Föräldrar till handikappade barn kan idag få ett stöd på 30 000 kr till inköp av en större bil för att få plats med rullstol eller andra hjälpmedel. Stora bilar kostar dels mer i inköp och är dels dyrare i drift. Stödet utgår en gång vart sjunde år och det är alltså meningen att bilen ska hålla så pass länge. Reglerna är då villkorade på ett sätt som försvårar för många familjer. Bilen får inte vara för gammal och den får inte ha gått för långt.
Eftersom nya stora bilar är dyra innebär detta att de familjer som är i störst behov av stödet inte har möjlighet att utnyttja det utan köper en gammal, billigare bil i stället för att kunna få den standardhöjning som bidraget skulle inneburit. Ett sådant kontrollsystem synes onödigt. Reglerna bör förändras så att familjerna själva kan få ta ansvaret för vilken bil de köper.
Dessutom är reglerna utformade så att om det tragiska inträffar att det handikappade barnet avlider innan de sju åren gått kräver försäkringskassan tillbaka den del av bilstödet som då inte är utnyttjat. Mitt i sorgen måste de kanske snabbt sälja bilen för att få ut dessa pengar. Det verkar vara både byråkratiskt och inhumant. Det rör sig om små summor och inte särskilt många fall. Den återbetalningsskyldigheten bör tas bort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av bilstöd till familjer med handikappade barn.
|
Marianne Andersson (c) |
Ingbritt Irhammar (c) |