Konventionen om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling 1989. Sverige antog konventionen genom ett riksdagsbeslut 1990. Genom att ställa sig bakom Barnkonventionen förpliktar sig de enskilda staterna att alltid arbeta med barnets bästa som riktmärke.
Barnkonventionen är en överenskommelse mellan stater. Det betyder att staten har ansvaret för att konventionen förverkligas i vårt land. Vi föreslår därför att nationella mål uppställs.
Det är viktigt med en samordning vad det gäller att granska alla lagförslag, direktiv m.m. ur ett barnperspektiv. En likadan ordning som med jämställdhetsdirektivet.
I praktiken är det kommunerna som har en nyckelroll i arbetet att förverkliga barnkonventionen. Det är framför allt besluten i kommunerna som får betydelse för barns och ungdomars villkor. Det gäller sådant som skola och barnomsorg, fritidsaktiviteter och kultur. Det är i den egna kommunen som barn och ungdomar kan ha ett direkt inflytande över sina egna villkor.
Det vore rimligt att alla kommuner före utgången av 1998 ska utarbeta barn- och ungdomsplaner som visar hur de tänker genomföra Barnkonventionen. Kommunerna ska också ha en utbildningsplan för både politiker och anställda. Liksom i Regeringskansliet bör det i varje kommun finnas någon som har ett samordningsansvar i frågor som rör barn.
I barn- och ungdomsplanen ska barnperspektivet lyftas fram inom alla områden som berör barn och ungdomar i kommunen. Planen ska också redovisa hur barns och ungdomars inflytande ska stärkas.
Vi menar att det arbetssätt som används i Agenda 21-arbetet på miljöområdet är en bra förebild i arbetet att stärka barns och ungdomars inflytande i kommunerna. Agenda 21 har blivit en stor framgång. Kommuninvånarna visar ett stort engagemang i miljöarbetet.
För att få ordning på landets ekonomi har både staten och kommunerna tvingats göra stora nedskärningar. Vi har kunnat konstatera att det saknas en samlad uppföljning av vilka effekter nedskärningarna har fått för barn och ungdomar. Vi menar att det är nödvändigt att vi får bättre uppföljningssystem och konsekvensbeskrivningar.
Detta betyder inte att man kan påstå att nedskärningarna har varit barnfientliga. Det är ett alltför grovhugget sätt att resonera. Givetvis drabbas på kort sikt barnen av nedskärningar i till exempel skolan eller barnomsorgen.
Men om Sverige står på ruinens brant, vilket var fallet när socialdemokratin övertog regeringsansvaret 1994, drabbas också barnen. Om det är kaos i ekonomin slår det så småningom brutalast mot de svagaste grupperna. Men det hindrar inte att barnperspektivet måste finnas med från början när vi tvingas göra nedskärningar. Av de årliga budgetförslag som läggs fram bör framgå hur mycket som satsas på barn och vilka effekter förslagen väntas få på den gruppen.
Att stärka barns och ungdomars inflytande i kommunerna är oerhört viktigt. Ytterst handlar det om demokrati – om demokratiska rättigheter och, lika viktigt, demokratiska skyldigheter. Demokratin är inget för alltid givet. Den måste man fostras in i. Här har skolan en central roll. På samma sätt som Agenda 21 har blivit en lokal angelägenhet måste nu Barnkonventionen bli det. Vi är övertygade om att det går att få en bred uppslutning kring detta.
Motionens syfte innebär att det är en kommunal planeringsangelägenhet att medverka till att förverkliga barnkonventionen, även om staten har huvudansvaret.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkligande av barnkonventionens intentioner på kommunal nivå.
|
Ronny Olander (s) |