Motion till riksdagen
1997/98:So409
av Leif Carlson (m)

Sparkonto i äldreomsorgen


Svensken blir friskare och äldre. Detta har åter fastslagits i Socialstyrelsens folkhälsorapport 1997. Behovet av hjälp och vård kommer allt senare i livet. Majoriteten klarar sig långt upp i åren utan hjälp och drygt 90 procent av ålderspensionärerna bor i eget hem. Det innebär också att allt fler kan delta aktivt i samhällslivet högt upp i åren. Att ta till vara de äldres kunskap, erfarenhet och kompetens är centralt för ett samhälle som tar individuell hänsyn och som sätter den enskildes bästa i centrum.

Hjälp enligt den gamles egen önskan kan förlänga den tid han eller hon aktivt kan delta i samhällslivet. Hjälpen kan gälla både inre och yttre hemtjänst eller möjligheten att förstärka sin pension under en period då man inte behöver hjälp. Därför måste också den äldres egen vilja och fria val respekteras långt högre än i dag. Det kan kännas förnedrande att med en kommunal hemvårdsassistent tvingas diskutera vilken typ av hemhjälp man skall få och vilken hjälp kommunen inte vill ge trots att det är kanske just den man själv vill ha. Valfriheten sätts på undantag när vårdmonopolet bestämmer och de behov man själv upplever inte respekteras. Den då upplevda otryggheten kan medföra att den äldre upplever sig ha högre behov än han/hon skulle upplevt om deras val respekterades.

Det måste vara en samhällelig angelägenhet att ge den hjälp den äldre själv vill ha genom att tillvarata den gamla människans vilja och möjligheter. Välfärdspolitiken måste bygga på den enskildes val och resurserna följa de val som den enskilde själv gör. Därmed kombineras valfrihet med det gemensamma ansvarets rättvisa och solidaritet.

För att nå valfrihet är det väsentligt att även de medel man betalt in till sin pension i det obligatoriska systemet i varje fall till vissa delar kan disponeras av den enskilde efter eget gottfinnande vad gäller insatser för att kunna leva ett aktivt liv i eget boende. Det må vara till hjälp i hemmet eller till tillfällig ekonomisk förstärkning i en period med högre utgifter.

Sparkonto inom äldreomsorgen – för den äldres trygghet

En väg att nå detta mål är genom att inrätta sparkonton i äldreomsorgen.

Tanken med ett sparkonto är att den enskilde sparar under en längre tid för att därmed skapa en buffert för framtida behov. Systemet finns i ett antal länder. I Singapore är systemet t.ex. allomfattande och täcker alltifrån utgifter för boende och sjukvård till den enskildes inkomstbortfall vid sjukdom. I en motion 1997/98:So203 av Margareta E Nordenvall och Leif Carlson (m) diskuteras möjligheten av sparkonto inom den öppna sjuk­vården. Utländska modeller kan inte överföras direkt utan förändringar och anpassningar. Därför måste detta studeras ytterligare.

För att få acceptans hos medborgarna för att en del av den obligatoriska pensionsavgiften specialdestineras är det viktigt för dem att veta att pengarna går till deras egen omsorg och används till deras eget behov efter deras eget beslut.

Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att börja med en begränsad del av äldreomsorgen.

Skissartat skulle ett sparkonto inom en del av äldreomsorgen kunna utformas på följande sätt: Riksdagen bestämmer att en viss del av pensions­avgiften skall gå till ett skattefritt individuellt konto samt bestämmer vad som skall ingå i det som kontot skall täcka. Det kan t.ex. vara inre och yttre hemtjänst samt möjlighet att, om man väljer att klara delar av detta själv, årligen ta ut en viss del från kontot t.ex. den årliga avkastningen, vilken beskattas.

Inbetalning till kontot kan ske från förslagsvis 50 års ålder och kan nyttjas efter uppnådd pensionsålder. Den enskilde betalar själv hela kostnaden för all den hemhjälp som utnyttjas. Kontot har ett golv – en miniminivå för årlig insättning. Kontot har också ett tak. Om individens inkomster är så låga att det individuella kontot blir för lågt lägger staten till pengar upp till minimi­nivån.

Med dessa pengar är den äldre fri att köpa hjälp efter egen bedömning men också garanterad hjälp om han eller hon inte själv kan ta ställning till behov. Den äldres valfrihet blir stor. Kontot skulle stimulera privata aktörer och entreprenörer att starta verksamhet inom området. Konkurrensen blir uttalad och kostnaderna pressas därmed. Med klara spelregler skulle en stor del av denna verksamhet bli privat. En fungerande arbetsmarknad till skillnad från dagens monopolsituation skulle skapas.

Genom att den äldre själv väljer vilka insatser han eller hon vill ha men ändock kan nyttja sina pengar, efter beskattning, till annat om så önskas, erhålles en självkontroll. Den gamle når en suveränitet hon inte alls har i dag.

Denna form med ett obligatoriskt sparkonto hindrar inte att möjlighet ges för individen att finna frivilliga kompletterande lösningar men säkrar valfrihet inom de delar av den solidariskt finansierade delen av äldre­om­sorgen kontot omfattar liksom konkurrens inom denna.

Enligt min mening bör möjligheten att tillskapa sparkonto inom äldreom­sorgen utredas liksom dess utformning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sparkonto inom äldreomsorgen,

  2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplig utformning av sparkonto inom äldreomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 2 oktober 1997

Leif Carlson (m)