Regeringens proposition om tandvården har låtit vänta på sig. Skälen är sannolikt flera men ett synes vara problemen med finansieringen av tandvårdsstödet. Jämfört med de förslag som presenterats i tidigare utredning är detta ett steg framåt men även med denna proposition kommer en del tandvårdsbehov inte att bli tillgodosedda. Folkpartiet anser att vid förbättrad samhällsekonomi bör en prioriterad fråga vara att också åtgärda dessa.
Folkpartiet har under de senaste årens reformarbete ställt ett antal krav på en väl fungerande tandvårdsförsäkring för alla. Vi vidhåller dessa krav och anser att strävan bör vara att hitta ett väl fungerande system för en reviderad tandvårdsförsäkring.
Liberala målsättningar för en god tandvård är främst:
bättre tandhälsa
rimliga kostnader för alla patienter; idag är kostnaderna allt för höga, speciellt för äldre patienter
valfrihet för patienten
värnande om barn, äldre, funktionshindrade och andra s k svaga grupper
skapandet av en klar skiljegräns mellan barn- och vuxentandvård
etableringsfrihet
friare regler för prissättning.
Propositionen uppfyller en del av dessa målsättningar. Det finns emellertid en del områden där vi önskar en annan politik än den i propositionen föreslagna.
En reviderad tandvårdsförsäkring måste vara konkurrensneutral, d v s säkra att privat och landstingsdriven tandvård behandlas rättvist. För oss är också kraven på stimulans till bättre tandhälsa, etableringsfrihet, friare regler för privattandläkarnas prissättning och ett rimligt högkostnadsskydd avgörande för vår syn på tandvårdsförsäkringen.
Av propositionen framgår att regeringen har lagt en del av sin tidigare dogmatism åt sidan och lagt fram ett förslag som kan skapa ökad konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga vårdgivare. Det är bra, men nu gäller det att se till att det inte bara blir ord utan också verklighet av detta.
Konkurrens är en viktig åtgärd för att uppnå ökad effektivitet. Detta gäller också i den kommunala sektorn. Upphävandet av etableringsbegränsningen, införandet av fri prissättning av patientavgifterna inom premietandvården och åtgärdstaxa, möjligheten till försäkringsanslutning även för tandvårdsföretag liksom för tandhygienister samt valfriheten för både vårdgivare och patienter när det gäller ersättningsform är viktiga inslag för att stimulera konkurrensen.
Men för att misstankarna om ett otillbörligt gynnande från myndigheternas sida av folktandvården skall kunna undanröjas är ytterligare åtgärder nödvändiga.
Folkpartiet anser att en väsentlig fråga vad gäller konkurrensneutraliteten är den redovisningsteknik som används av landstingen. I denna fråga har inte propositionen tillfört någonting.
Bakgrunden har varit att principen för redovisning bör vara att myndighetsuppgifterna avskiljs från serviceproduktionen och att denna i sin tur redovisas per verksamhetsgren. En redovisning där folktandvården redovisar kostnader och intäkter hänförda till barn- och ungdomstandvården respektive vuxentandvården vore ur detta perspektiv att föredra. Konkurrensverket har tidigare också påpekat att en redovisning av denna typ skulle ge en bättre bild av kostnaderna och också ge en bättre garanti mot underprissättning. Denna typ av redovisning minskar dessutom risken för s k korssubventionering, där skattemedel till barn- och ungdomstandvård kan användas till att subventionera vuxentandvården.
Folkpartiet anser att krav skall ställas på landstingen att genomföra en sådan redovisning.
Regeringen föreslår att det skall förekomma uppsökande verksamhet och tandvård för äldre och funktionshindrade. Detta är bra, men regeringen understryker enligt vår mening inte tillräckligt vikten av att de privata vårdgivarna får en likvärdig konkurrenssituation mot de offentliga att få bedriva denna uppsökande verksamhet.
Regeringen nöjer sig med att konstatera att de förutsätter att: ”landstingen träffar avtal eller överenskommelse med privata vårdgivare eller folktandvården om den uppsökande verksamheten och den efterföljande nödvändiga tandvården vad gäller hur verksamheten skall fungera och ersättas.” Detta är enligt vår mening inte tillräckligt. Landstingen kommer fortfarande, trots regeringens önskningar och trots vad regeringen i sin proposition säger sig förutsätta, att kunna avstå från att använda sig av privata vårdgivare till denna verksamhet.
Vi anser att landstingen skall vara skyldiga att genomföra en upphandling av denna uppsökande verksamhet. Först då kommer konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga vårdgivare vad avser den uppsökande verksamheten och nödvändiga tandvården att uppnås.
Regeringen vill behålla den s k 65-årsgränsen. Ingen tandvårdsersättning skall alltså lämnas till tandläkare eller tandhygienist som fyllt 65 år.
