Sverige har ratificerat Förenta nationernas standardregler rörande delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade. Där stadgas bland annat: ”Staterna bör garantera utvecklingen av och tillgången till stöd och service. Inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till oberoende i det dagliga livet och utövande av sina rättigheter.”
Sverige har förbundit sig att varje medborgare med funktionshinder skall ha rätt till de hjälpmedel som behövs för att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor jämfört med övriga medborgare. Personer med funktionshinder bör så långt det är möjligt ha rätt att fritt välja funktionella hjälpmedel från olika tillverkare. I FN:s standardregel 4 Stöd och service finns inskrivet: ”Staterna bör så långt det är möjligt se till att alla människor med funktionsnedsättningar som behöver hjälpmedel har tillgång till dem. Detta kan innebära att hjälpmedel och utrustning finns att få antingen gratis eller till en så låg kostnad att människor med funktionshinder eller deras familjer har råd att köpa dem.” Samhällets roll bör således vara att garantera utvecklingen av mångfalden, tillgången och fördelningen av hjälpmedel.
Idag höjs ibland röster som bland annat anser att enkla vardagshjälpmedel kan avgiftsbeläggas för att därigenom minska den offentliga sektorns ut-gifter. På sikt riskerar emellertid ett ytterligare avgiftsuttag att orsaka stora kostnader i samhällsekonomin. Det är uppenbart att ett systematiskt avgiftsuttag minskar hjälpmedelsanvändningen. Detta riskerar i sin tur att leda till att allt fler människor, av privatekonomiska skäl, väljer att inte kompensera mindre funktionshinder med hjälpmedel. Detta innebär att arbetsförmågan sänks, den psykosociala ohälsan ökar och i slutänden att samhällets kostnader för rehabilitering och utslagning ökar. Den svenska jämlikhetspolitiken måste även prägla detta viktiga område. Det är därför nödvändigt att staten ansvarar för att alla hjälpmedel tillhandahålls kostnadsfritt för den som så behöver.
Teknikutvecklingen går idag oerhört fort, i synnerhet inom dataområdet. Datateknikens fantastiska utveckling har medfört en revolution inom hjälpmedelsområdet. Den accelererande utvecklingen leder till att det hela tiden utvecklas nya hjälpmedel, ofta av ett sådant slag som innebär enorma förbättringar i den enskilde medborgarens vardag. Dock leder den snabba utvecklingstakten även till en del problem. Framför allt leder utvecklingen till att priserna på hjälpmedel stiger i snabb takt. Detta gäller i synnerhet datahjälpmedel eftersom det nästan alltid handlar om spetsteknik och små tillverkningsserier. Landstingens och kommunernas svåra ekonomiska läge begränsar möjligheterna att utnyttja den nya teknikens kapacitet till fullo. Dessutom är dagens organisation för hjälpmedelsförsörjning skapad under en period då teknikutvecklingen gick betydligt långsammare än idag. Allt detta leder till en sorts ”ökande förväntningars missnöje” hos alltfler brukare. Utifrån detta bör regeringen tillsätta en utredning för att se över finansiering samt en samlad organisation för hjälpmedelsförsörjning utifrån den nya tidens krav.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för hjälpmedelsförsörjningen och avgiftsfinansiering av densamma,
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att granska dels finansieringen av, dels förutsättningarna för en samlad organisation för hjälpmedelsförsörjning.
|
Lena Sandlin (s) |
Anders Ygeman (s) |