Under åren 1994 till 1996 genomförde Socialstyrelsen ett projekt, bland annat för att förmå de kommuner där många äldre finsktalande är bosatta, att organisera äldreomsorgen så att finsktalande äldre kunde få vård och omsorg av finsktalande personal.
Av ett 30-tal tillfrågade kommuner deltog tre. Resultatet av projekten, redovisade i LEMPI, har varit positivt.
Att endast tre kommuner deltagit i projektet anser vi följer den tidigare trenden i kommunerna, vilket också Socialstyrelsen påvisat i sina undersökningar. Kommunerna anser att det skulle bli alltför kostsamt att organisera äldreomsorgen så, att finsktalande äldre skulle få möjlighet att få vård och omsorg av finsktalande personal. Vi anser att erfarenheterna från LEMPI bör tas tillvara.
Som regeringen skriver uppnår ett allt större antal människor med utländsk bakgrund den ålder där ett mer omfattande behov av stöd och hjälp anmäler sig. Många är så kallade anhöriginvandrare och har begränsade kunskaper i svenska språket.
Också den omständigheten att äldre kan förlora kunskaper i det senare inlärda språket, men behålla kunskaper i det först inlärda, ett förhållande som särskilt kan beröra våra inhemska nationaliteter som samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar, måste beaktas. Dessa äldre är dessutom de starkaste bärarna av minoritetsspråken och bärare av kultur och traditioner.
Vi anser att man ska ha rätt att bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen. Det är inte bara ett bra stöd för minoritetsspråkens bevarande. Det kan också minska kostnaderna för tolk. I vissa fall kan även behovet av vård och omsorg minska. Kvaliteten inom äldreomsorgen ökar.
Vi anser att äldre med annat modersmål än svenska ska ha laglig rätt att inom vård och omsorg få bli bemött av personal som talar det egna språket. Ett lagförslag bör dock föregås av en översyn av i vilka kommuner det finns tillräckligt många som är i behov av sådan vård och omsorg samt vilka resurser som finns när det gäller personal som behärskar språken.
Ett mycket viktigt inslag i äldreomsorgen är att användning av språken förenas med respekt för de äldres kultur och traditioner. De äldre bör få ett bemötande som så långt som möjligt liknar det de varit vana vid. Vi vet att äldreomsorg med sådana inslag förekommer, både permanent eller på försök i flera kommuner.
Personalen är den viktigaste resursen inom äldreomsorgen! För att möta behoven av annat språk än svenska och delvis annan historia, kultur och traditioner än den svenska, måste de dock ges möjligheter till både utbildning och fortbildning. Flerspråkighet ska ses som en merit.
Socialstyrelsen bör i sin verksamhet beakta hur de nationella minoriteternas behov av bemötande på sitt språk tillgodoses.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att få bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen.
|
Carin Lundberg (s) |
Paavo Vallius (s) |