Avsikten med den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) som trädde i kraft den 1 januari 1994 var att den skulle komplettera socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Den ersätter också omsorgslagen genom att dess insatser infogades i LSS bland övriga insatser. Om inte behovet kunde tillgodoses enligt SoL eller HSL och kan tillgodoses genom någon av de tio LSS-insatserna ska behovet tillgodoses enligt LSS.
En av insatserna enligt LSS är ”råd och stöd” och innebär att personer som omfattas av lagen tillförsäkras specialkompetens på olika områden. Det kan till exempel handla om logoped, psykolog, kurator, sjukgymnast, talpedagog, arbetsterapeut eller dietist (prop. 1992/93:159 s. 59). Insatsen kunde också ges enligt omsorgslagen. Enligt ett avgörande från Regeringsrätten (RÅ 1989, ref 79) om råd och stöd enligt omsorgslagen kunde logopedinsatser beviljas enligt omsorgslagen om behovet inte tillgodosetts enligt HSL eller på annat sätt.
Vid de rättsliga prövningarna av insatsen råd och stöd har läns- och kammarrätterna i stort följt den praxis som utvecklades under den tidigare omsorgslagen, det vill säga beviljat råd och stöd när ett behov funnits som inte tillgodosetts enligt SoL eller HSL.
Regeringsrätten har dock nyligen i två domar (den 3 juli 1997; målnr 7206/96 och målnr 4799/96) konstaterat att rehabiliterande och habiliterande insatser inte kan beviljas som råd och stöd enligt LSS. Detta innebär att de som omfattas av omsorgslagen riskerar att leva under en sämre situation än innan LSS trädde i kraft.
Att LSS skulle uppfattas som en rättighetslagstiftning som träder i kraft i övriga lagars ställe när ett behov av insats inte tillgodoses enligt annan lagstiftning framgår av propositionen (1992/93:159). Där konstateras att det visat sig att SoL:s och HSL:s insatser inte alltid räcker till för att skapa levnadsförhållanden som är jämförbara med andra människors och att det behövs en särskild lagstiftning för att stärka svårt funktionshindrades ställning i samhället. I den allmänna motiveringen sägs att insatserna enligt LSS ska ses som ett komplement till och inte som en ersättning för t.ex. habilitering, rehabilitering och social tjänst. Habiliterande insatser kan alltså enligt lagstiftaren beviljas som råd och stöd enligt LSS om behovet inte var tillgodosett på annat sätt.
I specialmotiveringen räknas ett antal insatser upp som exempel på råd och stödinsatser, bland annat logoped. Samtidigt konstateras att insatser som klart faller inom tillämpningsområdet för hälso- och sjukvårdslagen inte ska beviljas i form av råd och stöd enligt LSS. Eftersom logopedinsatser är exempel på möjliga insatser enligt råd och stöd bör inte dessa ses som om de enbart faller inom hälso- och sjukvårdens tillämpningsområde.
Motionärerna har med utgångspunkt från de signaler vi fått kunnat konstatera att det finns ett behov av klargörande från riksdagens sida om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett förtydligande om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS.
|
Torgny Danielsson (s) |
Sonja Fransson (s) |