldern på något sätt se till att barnet får mat att äta, kläder på kroppen och tvål att tvätta sig med.
Socialtjänstlagens 6 § säger om rätten till bistånd: ”Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt.” Enligt föräldrabalken är ingen av föräldrarna skyldig att försörja ett barn som har fyllt 18 år och gått ut gymnasieskolan. Om en ensamstående mammas underhållsskyldighet har upphört att gälla enligt föräldrabalken och socialtjänsten antingen vägrar ungdomen eller har infört en särnorm för hemmaboende ungdomar måste den skillnad som då blir på det ekonomiska biståndet ”tillgodoses på annat sätt”. Den enda slutsats som kan dras är att socialtjänsten menar att det är modern som skall se till att ungdomen får pengar för sin försörjning och livsföring i övrigt.
Föräldrabalken säger att ungdomen är skild från sin förälder i ekonomiskt hänseende och 6 § SoL säger att ungdomen är en enskild individ, men kommunernas socialtjänst hävdar att den ensamstående mamma skall skjuta till pengar för ungdomens uppehälle. Denna diskrepans i lagstiftningen är förstås fullständigt oacceptabel och måste rättas till så fort som möjligt.
Vänsterpartiet anser därför att den nyligen tillsatta kommitté som har fått i uppdrag att arbeta fram en ny socialtjänstlag även måste få ett särskilt uppdrag att komma med förslag om hur socialtjänstlagen skall samordnas med föräldrabalken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den kommitté som skall komma med förslag till en ny socialtjänstlag även ges i uppdrag att föreslå en samordning mellan socialtjänstlagen och föräldrabalken.
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Britt-Marie Danestig (v) |
|
Marie Engström (v) |
Tanja Linderborg (v) |
|
Stig Sandström (v) |
Per Sundgren (v) |
|
Alice Åström (v) |