Vi ser med stor oro på nedmonteringen av missbrukarvården, på den förändrade synen på människor med svårt missbruk, på att antalet platser vid LVM-hemmen kraftigt minskar fast behovet finns.
Sedan Statens institutionsstyrelse (SiS) 1994 övertog huvudmannaskapet för ett antal LVM-hem (LVM= lagen om vård av missbrukare) har platsantalet minskat kraftigt, från 1000 platser är man nu på väg mot 342 platser.
Narkotikasituationen i landet har inte minskat, vilket däremot den kommunala viljan att skicka missbrukare till vård på LVM-hem har gjort. Det har uppstått en situation där staten i ett högt tempo avvecklar LVM-hemmen. Det sker utan en noggrann analys och redovisning av varför kommunerna inte efterfrågar platser i större omfattning än vad som sker idag. Det sker fast man från SiS ledning uttalar att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt att lägga ner den här sortens verksamhet.
LVM-hemmens uppdrag är att avgifta och motivera missbrukare till fortsatt vård i öppnare former. Med tanke på att det finns ett stort antal missbrukare, ca 20 000 narkomaner och ingenting som talar för att missbruket är på väg att minska, är vi av den uppfattningen att behovet finns, men det ekonomiska läget i kommunerna kombinerat med höga avgifter gör att vården inte efterfrågas.
Vi har fått flera tydliga signaler från kommuner och från enskilda om att vårdbehövande inte får den hjälp de behöver, att de tyngsta missbrukarna prioriteras bort, att man i kommuner uttalar att man väljer att satsa på barn och skola i stället för på obotliga missbrukare. Det har också uttalats ett missnöje och en irritation med SiS sätt att arbeta. Kommunernas ansträngda ekonomier har också spelat in. Att SiS höjt avgifterna samtidigt som kommunerna fått det ekonomiskt besvärligt har säkerligen också bidragit till den minskade efterfrågan på platser.
Regeringen har gett SiS i uppdrag snarast inleda en fortsatt avveckling av nuvarande överkapacitet inom missbruksvård. Efter att ha fattat det beslutet har regeringen för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att genomföra en översyn av SiS styrning, ledning, organisation och framtida platsbehov.
Även om vi inte är övertygade om att det finns en överkapacitet inom missbruksvården, så delar vi regeringens uppfattning om inriktning och behov av en utredning, men anser att utredningen skall ske innan en eventuell nedläggning av LVM-hem sker och att det är behovet av och inte efterfrågan på vård som skall utredas.
Regeringen och SiS är beredda att satsa 85 miljoner på att avveckla ca 140 vårdplatser och samtidigt friställa ca 300 personer som har ett kunnande och en vilja att avgifta och motivera missbrukare till fortsatt vård.
Vi anser att den summan i stället skall användas för att behålla vårdplatser, utveckla vården och göra den efterfrågad av vårdköparna.
När det gäller kostnadsansvaret anser vi att staten som tidigare måste ta ett större kostnadsansvar, där staten står för 60 % och kommunerna för 40 % av kostnaderna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda behovet av LVM-vård,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den summa som avsatts för att avveckla vårdplatser i stället används till att utveckla verksamheten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten skall ta ett större ekonomiskt ansvar för LVM-vården.
|
Thomas Julin (mp) |
|
|
Eva Goës (mp) |
Ragnhild Pohanka (mp) |