Att vara invandrare och ha ett funktionshinder är en svår situation. Utöver att man måste lära sig språket och lära känna hur det nya landet fungerar skall man också lägga till funktionshindret och de attityder som råder gentemot människor med funktionshinder.
Synen på handikapp bestäms av ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. När individerna utvandrar tar de med sig den syn som rådde i hemlandet. Många gånger överensstämmer inte synen som i dag råder i Sverige med den syn som finns i andra länder. Svårigheterna att ta till sig det nya blir ibland ganska stora.
Till följd av svårigheterna med språket och bristande samhällskunskap tenderar människor och familjer med utländsk bakgrund där det finns funktionshinder att isolera sig, både från det svenska samhället och från sina landsmän. Många gånger vet de inte vart man kan vända sig för att ta reda på vilka rättigheter funktionshindrade har i Sverige och hur man gör för att ta del av dessa.
Hur stort antal människor med utländsk bakgrund som finns i Sverige är det ingen som med säkerhet kan svara på. Det finns nämligen ingen bra statistik. De flesta insatser som görs för invandrade individer med funktionhinder ryms inom den generella välfärdspolitiken, trots att deras problem skiljer sig en hel del från övriga funktionshindrade. De insatser som funnits har handlat mer om information på olika språk och översättning av den nya LSS-lagen. Några landsting har också gjort egna informationsinsatser.
Som följd av Handikapputredningen som uppmärksammade invandrade individer med funktionshinder, anslogs det särskilda medel (10 miljoner kronor) från Allmänna arvsfonden 1994 för att främja utveckling av samverkansformer mellan invandrar- och handikapporganisationer. På grund av detta har ett antal projekt kommit igång. Bland dessa finns SIOS-projektet (”Samarbete invandrar- och handikapporganisationer i stödet till invandrarelever med funktionshinder”). De allra flesta av dessa projekt är eller har varit utformade som informationsinsatser.
Socialstyrelsens Invandrarprojekt har också intresserat sig för denna grupp och inrättat en halvtidstjänst för att närmare studera funktionshindrade invandrares problematik. Socialstyrelsen har också anslagit medel för metodutveckling och forskning kring tortyr- och krigsskadade.
Om man ser på utvecklingen kan man konstatera att under de senaste 3–4 åren har samhället och dess institutioner börjat att uppmärksamma funktionshindrade, problematik för människor med utländsk bakgrund. De insatser man gör hittills är bra men otillräckliga. Följande insatser skulle kunna göras för att ytterligare förbättra livsvillkoren för invandrade individer med funktionshinder:
Invandrade människor med funktionshinder skulle kunna var en prioriterad målgrupp för Allmänna arvsfonden.
Kontakterna och samarbete mellan invandrar- och handikapporganisationerna bör uppmuntras.
Samverkansmodeller mellan samhällsorgan och frivilligorganisation på lokal nivå skulle kunna utvecklas.
Insatser för att öka kulturmedvetenheten bland personal som arbetar med funktionshindrade med utländsk bakgrund behövs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade människor med utländsk bakgrund.
Juan Fonseca (s) |