Miljöpartiets människosyn är att människan är aktiv och skapande, kan och vill ta ansvar och har positiva utvecklingsmöjligheter. Idén om varje enskild individs mänskliga rättigheter är en politiskt neutral ståndpunkt och omnämnes i samtliga partiers program och kan sägas utgöra grundstommen för vår västerländska demokrati.
”Lagstiftningnen skall bygga på alla människors lika och okränkbara värde.” (Partiprogram, Socialdemokraterna)
”Den offentliga makten skall skydda den endskilde mot brott och maktmissbruk och upprätthålla hans rättigheter gentemot såväl andra personer som det offentliga självt.” (Handlingsprogram, Moderaterna)
”Varje människa behöver ha makt över sitt eget liv, kunna påverka sin situation och välja sin väg.”
(Partiprogram och stadgar, Vänsterpartiet)
Psykos är en känsloreaktion, en slags smärtchock som spränger sönder den normala varseblivningen. Det kan vara möjligt att den inte i sig är tecken på sjukdom utan en frisk reaktion på sjuka omständigheter. Runt den psykossjuke kan finnas ett snärjande nät av märkliga beteendemönster, hos personer som för honom/henne är mycket viktiga.
Försök har gjorts i Italien där man arbetat med psykodrama med hela familjen. Psykodrama är en terapiform, en blandning mellan psykoanalys och drama – övningar där medlemmarna i familjen får spela upp sina handlingsmönster som om det vore en teaterpjäs. Den person i familjen som utpekats som sjuk har genom psykodramat blivit helt frisk, detta trots att det tidigare påståtts i facklitteraturen att dessa tillstånd är helt obotliga.
Symptom som ”förföljelsemani”, ”renlighetsfobi”, upplevelsen av att se sig i spegeln och se en bild av en person splittrad i tusen delar m.m., kan vara en adekvat reaktion på en märklig och felaktig spegling i den egna familjen. En person kan av de andra i familjen utses vara den minst värda, den som är smutsig och ful och denna person kan också i verkligheten av sina egna familjemedlemmar vara utsatt för förföljelse.
På sikt måste hela psykvården reformeras från grunden. Övergrepp mot den enskilde individen sker inom psykvården i Sverige i dag. Man använder våld utöver vad situationen kräver – fysiskt och psykiskt. Anledningen till att detta kan äga rum är att vården är sluten och inga ögon utifrån fördomsfritt kunnat iakttaga vad som sker.
För att motverka slutenheten skulle man kunna ordna ett system där politiskt aktiva som vill slå ett slag för mänskliga rättigheter kunde ha en särskild person som är intagen som sin ”skyddsling”, att man träffas och pratar och lär känna varandra. Man skulle kunna tillämpa samma faddersystem som utvecklats för utvecklingsstörda. Det behövs att det övriga samhället får insyn i vad som sker inom psykvårdens murar.
Den ”vård” som erbjuds är följande: Tvångsintag av toxiner (gifter) och tungmetaller som bedövar den mänskliga organismen och paralyserar hela personen.
Stora ansträngningar görs för att få människor att sluta knarka, men här drogas man ned och görs beroende på laglig väg mot den tvångsintagnes egna vilja. Detta måste ses som fullkomligt absurt för varje människa med någon förmåga att tänka logiskt.
Den enda medicin som hittills har haft någon dokumenterad effekt på för individen oönskade psykiska tillstånd är den medicin som i massmedia är känd under namnet Prozak.
Det behövs ”rum” för akuta situationer där man kan avreagera sig. Inom den alternativa vården finns denna möjlighet att leva ut sina aggressioner utan att vara påverkad av mediciner. Det är viktigt att vara drogfri för att få utlopp. Psykkliniker skulle också kunna ge denna chans. Med mediciner, droger, försenas förloppet för ”tillfrisknandet” och det tar i sin tur lång tid att avgifta sig från detta beroende. Det medicinska beroendet är i själva verket det svåraste att bryta.
Systemet med ”tvångsvård”, när personen i fråga varken gjort något kriminellt eller gjort någon illa, är inte vård och måste ses som en reminiscens från tidigare århundraden. Det passar inte in i tvåtusentalets samhälle. Låt oss införa ett nytt sätt att tänka och handla!
I lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård står följande:
2 § Tvångsvård enligt denna lag skall syfta till att den som är i oundgängligt behov av sådan psykiatrisk vård som ges efter intagning på en sjukvårdsinrättning blir i stånd att frivilligt medverka till erfoderlig vård och ta emot det stöd som han behöver.
3 § Tvångsvård får ges endast om
1. patienten lider av en allvarlig psykisk störning
2. patienten p g a sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård, och
3. patienten motsätter sig sådan vård som sägs i 2 eller till följd av sitt psykiska tillstånd uppenbart saknar förmåga att ge uttryck för ett grundat ställningstagande i frågan.
Vid bedömning av vårdbehovet enlig första stycket 2 skall även beaktas om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Lag 1993:399
Lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128) måste omarbetas så att den enda situation där tvångsvård används är när någon i ett akut skede behöver stöd. Idag kan chefsöverläkaren ge tvångsvård utöver fyra veckor från dagen för beslutet om intagning, men skall då före utgången av fyraveckorsperioden ansöka hos länsrätten om medgivande till sådan vård.
I 2 § ovan så sägs det att vården syftar till att den intagne ”blir i stånd att frivilligt medverka till erfoderlig vård och ta emot det stöd som han behöver”.
Det innebär att om den intagne istället väljer en alternativ form, som sjukhuset inte kan erbjuda, kommer han att bli tvingad att ta emot den vård som bjuds på psykkliniken. Det finns således ingen valfrihet. Det skall inte vara möjligt att ge en människa droger mot hennes vilja. Jag yrkar därför att en utredning kring lagen tillsätts. Det är viktigt att bland de personer som sätts att utreda lagen också ingår personer med egen erfarenhet från tvångsvård, samt kunniga personer inom psykiatri med ett alternativt synsätt i dessa frågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning kring lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att det i utredningen kring lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128) bör ingå personer med egen erfarenhet från att ha tvångsvårdats samt kunniga personer inom psykiatri med ett alternativt synsätt i dessa frågor,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett faddersystem för intagna.
|
Eva Goës (mp) |