En av de grövsta kränkningarna mot barns personliga integritet är att bli utsatt för sexuella övergrepp. Enligt en undersökning gjord av Brottsförebyggande rådet framgår det att sexualbrott av bekant förövare är vanligare än av obekant förövare. Sexualbrott mot barn med en obekant förövare anses vara den ”lindrigaste” formen och sker oftast som en engångshändelse. Risken att bli utnyttjad i hemmet av en nära anhörig eller bekant är större än att bli sexuellt utnyttjad av en okänd person. Dessutom tenderar de grova sexualbrotten att vara vanligare då förövaren är bekant med offret. I hemmet där man som barn borde vara som mest trygg kan man vara som mest utsatt.
Vid studier av Huddinge- och Norrköpingshärvorna har det visat sig att de barn som fått dels terapeutisk hjälp och vars familj stöttat dem har klarat sig bäst, det vill säga de är på väg att ta sig ur den traumatiska upplevelsen och återgå till ett normalt liv. Detta till skillnad från de barn som inte fått eller inte sökt terapeutisk hjälp och som saknar stödjande familjer och fungerande sociala nätverk, många gånger på grund av att de redan innan tillhör s.k. problemfamiljer. Dessa barn visar sig fungera dåligt socialt med psykiska problem och återanpassningsproblem.
Vem som klarar sig bäst sedan övergrepp uppdagats får inte vara en klassfråga. Barn ur alla samhällsklasser riskerar att utsättas för övergrepp, men de barn som kommer från problem/missbrukarfamiljer har sämst utgångsläge att bearbeta sina upplevelser med professionell hjälp då det bygger på att familjen självmant tar initiativ till det. Det är av stor vikt att ALLA barn får möjlighet till terapeutisk hjälp sedan sexuella övergrepp skett.
När det uppdagats att ett barn varit utsatt för sexuella kränkningar är det av oerhörd vikt att barnet får bearbeta sina upplevelser. Det finns två aspekter av bearbetningen, dels att barnet ska läka sina sår och bli en hel människa, dels för att inte i sin tur bli en förövare. För att hjälpa barnet är det viktigt att även förövaren, speciellt om denne är bekant med offret, får hjälp, då det är ett stort ansvar för ett barn att skicka en vuxen i fängelset. Det är lättare för barnet om den vuxne istället får hjälp att bota sin ”sjukdom”.
Enligt flera forskare och andra specialister finns det en betydlig risk för att en sexuellt utnyttjad pojke ska begå sexuella övergrepp mot andra. Enligt tre studier uppskattar man att en av fem sexuellt utnyttjade pojkar förgriper sig på andra barn.
Detta betyder att om vi vuxna inte tar hand om dessa utsatta barn genererar de kanske en ny generation förövare. Samhället har en skyldighet att ta ansvar för särskilt utsatta barn som far illa och vars tillit till omvärlden/de vuxna har brustit.
För att kunna hjälpa barnen bör alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn som blivit utsatta för övergrepp vara väl insatta i problematiken. Det är vanligt att barnen inte berättar om övergreppen för någon annan vuxen. Det är därför viktigt att barnen blir bemötta med respekt och att man tror på dem när misstankar blottläggs. Att bli trodd är en del av bearbetningen av det som hänt och kan hjälpa barnet att komma vidare samt att på ett tidigt stadium upptäcka symptom på övergrepp. Det är av stor vikt att yrkesgrupper såsom socialarbetare, psykologer, skolkuratorer, sjukvårdspersonal, barnomsorgspersonal, lärare, yrken inom rättsväsendet samt barnavårdscentraler utbildas i ämnet sexuella övergrepp mot barn. Om detta inte är möjligt inom budgetramen för kommuner och landsting bör staten tillföra resurser.
Idag är mycket av informationen rörande sexuella övergrepp mot barn spridd över hela landet och därmed svårarbetat. För att bättre kunna bedriva en aktiv forskning, sammanställa kunskaper för metodutveckling och få djupare insikt i ämnet bör det skapas ett nationellt kunskaps- och forskningscentrum.
Det är viktigt att offren får skadestånd. Dels för att det är en form av upprättelse, dels för att det kommer att kosta familjen att barnet blir en hel människa igen. Idag är barnet beroende av att en vuxen anmäler ett skadeståndsyrkande till brottsoffernämnden inom två år efter att laga dom vunnit kraft. Om denna ansökan inte inkommit i tid uteblir skadeståndet. För att underlätta och göra barnen något mindre beroende av de vuxna bör ansökan gå per automatik till brottsoffernämnden när domen vunnit laga kraft.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnpsykiatrisk mottagning med specialkompetens på sexuella övergrepp finns tillgänglig för alla i landets olika delar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att se över utbildningar för alla yrkesgrupper som arbetar med barn samt yrken inom rättsväsendet för att återkomma med förslag för att förbättra kunskapen om sexuella övergrepp mot barn,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nationellt forsknings- och kunskaps- och utvecklingscentrum inrättas i ämnet sexuella övergrepp/misshandel mot barn,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i skadeståndsfrågan att när dom fallit gällande barn, bör domstolen tillse att en ansökan om skadestånd skickas till brottsoffernämnden.1
|
Kia Andreasson (mp) |
|
|
Thomas Julin (mp) |
Barbro Johansson (mp) |
|
Annika Nordgren (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |
|
Ewa Larsson (mp) |
1Yrkande 4 hänvisat till JuU.