Saneringen av ekonomin har gått enligt vad regeringen förutspådde, till och med bättre. Men saneringen för också med sig nya vägskäl där politiska värderingar skall ligga till grund för det fortsatta vägvalet. Ett sådant är när man skall fördela överskottet för att göra lättnader för dem som drabbats värst av alla de sakfrågebeslut som saneringen innehållit.
Grunden för den värderingen bör ju ligga någonstans på planet av att det är grupper som inget har som först ska få del av ett överskott. Men vilka tillhör den gruppen? Ytterligare politiska värderingar ska även här välja väg.
Vid vår politiska värdering om vem som tillhör gruppen, ”de som inget har”, bör psykiskt sjuka finnas med. Just psykiskt sjuka har en speciell roll enligt vår politiska syn. Vid en psykisk sjukdom har det ingen betydelse var och i vilken ställning du befinner dig i samhället. Men ändå spelar samhällsutvecklingen en viktig roll i risken för att en psykisk sjukdom utvecklas. Därför är det enligt vår politiska värdering så att den gruppen bör ligga långt fram vad gäller ökad hjälp när ett överskott i de offentliga finanserna skall fördelas. De bördor som den berörda gruppen drabbats av under saneringen skall lättas på.
Psykiskt sjuka har likt andra grupper drabbats av att framför allt kostnaden för psykofarmaka betalas av den sjuke. Vi vet att psykofarmaka inte löser problemen för den sjuke. Men än idag är psykofarmaka nästan grundstenen i psykiatrin. Framsteg görs med samtal i stället för medicin, men så länge som medicinen inte går att växla bort helt är den en viktig del i psykiatrin. Så här efter en tid ser vi effekterna av att kostnaden lagts ut på patienterna. Antalet psykiskt sjuka som åter hamnat under vård har ökat. Det är svårt att säga om det här har någon koppling till att kostnaden lagts ut på den enskilda personen, men vi tror att det skulle kunna ha ett samband.
Människor som har en långvarig psykisk sjukdom, som ofta lever på existensminimum genom tidig sjukpensionering och som ibland tvångsmedicineras har dessutom ofta en bristande sjukdomsinsikt. För dessa går inte reformen i en riktning där man skulle kunna se något slut på sjukdomen. Det måste också rent samhällsekonomiskt ses som negativt. Dessa personer har svårt att ta medicin när den är gratis. Nu när de själva måste betala för medicinen (upp till högkostnadsskyddet) är det helt omöjligt.
Vår politiska värdering säger oss att lättnader som kommer av att vi nu lyckats med saneringen av ekonomin, måste ges dem som är kronisk psykiskt sjuka. Människor som försöker att leva ute i samhället trots sitt psykiska handikapp har lättare att klara sig och fungera i samhället med sin medicin än utan. Därför skall vi ge dem samma grundförutsättning som alla skall ha; nämligen hjälpen till att kunna fungera i samhället.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lättnader för människor med ett psykiskt handikapp.
|
Lars U Granberg (s) |