En grön, hållbar äldrepolitik! 71
Sveriges demografiska utveckling 71
Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken 72
Anhörigstöd 72
Äldre invandrare och deras försörjning 72
Äldres boende 72
Samverkan mellan huvudmän 73
Äldre och LSS 73
Dagverksamhet och korttidsvård 74
Hemställan 74
Regeringen presenterar i föreliggande proposition ett antal angelägna förslag runt hur äldrevården och äldreomsorgen skall kunna förbättras. Miljöpartiet de gröna har i sak inte mycket att invända mot de förslag till förbättring som regeringen aviserar. Vi vill dock vidareutveckla några tankegångar i en mer grön inriktning. En grön äldrepolitik utgår från att aktiv brukarmedverkan är en förutsättning för att vården och omsorgen av äldre skall kunna utvecklas. Vi tror också att brukarmedverkan är samhällsekonomiskt lönsamt. Människor vet själva vad som är bäst för dem, och därför innebär en grön, hållbar äldrepolitik att vi människor får ett förstärkt eget inflytande över vår egen situation ända fram till den dag livet slutligen upphör.
”Den framtida befolkningsutvecklingen är uppenbart en avgörande faktor för äldrepolitiken framöver.”
Regeringens proposition 1997/98:113 sid. 17
Citatet från föreliggande proposition talar inte riktigt klarspråk, men befolkningsutvecklingen kommer framöver i mycket högre grad än tidigare att styra uppbyggnaden av hela landets välfärdspolitik. Under de närmaste trettio åren ökar antalet äldre i befolkningen med över sexhundratusen personer. Därmed kommer vi helt enkelt inte att ha råd med samma nivå på offentlig välfärd som vi har idag om inte väsentligt mer resurser skaffas fram till våra äldre invånares vård och omsorg. Vi i Miljöpartiet överför i vår alternativa statsbudget betydligt mer medel än regeringen, och det kan vi göra eftersom vi har förslag till hur kraftiga omprioriteringar ska kunna ske från bland annat nytt motorvägsbyggande och stora försvarsinvesteringar som JAS till vård- och omsorgssektorn. Men – inte ens denna kraftiga överföring kommer att räcka till om tio-femton år när befolkningens ålderssammansättning ser helt annorlunda ut. Istället måste vi i dagsläget börja föra en allvarligt menad prioriteringsdiskussion runt vad som är vårt gemensamma ansvar, vad var och en kommer att få klara själv och vad som frivilligorganisationer kan hjälpa till med.
Miljöpartiet tror att ovan beskrivna befolkningsutveckling förutom en hel del ekonomiska bekymmer även kommer att leda till mycket positivt: den utvecklingspotential som ligger dold i vår framtida befolkningsstruktur måste vi ta fasta på om vi inte ska fastna i dagens slentrianmässiga fördelande av våra gemensamma resurser. Alla dessa äldre utgör naturligtvis inte en homogen grupp, utan är individer som kommer att kräva att de aktivt får medverka i utformandet av vård, omsorg och boendeformer. När pengarna inte räcker till allt blir det naturligtvis mycket viktigare med diskussioner om vilka prioriteringar som ska göras. Vi kommer förhoppningsvis att ha mycket mer av en stringent, nära och tydlig dialog mellan politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och brukare. Miljöpartiets motion kommer nedan att ta fasta på ett antal förslag som i dagsläget möjliggör en hållbar utveckling inom vård och omsorg av våra äldre.
De huvudprinciper som regeringen i föreliggande proposition sätter upp för äldrepolitiken är helt oantastliga. Miljöpartiet vill dock tillägga, att även valfrihet för våra äldre är viktigt nog för att kunna bli omnämnt som en huvudprincip. Därför vill vi lägga till följande i de övergripande målformuleringarna:
”att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag samt ha rätt att kunna välja sitt boende och innehållet i boendets utformning”
”Den informella omsorgen om närstående anhöriga bärs i stor utsträckning av de anhöriga själva.”
Regeringens proposition 1997/98:113 s. 21
Regeringen skriver mycket välvilligt om anhörigstöd i sin proposition. Dock utan att ta ställning till om anhörigstöd är en rättighet eller inte. Man nöjer sig med att ”kommunerna bör erbjuda stöd och/eller avlastning till anhöriga som så önskar” och kallar sedan detta ”bör” för ett stort steg framåt. I själva verket har sittande regering redan i utformandet av den socialtjänstlag som gäller sedan 1 januari 1998 tagit två steg bakåt. Där avskaffades den möjlighet att överklaga avslag på ett flertal olika bistånd som alla invånare tidigare hade. Kopplat till gällande lagstiftning blir därför propositionens ”bör” ett till intet förpliktigande spel för gallerierna. Miljöpartiet vill i stället utreda hur dagens möjlighet att få avlastning kan bli en kommande rättighet.
Redan idag kan vi dock ta första steget framåt genom att byta ut propositionens ”bör” mot ett ”ska”.
