Regeringsrätten har genom en dom från den 4 juni i år inskränkt möjligheten att få personlig assistans i en långt större utsträckning än vad riksdagen någonsin avsett. Genom att bortse från de ändringar som socialutskottet gjorde i regeringens proposition har t ex utvecklingsstörda, hjärnskadade och psykiskt funktionshindrade uteslutits från rätten till personlig assistans. Inte ens Riksförsäkringsverket vågade ta ut svängarna på det sättet i de nya tillämpningsreglerna som kom strax före domen.
Domen är ett resultat av en flerårig diskussion om hur personlig assistans skall definieras. Det har funnits röster för att enbart personer i behov av just ”praktisk hjälp” skall ha rätt till assistans. Konkret innebär det att de som själva inte kan hålla i t ex tandborsten eller gaffeln skall ha rätt till personlig assistans, medan de som behöver så kallad motiverande hjälp inte skall ha samma rätt.
I de ursprungliga förarbetena uteslöts inte personlig assistans för motiverande insatser. På flera ställen sades det bara att den funktionshindrade personen för att vara berättigad till personlig assistans skall ha behov av hjälp för att klara grundläggande personliga angelägenheter som att äta, klä på sig, sköta sin hygien och kommunicera med andra. Det personligt utformade stödet skulle ge den funktionshindrade möjlighet att som andra delta i samhällslivet genom att t ex studera eller delta i fritidsverksamhet och liknande.
På grund av osäkerhet om definitionen gjordes också förtydligande i lagen förra sommaren. En definition infördes i författningstexten. Det regeringsrätten inte uppmärksammade var att socialutskottets förslag, som togs av riksdagen, hade ändrat både utredningens och regeringens förslag på väsentliga punkter.
I Assistansutredningen (SOU 1996:126) föreslogs en begränsning i lagen till enbart ”praktisk hjälp”. Regeringen behöll utredningens förslag och skrev att personer ”som helt eller i stor utsträckning själva klarar av att på egen hand sköta sina personliga behov och som enbart har behov av motivations- och aktivitetsinsatser bör inte ha rätt till personlig assistans”. Undantagsvis skulle emellertid även personer med psykiska funktionshinder kunna vara berättigade till personlig assistans, t ex när karaktären och omfattningen av det psykiska funktionshindret ställer krav på sådan praktisk hjälp som är en förutsättning för att den enskildes grundläggande behov skall kunna tillgodoses. Detta skulle, enligt regeringen, medföra att ”de med de mest omfattande behoven” berättigar till personlig assistans.
Socialutskottet gick alltså längre än regeringen. Orden ”praktisk hjälp” togs bort ur författningstexten samtidigt som förtydliganden gjordes. Enligt utskottet behöver personlig assistans inte vara praktisk. ”Utskottet anser... att införande av en definition... av begreppet personlig assistans inte får innebära att någon grupp som för närvarande i praxis omfattas av lagstiftningen helt utestängs från insatsen personlig assistans.” ”Personlig assistans skall förbehållas krävande och i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär.”
Det som är oroande med Regeringsrättens dom är att den är så generell. Enligt den har personer i behov av motiverande hjälp inte rätt till personlig assistans. Utredningen i målet hade visat att personen inte hade några fysiska hinder för att tillgodose sina grundläggande behov, men att personen var i behov av motiverande hjälp. Behovet fick ”därmed anses vara av annat slag än som förutsätts” i fråga om personlig assistans.
I domen finns inget som tyder på att det under några omständigheter finns möjlighet för personer i behov av motiverande hjälp att få personlig assistans. Eftersom Regeringsrätten är en prejudicerande instans kommer också detta att gälla i fortsättningen, trots att riksdagen ville annat. Individuella bedömningar blir onödiga. Enligt domen kan personer med motiveringsbehov uteslutas schablonmässigt.
På grund av domen krävs nu att riksdagen gör ändringar i lagen igen, i alla fall om det var meningen att personlig assistans skulle ersätta instiutionsboende.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att genomföra förändringar i lagen för att vidga rätten till personlig assistans.
|
Eva Eriksson (fp) |