I och med att riksdagen antagit socialutskottets bedömning att man vid placering av barn i första hand bör överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående, har vi kommit en bit på väg att skapa en bättre situation för familjer som hamnat i kris.
Enligt vår bedömning återstår det dock flera steg att ta innan rättssäkerhet och ett acceptabelt omhändertagande skapats för de här barnen och deras familjer.
När barn far illa i hemmet är det samhällets skyldighet att ingripa. Vi anser att ett sådant ingripande måste ske med stor försiktighet och på ett rättssäkert sätt. Ett felaktigt ingripande kan skapa livslånga sår hos barn och dess anhöriga och tron på rättssamhället kan för alltid gå förlorad.
Vi har fått många signaler om socialutredningar som görs på ett oacceptabelt sätt, där utredaren tar upp det som talar mot klienten och utelämnar det som är till klientens fördel. När det gäller utredningar i brottmål, styrs de av rättegångsbalken. En liknande lagstiftning behövs när det gäller utredningarna inom socialtjänsten. Det är utredningar som drastiskt kan förändra människors hela liv.
Eftersom vi anser att endast mycket starka skäl får ligga till grund för ett omhändertagande måste lagen ändras så att beslut om omhändertagande inte kan delegeras till en mindre grupp. Det bör vara socialnämnd eller motsvarande som fattar beslutet.
Under lång tid har socialtjänsten självständigt utrett och kommit med förslag till åtgärder när en krissituation uppstått i en familj. Många familjer har då både blivit och känt sig utestängda, överkörda och maktlösa. Det har inte heller varit ovanligt att familj/anhöriga inte vågat protestera av rädsla för att de då även ska belastas av sina protester.
Vi anser att den tiden nu måste vara förbi där familjen och nätverk stängs ute från möjligheten att delta i beslut som berör deras barn, barnbarn eller andra närstående. Vi ser därför med tillfredsställelse på modellen med familjerådslag. Den har öppnat dörren för familjens deltagande. Vi vill nu utveckla familjerådslaget som idag är en försöksverksamhet till att bli en rättighet. Om familjen så önskar ska ett familjerådslag genomföras innan ett slutligt beslut fattas i ärenden där det kan bli frågan om ett omhändertagande och en placering av ett barn.
Socialtjänstens roll får aldrig upplevas som ett hot – den måste, där den inte redan är det, vara hjälpande och stödjande. Den rollen förstärks om man använder sig av familjerådslag.
Föreningen N.BUFF, som är en förening för barn och ungdom som växt upp i familjehem, har lämnat flera viktiga synpunkter på förändringar som bör genomföras för att förbättra familjehemsplacerade barn och ungdomars situation.
Att omhänderta barn är ett så allvarligt ingripande att det endast skall ske när ingen annan lösning står till buds. Många gånger handlar det om missbruk. När beslut fattas om åtgärder som omhändertagande för barnets bästa, anser vi att detta är så allvarligt att också åtgärder måste följa för att lösa den situation som föranlett omhändertagandet. Ett omhändertagande är svårt för alla parter och barnets föräldrar/anhöriga mår då sämre än någonsin. Tyvärr är det alltför vanligt att familjen lämnas åt sitt öde när barn omhändertagits. Här måste det ske en förändring. Åtgärder måste sättas in så att även familjen/föräldrarna erhåller den hjälp som behövs.
När det finns flera syskon som skall placeras, måste man eftersträva att syskonen om möjligt placeras i samma familjehem. Är inte detta möjligt, anser vi att syskon inte skall placeras längre från varandra än att de kan ha en normal kontakt. Socialtjänsten skall hjälpa syskonen till en god kontakt.
Att splittra familjer och släktingar har gjort många människor olyckliga och skapat många tragedier. Det har vi många vittnesmål om. Det har saknats och saknas i viss mån fortfarande en helhetssyn när det gäller våra rötters betydelse.
Barnens rätt att få träffa sin anhöriga måste garanteras. Om det inte finns mycket speciella skäl som talar däremot, måste barn som är familjehemsplacerade ha samma rätt som alla andra barn att få träffa sina anhöriga, när de själva vill det. Vilka andra barn än familjehemsplacerade barn nekas att träffa exempelvis sina närstående mer än en gång varannan månad och då under en begränsad tid som bestäms av en tjänsteman? Vilka andra barn nekas att ligga över hos far- och morföräldrar eller annan släkting efter ett sent julfirande med motiveringen att det är viktigt att barnet sover i sin egen säng? Vilka andra barn måste smyga sig till hemliga möten med sina anhöriga efter skolans slut?
Vi anser att barns rätt till ett naturligt umgänge med släkten måste tillgodoses. Man måste i större utsträckning än idag lyssna på barnen.
Vid ett omhändertagande och en familjehemsplacering är grundtanken att en återförening skall kunna ske. Vi delar därför N.BUFF:S åsikt att en vårdnadsöverföring till familjehemmet inte skall vara möjlig om föräldrarna finns i livet. Däremot skall föräldrar och fosterföräldrar efter överenskommelse kunna ha gemensam vårdnad.
Adoption av ett fosterhemsplacerat barn skall kunna ske först efter det att barnet fyllt 18 år och skall då vara ett val som barnet och fosterföräldrarna gör.
När det gäller omhändertagande av barn upprepar vi vårt tidigare krav att regeringen skall tillsätta en kommitté med uppdrag att se över nuvarande lagstiftning och dess tillämpning samt komma med förslag till förändringar, för att skapa rättssäkerhet, ett humanare omhändertagande av barn och för att ge fosterbarn samma rätt till umgänge med sina anhöriga som andra barn redan har.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydlig lagstiftning som reglerar omhändertagande och utredningsförfarande vid omhändertagandet av barn,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens rätt till familjerådslag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att hjälpa familjen efter ett omhändertagande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syskonplacering,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnens rätt till släktkontakt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam vårdnad i stället för vårdnadsöverföring,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om adoption av fosterhemsplacerade barn,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över lagstiftningen för att skapa ett humanare omhändertagande av barn samt större rättssäkerhet.
|
Thomas Julin (mp) |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Ragnhild Pohanka (mp) |
|
Eva Goës (mp) |
Kia Andreasson (mp) |
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
1 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till LU.