En viktig uppgift för Statens institutionsstyrelse, SIS, var inför bildandet av den nya myndigheten att utveckla kvaliteten och kompetensen för att möta de unga utagerande narkomanerna. Dessutom att tydligt differentiera institutionerna för olika uppdrag/målgrupper. Differentieringen var för Holmas del redan påbörjad under den förra huvudmannen, landstinget, tydligast manifesterad i investeringar i ateljé, bilverkstad och den nya låsbara enhet vars verksamhet startade i december -92. Upprustning av lokaler och utbildningssatsningar har pågått fortlöpande under hela 90-talet. Att erbjuda kommunerna i Södra regionen dessa målinriktade resurser förenar närhetsprincipen med differentieringstanken och rätt kvalitet.
Behandlingshemmet Holma har under de senaste åren successivt byggt upp en alltmer specialiserad verksamhet utifrån den målgrupp som tilldelats institutionen, de yngre manliga narkomanerna och blandmissbrukare med ett uttalat habiliteringsbehov. Missbruksidentiteten är nästan undantaglöst deras enda identitet. Detta gör dem mycket svårmotiverade och i behov av välutbildad personal, hög personaltäthet och tyvärr långa behandlingstider.
Skåne län är efter Storstockholm landets mest tätbefolkade region. Här fanns tre LVM-hem. Lunden (kvinnor), Karlsvik och Holma. Karlsvik (annan målgrupp) minskas nu till en avdelning. Holma är nedlagt sedan juli 1997. När det gäller målgruppen yngre manliga narkomaner är den idag geografiskt närmaste institutionen Håkanstorp i Vingåker utanför Katrineholm. Närhetsprincipen gäller inte längre. Hur skall exempelvis kontinuiteten mellan socialsekreterare och klient kunna upprätthållas?
Inför nedläggningsbeslutet genomfördes en internutredning. Kritik har framförts mot utredningens kvalitet. Utredningen saknar nästan helt konsekvensbeskrivningar av de föreslagna åtgärderna jämfört med SIS huvuduppgift (Prop 1992/93:61 och SOU 1992:18). SIS tillkom främst på grund av att institutionerna ibland inte ville ta emot personer med särskilda vårdbehov, de s.k. värstingarna (LVU). Det är just dessa individer som Holma specialiserade sig på. Vårdtyngden har troligtvis inte minskat bara för att de i dag är över 20 år.
Nedläggningsbeslutet togs av verksledningen och anmäldes i styrelsen. Statens fastighetsverk försålde fastigheten i augusti 1997.
Fastigheten består av cirka 25 olika byggnader och cirka 72 ha betes/jordbruksmark beläget i Höörs utkant. Som framgått har tidigare huvudman gjort omfattande investeringar, inte minst i den omtalade låsbara enheten (12 miljoner kronor). Fastigheten försåldes för 4,5 miljoner kronor.
Enligt uppgift finns två värderingar. Den bilaterala monopolvärderingen, 20,5 miljoner kronor och saluvärdet. Den bilaterala monopolvärderingen har troligtvis legat till grund för beräkningen av internhyran, men fortfarande finns inget beslut om avräkning av hyran. Dessutom finns andra oklarheter när det gäller lokalarea. Det är inte uteslutet att hyressättningen påverkat det ekonomiska utfallet och därmed också bidragit till nedläggningsbeslutet.
Riksrevisionsverket (RRV 1996:73) har granskat SIS organisation och administration av tvångsvård av unga (särskilda ungdomshem) och av missbrukare (LVM-hem). Syftet med granskningen har framför allt varit att skapa förutsättningar för en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på vårdplatser för att därmed komma till rätta med verksamhetens ekonomiska underskott.
Av RRV:s iakttagelser att döma kan emellertid det ekonomiska underskottet endast till viss del förklaras av uteblivna intäkter på grund av vikande efterfrågan på vårdplatser. Underskottet är även en konsekvens av att SIS inte fullt ut förmått genomföra beslutade kostnadsminskningar. RRV föreslår därför att SIS vidtar en rad åtgärder för att förbättra kostnadseffektiviteten.
Enligt RRV:s bedömning är SIS organisation otydlig vad gäller arbets- och ansvarsfördelning mellan huvudkontorets enheter och mellan huvudkontoret och institutionerna.
Nedläggningen och försäljningen av Holma har två konsekvenser. Dels vårdideologiskt och dels ekonomiskt i form av en betydande kapitalförstöring.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa utvecklingen inom vården av missbrukare.
|
Anna Åkerhielm (m) |