Antalet äldre med utländsk bakgrund ökar snabbt i Sverige. Socialstyrelsens sociala rapport visar att omkring 6 % av utrikes födda pensionärer får socialbidrag. Gruppen kommer att öka i storlek, och Miljöpartiet skulle därför vilja att just den här frågan belyses särskilt, vilket även regeringen lagt förslag om. Vi har ett enkelt förslag till att börja med: Inför ett försörjningsstöd, där grupper med otillräckliga inkomster från socialförsäkringar eller pensioner överförs till försäkringskassan. Där kan ärendehanteringen förenklas betydligt och minska belastningen på såväl individer som socialtjänst. Det är viktigt att poängtera att den här gruppen inte har några särskilda sociala problem kopplade till sig, utan att det är ren försörjning som fattas dem.
”Boendestandarden i de särskilda boendeformerna har höjts väsentligt, men brister kvarstår”
Regeringens proposition 1997/98:113 s. 28
Förutom de ställningstaganden regeringen gör i föreliggande proposition vill Miljöpartiet dessutom tillägga, att en av de största bristerna i de särskilda boendeformerna är de äldres möjlighet att via aktiv brukarmedverkan kunna påverka utformningen av boendet. Det saknas också möjligheter att få vara med och påverka vilka man vill leva tillsammans med under de sista åren av sitt liv.
Exempelvis hörselskadade har behov av att få leva tillsammans med andra som kan teckenspråk. En del av våra nya svenskar vill få åldras tillsammans med andra som delar deras ursprungsspråk, för det sista en dement människa har kvar är sitt ursprungsspråk. Att därför få vara tillsammans med andra med samma språk har ur behandlingssynpunkt stora fördelar.
Men – även andra grupper har behov av att aktivt kunna få vara med och påverka! Därför borde ett boende med utgångspunkt i var och ens språk, livsstil eller handikapp få vara en mänsklig rättighet. Ett steg på den vägen är att skapa förutsättningar för kooperativ, stiftelser och andra att få samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer.
”Idag bor äldre människor med omfattande medicinska behov både i alla former av särskilt boende och i ordinärt boende”
Regeringens proposition 1997/98:113 s. 49
Den tyngd av insatser som utförs i kommuner och landstings primärvård ställer allt högre krav på kvalitet, säkerhet, professionalisering och organisation, konstaterar regeringen. För att detta ska vara möjligt förutsätter vi att fungerande vårdkedjor kommer att upprättas. Det är något som fungerar på en del håll i landet, men som på andra orter tyvärr fastnat i organisatoriska problem. Miljöpartiets ståndpunkt är att vi självklart måste utgå från patienten när vi försöker organisera välfungerande vårdkedjor. Ett sätt är att via kontaktmannaskap såväl i kommun som i landsting organisera ett trepartssystem, där ansvaret aldrig kan lämnas utan att nästa part tagit vid.
Av propositionen framgår att många av de konkreta förslag som presenterades i slutbetänkandet ”Bemötande av äldre” SOU 1997:170 fått stryka på foten för allmänna, vaga förhoppningar om att allt fungerar.
Miljöpartiet vill att den som haft rätt till personlig assistans före 65 års ålder självklart ska ha rätt till det även efter pensionsdagen. Riksförsäkringsverkets uträkning visar att det rör sig om en så liten grupp (140 personer) att det är svårt att förstå att det verkligen kan ligga allvarliga ekonomiska överväganden runt en sådan försämring. Vi frågar oss hur det är tänkt att de nationella målen för äldrepolitiken ska kunna tillförsäkras även denna grupp.
Rätt till dagverksamhet och korttidsvård ska införas i 6 § socialtjänstlagen. Ur kostnadssynpunkt ökar inte kostnaden för kommuner och landsting eftersom äldre då i större utsträckning kan bo kvar hemma och slippa onödig och dyrbar sjukhus och /eller sjukhemsvård.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett tillägg bör göras till de nationella målen för äldrepolitiken med lydelsen ”att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag samt ha rätt att kunna välja boende utifrån innehåll i boendets utformning”,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i 6 § socialtjänstlagen som gäller anhörigstöd i enlighet med vad som i motionen anförts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bistånd i form av anhörigstöd skall vara en rättighet för dem som så önskar,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur äldre invandrares försörjning skall kunna tryggas genom ett försörjningsstöd hos försäkringskassan,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur valfriheten för äldre i de särskilda boendeformerna skall kunna tryggas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kooperativ och stiftelser bör ges samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktmannaskap i såväl kommuner som landsting som ett led i att skapa välfungerande vårdkedjor,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldres rätt till fortsatt bistånd enligt LSS även efter 65 års ålder,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bistånd i form av dagverksamhet och korttidsvård bör införas i socialtjänstlagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsspråkets betydelse i vård av dementa.
|
Thomas Julin (mp) |
|
|
Ragnhild Pohanka (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Eva Goës (mp) |