Enligt förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade skall personer med funktionshinder ges stöd till att kunna skaffa ett fordon samt att kunna bruka det trots funktionshinder. Merkostnader på grund av funktionshinder skall kompenseras. Försäkringskassan handlägger ärenden om bilstöd, och Riksförsäkringsverket anger riktlinjerna genom att utfärda allmänna råd.
För att en person med funktionshinder skall kunna bruka ett fordon krävs att vissa anpassningar görs. I fråga om anpassningar har Försäkringsverket arbetat med två typer av anpassningar, basanpassning och specialanpassning.
Basanpassning är sådan anpassning som kräver en åtgärd som kan tillgodoses genom en särskild beställning av nybilsköp. Det kan till exempel handla om en automatisk växellåda, elfönsterhiss och klimatanläggning. Utrustningen är inte standard och innebär därför merkostnad. En automatisk växellåda kostar exempelvis cirka 15.000 kronor extra om köparen vill ha en sådan inmonterad.
Specialanpassning är sådan utrustning som enbart används av personer med funktionshinder. Det rör sig om exempelvis fot- eller handaggregat. Denna utrustning monteras in i särskilda verkstäder som specialiserat sig på detta. Utrustningen kan alltså inte levereras av bilfabrikanten.
Enligt propositionen (1987/88:99, s 4) bör anpassningsbidrag ”utgå med det belopp som motsvarar kostnaden för en sådan ändring av eller anordning på fordonet som behövs för att den handikappade skall kunna bruka det.” Tidigare har anpassningsbidrag beviljats för både bas- och specialanpassning.
Riksförsäkringsverket gav förra året ut nya allmänna råd (1996:9) om tillämpningen av förordningen. I dessa råd fastställdes att så kallade basanpassningar inte längre skall ersättas (s 24). Till stöd för rådet anges ett par domar (FÖD) den 25 oktober 1993, målnr 2454/91, ref 1993:19 och Kammarrätten i Göteborg, den 31 mars 1995, mål nr 4011/94.
Enligt vår uppfattning har Riksförsäkringsverket gjort en allt för långtgående tolkning av domarna. Avgörandena gällde automatisk växellåda, servostyrning, elektriska fönsterhissar och centrallås. Anpassningarna fanns i respektive bil vid inköpet och i det ena fallet var det fråga om en begagnad bil. Angående den begagnade bilen menade domstolen att det inte gick att avgöra om det på begagnadmarknaden är någon skillnad i pris mellan en bil med eller utan anpassningen.
Sammanfattningsvis ger domarna enbart uttryck för att ersättning endast skall utgå om anpassningen medfört en merkostnad. Domarna uttrycker inte att utrustning som levereras av billeverantören inte skall ersättas genom anpassningsbidrag såsom Riksförsäkringsverket menar i det nya allmänna rådet. Detta innebär att många enskilda med funktionshinder fått ökade kostnader.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstödet.
|
Berit Oscarsson (s) |
Sven-Erik Österberg (s) |