Konventionen om barnets rättigheter antogs av Förenta nationernas (FN) generalförsamling 1989. Året därpå ratificerades konventionen efter riksdagsbeslut. Idag har praktiskt taget alla världens stater anslutit sig till barnkonventionen.
En av barnkonventionens grundpelare är principen om barnets bästa och utgår från två grundläggande tankar: att barn har fullt och lika människovärde, och att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd. Konventionen innebär att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Den innebär därmed bl.a. ett stöd för barn som utsätts för skadliga sedvänjor. Barnkommittén har i SOU 1997:116 också berört denna fråga i ett särskilt avsnitt (13.2.8).
Omskärelse av pojkar kan genomföras på sjukhus men landstingen är inte skyldiga att tillhandahålla sådana tjänster. Varje sjukvårdshuvudman får själv avgöra om man skall göra sådana ingrepp inom sjukvården. Även för läkarna är det frivilligt att genomföra ingreppet. Om omskärelse sker inom hälso- och sjukvården måste den uppfylla hälso- och sjukvårdslagens krav på ”god” hälso- och sjukvård, vilket bl.a. innebär god hygien och smärtlindring. Med anledning av en nyligen avkunnad HD-dom som kan uppfattas så att smärtlindring inte skulle vara nödvändig vid omskärelse anser jag att det med utgångspunkt från barnkonventionen bör vidtas åtgärder för att möjliggöra erforderlig smärtlindring vid omskärelse som sker utanför hälso- och sjukvården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om smärtlindring vid omskärelse.
|
Barbro Westerholm (fp) |