Motion till riksdagen
1997/98:So626
av Hans Hoff m.fl. (s)

Drogbekämpning


På fem år har andelen unga som prövat narkotika fördubblats i Sverige – från fyra till åtta procent. Narkotikahandlarna har på senare tid intensifierat sina ansträngningar att rekrytera nya missbrukare bland ungdomar. På olika sätt försöker de få drogerna att utgöra en naturlig del av ungdomarnas livsstil. Med utstuderade metoder arbetar de för att göra drogerna till vanliga och självklara attribut till en viss musikkultur, en särskild klädstil osv. Detta är en grotesk utveckling som kraftfullt måste stävjas. Den svenska linjen är att det svenska samhället skall vara narkotikafritt.

I juni 1994 fick Folkhälsoinstitutet, Kommunförbundet och Landstings­förbundet i uppdrag av regeringen att leda och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. En nationell ledningsgrupp bildades med företrädare för en rad centrala statliga myndigheter samt företrädare för Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Ledningsgruppens uppgift var att bl.a. arbeta fram en nationell handlingsplan för ett förstärkt drogföre­byggande arbete.

Ett huvudtema är att en kraftsamling krävs – regionalt och lokalt. Ledningsgruppens primära roll är att stödja och stimulera den verksamhet som bedrivs lokalt. Olika områden har identifierats där drogförebyggande insatser bör intensifieras. Områdena är stöd till ungdomar i riskzon, stöd till insatser för att komma till rätta med alkoholproblem samt stöd när det gäller graviditet. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) arbetar bl.a. tillsammans med Folkhälsoinstitutet. I läroplanen för grundskolan anges som rektors ansvar att ämnesövergripande kunskaps­områden som t.ex. tobak, alkohol, narkotika och andra droger integreras i skolans ämnesundervisning. Runt om i landet bedrivs ett mycket bra drogförebyggande arbete.

Som småbarnsförälder vet man att barnen förstår att man inte skall skräpa ned i naturen, att man skall sortera sopor och framför allt att man skall ha säkerhetsbälte. Om man som förälder skulle synda på något av dessa områden kan man som regel räkna med att få en skarp tillrättavisning av barnet. Detta är ett resultat av ett framgångsrikt arbete i förskola och skola vad gäller attitydpåverkan.

Vår övertygelse är att om vi långsiktigt skall motverka drogernas ökade utbredning bland ungdomar så behövs det i alla delar av samhället ett starkt engagemang för att ge barnen bästa möjliga framtid. Barnens attityd till droger måste påverkas från förskola genom hela skolsystemet. Även radio- och TV-program, barnböcker, filmer, serietidningar m.m. skulle i stor utsträckning kunna bidra till att barnen får en bättre förståelse för vad drogmissbruk kan leda till. Att barn redan på dagis ges kunskaper om drogers negativa konsekvenser kan enligt vår uppfattning bli en av de avgörande faktorerna för att vi i Sverige ska kunna nå vår målsättning om ett narkotikafritt samhälle. Därför är det också av central betydelse med insatser för att utveckla en antidrogpedogogik som tillämpas redan från det att barnet är tre fyra år. Att barnet sedan under sin uppväxt på ett naturligt och i skola och barnomsorg integrerat sätt återkommande under sin uppväxt successivt ges en allt bättre styrka att motstå och ta avstånd från droger är sannolikt ett framgångskoncept.

Även de övriga delarna i det svenska samhället måste på ett samordnat och resultatinriktat vis påverka attityderna till droger i alla de situationer barn och ungdomar vistas. Vikten av att detta sker samordnat, kraftfullt och lokalt kan inte nog understrykas. Alla delar av det svenska samhället måste inbjudas att delta i en beslutsam kamp mot den ökade användningen av droger med sikte på att vi ska söka nå ett narkotikafritt samhälle.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att öka samhällets insatser för att motverka den ökade användningen av droger,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att påverka barns attityder till droger redan från tre fyra års ålder och sedan återkommande under barnets uppväxt.

Stockholm den 2 oktober 1997

Hans Hoff (s)

Jan Bergqvist (s)

Monica Öhman (s)