Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft den 1 januari 1994. Den ersatte gamla omsorgslagen genom att dess insatser infogades i LSS bland övriga insatser. Personkretsen utökades också i den nya lagen. Avsikten var att LSS skulle komplettera socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjukvårdslagen (HSL). LSS var tänkt att bli en rättighetslag varigenom vissa personer med funktionshinder garanteras de insatser de annars skall få enligt SoL och HSL. Om inte behovet tillgodoses enligt SoL eller HSL skall det tillgodoses enligt LSS. Lagförslaget fanns i Handikapputredningens betänkande (SOU 1991:46).
En av insatserna i LSS är råd och stöd. Med råd och stöd skall personer som omfattas av lagen tillförsäkras specialkompetens på olika områden. Det kan till exempel handla om insats av logoped, sjukgymnast, kurator, psykolog, talpedagog, arbetsterapeut eller dietist. Insatsen kunde också ges enligt omsorgslagen. Enligt ett avgörande från Regeringsrätten (RÅ 1989 ref 79) om råd och stöd enligt omsorgslagen kunde logopedinsats beviljas enligt omsorgslagen om behovet inte tillgodosetts enligt HSL eller på annat sätt.
Vid den rättsliga prövningen av insatsen råd och stöd har läns- och kammarrätterna i stort följt den praxis som utvecklades under den tidigare omsorgslagen, det vill säga beviljat råd och stöd när ett behov funnits som inte tillgodosetts enligt SoL eller HSL.
Nu har emellertid Regeringsrätten i två domar (den 3 juli 1997, målnr 7206/96 och målnr 4799/96) konstaterat att rehabiliterande och habiliterande insatser inte kan beviljas som råd och stöd enligt LSS. Detta innebär i realiteten att insatsen råd och stöd saknar innehåll och att de som omfattades av omsorgslagen lever under en sämre situation nu än innan LSS trädde i kraft.
Att LSS skulle uppfattas som en rättighetslag som träder i övriga lagars ställe när ett behov av insats inte tillgodoses enligt annan lagstiftning framgår av regeringens proposition (prop. 1992/93:159). Under rubriken Anmälan till proposition om stöd och service till vissa funktionshindrade (40 ff) förklarar departementschefen syftet med LSS. Bland annat anför departementschefen att det ”t ex visat sig att socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagens insatser inte alltid räcker till för att skapa levnadsförhållanden som är jämförbara med andra människors.” Departementschefen framhåller också att ”lagstiftningen på handikappområdet spelar en viktig roll för att i ett alltmer decentraliserat samhälle åstadkomma jämlika levnadsvillkor.” Departementschefen bedömer dessutom ”att det behövs en särskild lagstiftning för att svårt funktionshindrades ställning i samhället skall stärkas.” Det kan vara värt att understryka att det finns en underrubrik i detta kapitel om behovet av utvidgad rättighetslagstiftning (s 49).
Av propositionens allmänmotivering (s 59 f) framgår att enbart det faktum att en insats är av habiliterande art inte utgör grund för avslag: ”Insatserna skall ses som komplement till och inte som ersättning för t ex habilitering, rehabilitering och socialtjänst.” Det innebär att habiliterande insatser faktiskt kan beviljas som en råd- och stödinsats enligt LSS. Enligt lagstiftaren skulle det ske om behovet inte var tillgodosett på annat sätt.
Också Socialstyrelsen har uppfattat råd och stöd enligt LSS som ett komplement till socialtjänst- samt hälso- och sjukvårdsinsatser. Insatsen råd och stöd föreslås få benämningen särskilt expertstöd, och det bör understrykas att enskilda med behov av rehabilitering skall få sina behov prövade utifrån råd och stöd enligt LSS (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:3, sid 7).
I propositionens specialmotivering (s 173 f) räknas ett antal insatser upp som exempel på råd- och stödinsats, bland annat logoped. Senare sägs att insatser som ”klart faller inom tillämpningsområdet för hälso- och sjukvårdslagen inte skall beviljas i form av råd och stöd enligt LSS”. Eftersom logoped är exemplifierad som möjlig råd- och stödinsats bör denna insats vara just en sådan som inte klart faller inom hälso- och sjukvårdslagens tillämpningsområde.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det råder ett behov av klargörande om riksdagens avsikt med insatsen råd och stöd enligt LSS genom ett förtydligande av lagtexten. Det får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i enlighet med vad i motionen anförts om ett förtydligande om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS.
|
Eva Eriksson (fp) |