Välfärdspolitikens mål är att ge alla människor förutsättningar att leva ett gott liv. Att gemensamt ta hand om barn, gamla och sjuka är ett grundläggande inslag i ett solidariskt samhälle. Vård och omsorg ska kännetecknas av trygghet, kvalitet och delaktighet (Budgetpropositionen).
Socialstyrelsens folkhälsorapport 1997 visar att folkets hälsa har förbättrats vare sig den mäts som dödlighet, sjuklighet eller det självupplevda hälsotillståndet. Medellivslängden ökar. Men trots att kvinnor lever längre än män är de oftare sjuka och besöker sjukvården oftare. Den positiva hälsoutvecklingen skuggas av en mycket oroande bild som framträder när man granskar hälsotillståndet i landet ur ett köns- och klassperspektiv. Socialstyrelsens rapport visar på en växande kön- och klasskillnad i fråga om hälsa och dödlighet. För vissa grupper har inte hälsan förbättrats utan tvärtom försämrats. De sociala skillnaderna i ohälsa är påtagliga. I bostadsområden som betraktas som fattiga har kvinnors hälsotillstånd försämrats under en tioårsperiod.
Kvinnor har i många avseenden sämre livsvillkor och bland kvinnliga arbetare ökar de långvariga sjukdomstillstånden Andelen sjukdomar i rörelseorganen hos kvinnor har ökat medan det omvända gäller för män. Störst är ökningen bland kvinnliga arbetare. Kvinnor som inte finns på arbetsmarknaden har en ökad dödsrisk.
Psykiska problem ökar mest bland yngre kvinnor, utlandsfödda kvinnor och bland arbetslösa. Ängslan, oro och ångest är vanligare bland arbetare än bland tjänstemän.
Det är nästan dubbelt så vanligt att unga kvinnor känner ängslan, oro och ångest jämfört med unga män. Ohälsosamma levnadsvanor är något som i större utsträckning finns bland personer som på olika sätt är socialt utsatta. Därför måste fokus sättas på de sociala villkor som begränsar individens handlingsalternativ.
I olika hälsorapporter och undersökningar under senare år redovisas att orsakerna till skillnader i hälsa är flera men en återkommande förklaring i rapporterna är det förändrade samhällsklimatet med ökad arbetslöshet, försämringar i välfärdssystemen, otryggare anställningsformer och ökad stress. Det är framför allt kvinnor med kort utbildning, låg lön och arbete utan inflytande som drabbas. Hela samhällsutvecklingen påverkar kvinnors livsvillkor och får konsekvenser för kvinnors hälsa.
Klyftorna ökar. Detta påverkar också risken för social utslagning och en ökad alkoholkonsumtion. Konsumtion av alkohol har ökat bland kvinnor, unga flickor dricker numera lika mycket som pojkar gör. Detta är oroande, den lägre alkoholtolerensen hos kvinnor och att kvinnor har svårt att hitta rätt hjälp innebär stora konsekvenser för individen och för samhället framöver. De satsningar som gjordes på behandling för kvinnor på 1980-talet har försämrats, kvar finns dock medvetenheten om att kvinnor inte nås av det allmänna utbudet utan att det krävs särskilda insatser som svarar mot deras behov.
Även om hälsan förbättrats för flertalet kan konstateras att för vissa grupper har hälsan försämrats. Kvinnors situation bör uppmärksammas utifrån kvinnors speciella hälsoproblem och folkhälsoarbetet måste bedrivas från ett köns- och klassperspektiv och initiera åtgärder inom alla samhällssektorer.
Vi kan konstatera att det är långt kvar till den punkt då kvinnor och män lever under lika villkor och har samma möjligheter i alla avseenden.
Utredningen Jämställd vård visar också att kvinnor och män inte bemöts likvärdigt inom vården. Hälso- och sjukvården har bristande förutsättningar och förmåga att anpassa bemötande och behandling efter kvinnor och mäns specifika behov. Det gäller brister inom i stort sett alla områden; medicinska metoder, diagnostik, behandling och rehabilitering. Detta beror till stor del på otillräcklig forskning inom områdena och att kvinnors speciella sjukdomar inte har satts i förgrunden. Kvinnor har inte heller varit norm vid utprovning av nya läkemedel eller rehabiliteringsinsatser. Även i rapporter kring äldrevård och omsorg belyses att det är de äldre kvinnorna som får en mindre del av samhällets resurser för sin omvårdnad.
Det är hög tid att aktivt styra forskningresurser för att tillgodose kvinnors behov inom medicinsk forskning, omvårdnadsforskning och kring folkhälsan.
Personalutbildning och kunskaper har inte heller fokuserats på ett könsperspektiv, inte heller har kvinnor med annan kulturell bakgrund kunnat bli bemötta utifrån sin situation. Det finns brist på kunskaper om hur andra kulturer, traditioner och levnadsvillkor påverkar hälsan.
I all vårdutbildning måste ingå kunskaper om samhällsutvecklingen om kvinnors speciella behov för att vi ska kunna förverkliga en jämställd vård.
Kvinnors hälsa är i mångt och mycket en jämställdhetsfråga och all lagstiftning som styr vård och hälsoområdet bör förtydligas så att det klart framgår att jämställdhetsperspektivet genomsyrar hälsoområdet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att köns- och klassperspektivet skall vara utgångspunkt för folkhälsoarbetet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att styra forskningsresurser för att tillgodose kvinnors behov inom hälso- och sjukvården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsutveckling i all vårdutbildning.
|
Birthe Sörestedt (s) |
|
|
Agneta Brendt (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |
|
Eva Arvidsson (s) |
Berit Andnor (s) |
|
Monica Green (s) |
Inger Segelström (s) |