Hjälpmedelsverksamheten för funktionshindrade i Sverige har under de senaste decennierna utvecklats på ett sådant sätt att den anses var en av de bästa i världen.
Nuvarande försörjningssystem har erfarenhet och rutiner med hög kompetens. Innovationer och utveckling av hjälpmedel i landet har med statligt stöd givit resultat. Ett resultat som visar att cirka 60 procent av de hjälpmedel som förskrivs produceras i Sverige. Motsvarande siffra i Norge är 20 procent. Den enskilde kan i nuvarande system känna säkerhet och trygghet såväl när det gäller tillgänglighet som val, utprovning och anpassning av hjälpmedel.
I LOKAH-utredningens förslag går vissa delar emot behovsprincipen och det behovsrelaterade förhållningssättet. Istället för att fördjupa en sådan diskussion föreslås hjälpmedelssortimentet delas i två grupper. De avancerade hjälpmedlen och de så kallade enkla hjälpmedlen.
Ansvaret för tillgänglighet och förskrivning av ”enkla” hjälpmedel lyfts bort från sjukvårdshuvudmännen. Den enskilde ska själv köpa sina egna hjälpmedel där de kan tänkas finnas tillgängliga. Ansvaret för marknadsföring av hjälpmedlen till potentiella köpare läggs på producenterna. Här kan uppstå uppenbara problem för den enskilde.
Sortimentet ”enkla” hjälpmedel som föreslås ansvarsmässigt lyftas bort, skall avgöras i en dialog mellan landsting och respektive kommuner. Här kan uppstå samma förfaringssätt som vid ädelreformens genomförande att ett landsting kan bli tvunget att sluta överenskommelser med varje enskild kommun inom länet. Det är ett oacceptabelt förfaringssätt med hänsyn till personer med funktionsnedsättningar där hjälpmedel utgör en viktig del för att leva ett bra och värdigt liv.
Den kompetens och erfarenhet som finns får inte försvinna. Den skall finnas till för att handikappade skall känna trygghet, lugn och ro i rehabilitering och de val och utprovningar av hjälpmedel som där ingår. Lika viktigt är att även de ”enkla” hjälpmedlen finns tillgängliga oavsett var den funktionshindrade bor.
Hjälpmedel är, där behoven styr, lika viktiga oavsett om de tillhör gruppen avancerade eller enkla hjälpmedel. Behovsprincipen måste bevaras.
Tillhandahållandet av alla hjälpmedel, där de medicinska och funktionsmässiga behoven avgör, skall även i fortsättningen vara ett ansvar enligt HSL. Fortsatt utveckling och forskning, även av de ”enkla” hjälpmedlen skall stimuleras.
Tillgången på även ”enkla” hjälpmedel gör att funktionshindrade klarar mer av den dagliga omsorgen själv. Därvid minskas kostnader för vård och hemtjänst. Välbefinnandet att i större utsträckning klara sig själv bör också inräknas i välfärdsvinsten.
Folkpartiet har när denna fråga behandlades i socialutskottet klart redovisat att vi inte finner det rimligt att göra skillnad mellan olika former av hjälpmedel. Vi anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas och vi motsätter oss att ”enklare” hjälpmedel skall köpas av brukaren.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti samt ”enklare” hjälpmedel för funktionshindrade.
|
Kenth Skårvik (fp) |
Sigge Godin (fp) |