Svenska regeringen har undertecknat FN:s standardregler för att uppnå jämlikhet och delaktighet för personer med funktionsnedsättningar. Den nyinrättade myndigheten Handikappombudsmannen har inlett ett intensivt arbete med att förmå offentliga och privata organ att ta till sig standardreglernas innehåll. Från talartribuner och partihögkvarter betraktas frågan om funktionshindrades lika rätt till ett delaktigt liv som en självklarhet. Handikappolitiken förefaller vara den minst kontroversiella politiska frågan. Samtliga partier säger sig vilja stödja en politik för ökad delaktighet. Men allmän välvilja kan inte rubba den faktiska verkligheten. Handikappolitiska frågor har inte integrerats i den allmänna politiska debatten och i aktiv politisk handling. Beslut om utbildning, arbetsmarknad, skatter, kultur, fysisk miljö, socialförsäkring m.m. klubbas, utan att tillräckliga underlag tagits fram beträffande beslutens konsekvenser för personer med funktionshinder. Möjligen försöker man i efterhand rätta till vissa orimliga konsekvenser. Resultatet blir inte sällan både sämre och dyrare.
Funktionshindrade är ett normalt inslag i befolkningen i alla samhällen. De har samma rättigheter – och skyldigheter – som alla andra att leva ett socialt aktivt liv. Att anlägga handikappolitiska aspekter på alla politiska frågeställningar borde därför ingå som ett normalt inslag i allt politiskt arbete. Det är i det inledande, förberedande stadiet, som försvårande omständigheter och utestängningsmekanismer kan identifieras och förhindras. Plan- och bygglagens utformning, beslutet om skolpeng, den långt drivna avregleringen och decentraliseringen av beslut, olika IT- och arbetsmarknadssatsningar hade utformats på helt andra sätt om handikappolitiska hänsyn varit obligatoriska under beredningsprocessen. Utredningsväsendet har varit utsatt för kraftig kritik. Det arbetar alltför snabbt med korta remisstider. Mängder av förslag, som varit bristfälligt underbyggda, har tagits fram. På samma sätt, som jämställdhetsaspekter i dag börjar tränga igenom i den politiska processen, genom ett generellt utredningsdirektiv, borde det vara en självklarhet att anlägga handikappaspekter på alla politiska frågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla statliga utredningar bör innehålla redovisning av konsekvenser för funktionshindrade.
|
Juan Fonseca (s) |