Frågan om statlig reglering av socionomers yrkesutövning (legitimation) har under många år drivits av Socionomernas fackförbund, SSR. Behovet av reglering har dessutom successivt ökat. I dag är det vanligt att socionomer ”öppnar eget” i ungefär samma verksamhetsområden som psykologer.
Socionomernas envishet i kravet på en statlig reglering visar på vilken vikt frågan har bland socialarbetarna. Ingen utredning har hittills kunnat peka på andra vägar att fullt ut tillvarata klienternas säkerhet och trygghet. Det är just klientintresset som ligger i fokus för legitimationskravet.
Socialarbetaren möter människor i kris. Med lagstiftningens intentioner i ”ryggmärgen” använder hon/han sig själv som arbetsredskap. Inte sällan handlar arbetet om ren myndighetsutövning och den enskilde klienten befinner sig i beroendeställning. Socionomens agerande eller brist på agerande, har en avgörande inverkan på den enskildes liv, hälsa och livsinnehåll.
Människor i kris och beroendeställning driver av naturliga orsaker sällan opinion. I socialarbetarnas yrkesroll innefattas ofta att hjälpa till att föra fram dessa människors budskap. De har rätt att möta en socionom som har kompetens att handlägga ärendet och att bli bemötta med empati, respekt och professionalism. Naturligtvis är en legitimation ingen fullständig garanti men är ändå ett bra och nödvändigt instrument för att öka tryggheten för den enskilde klienten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återigen ompröva behovet av kvalitetsgaranti för den enskilde klienten genom att statligt reglera socionomernas yrkesutövning.
|
Ulla Wester-Rudin (s) |