Det är anmärkningsvärt av flera skäl. För det första innebär det en begränsning för dessa yrkesutövare. Varför skulle man bli en sämre vårdgivare just när man fyller 65 år? Det föreligger stora individuella variationer när det gäller åldrandet, t ex nedsättning av syn och finmotorik, och det måste vara förmågan att utföra ens yrkesåligganden som är avgörande, inte födelsedatum. I det reformerade pensionssystemet skall det finnas en rätt att kvarstanna i arbetet om man så önskar till 67 års ålder. 65-årsgränsen för tandläkare och tandhygienister framstår i detta perspektiv som omotiverad. Folkpartiet anser att 65-årsgränsen skall avskaffas.
I övrigt är det välkommet att regeringen avskaffar anslutningsbegränsningarna till ersättningssystemet för vuxentandvård. Det kommer att främja konkurrensneutraliteten mellan privata och offentliga tandläkare och tandhygienister.
Folkpartiet finner förslaget om bastandvård vara tillfredsställande. Vi anser att en ersättning motsvarande 30 procent av arvodena för dessa åtgärder enligt dagens tandvårdstaxa är rimlig med tanke på det finansiella läget. Förslaget att personer i åldrarna 20–29 år också skall få subvention för undersökningar avvisar vi. Även om det rör sig om en så liten del som 1,8 procent av tandvårdsförsäkringens kostnader anser vi att dessa pengar i stället bör tillföras högkostnadsskyddet. Är man myndig vid 18 års ålder bör man vid 20 kunna ta ansvar för sin tandhälsa. Det är dock väsentligt att personerna i åldersgruppen 20–29 år får den information som är nödvändig för att de skall fortsätta besöka tandvården regelbundet.
Vi välkomnar att funktionshindrade eller personer med längre tids sjukdom får ett bättre ekonomiskt stöd än det nuvarande.
Tandläkaren har en viktig roll i det tobakspreventiva arbetet. I tandvårdsförsäkringens åtgärdslista bör det därför finnas med en uppgift om rök- och snusvanor och deras relation till tandstatus samt om rökslutarstöd.
Folkpartiet godtar regeringens förslag om ett högkostnadsskydd.
I avsnittet om högkostnadsskydd i propositionen återfinns det dock många oklara skrivningar. Hela avsnittet är svårt att förstå, och vi bedömer att det kan föreligga en risk att patienterna kommer att ha mycket svårt att uppfatta hur högkostnadsskyddet är konstruerat, och vad det egentligen innebär. Vi anser därför att RFV skall få i uppdrag av regeringen att förse patienterna med den information som är nödvändig för att i huvuddrag förstå vad högkostnadsskyddet innebär.
Det är väsentligt att valfriheten ökar för barn och ungdomar med behov av tandvård. Genom ändringar i tandvårdslagen har landstingen fått möjlighet att sluta avtal med annan om att utföra landstingets uppgifter inom barn- och ungdomstandvård.
Enligt Folkpartiets uppfattning innebär en ökad konkurrens inom barn- och ungdomstandvården en ökad valfrihet för den enskilda människan och ökade möjligheter till effektivitetsvinster inom den kommunala sektorn.
Folkpartiet vill införa en barntandvårdspeng. Det är ett s k per capita-system som innebär ett fast pris per barn och år som följer barnet till den tandläkare som föräldrarna så önskar att välja oavsett om det är en privat eller offentlig tandläkare. Beloppet skall vara lika till folktandvården och privattandläkare.
För att minska de ekonomiska riskerna för de privattandläkare som behandlar endast ett fåtal barn och ungdomar, kan det kombineras med ett riskspridningssystem. Från varje tandvårdspeng innehålls ett antal kronor som läggs i en gemensam pott. Ur denna får privattandläkarna sedan söka ersättning när behandlingskostnaden per barn överstiger en viss nivå, exempelvis 2 500 kronor.
Folkpartiet anser regeringens förslag att tandvårdsinsatser som behövs som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid skall falla inom bestämmelserna om vårdavgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen är en bra stödform, vilken tidigare varit föreslagen riksdagen vid två tillfällen. Dock anser vi att också akuta och kroniska tandinfektioner bör inrymmas i denna kategori. Vi har vidare en invändning och det gäller administreringen av stödformen som regeringen föreslår skall ligga hos landstingen. Vi finner detta vara en föga lyckad lösning. Vår målsättning är konkurrensneutralitet. För att uppnå detta även i fråga om denna stödform så är det mer lyckat att försäkringskassan uppdras att administrera stödet – inte landstinget.
Regeringen har den 3 april 1997 givit Forskningsrådsnämnden (FRN) i uppdrag att utreda frågor om riskerna med dental användning av amalgam och att genomföra en rad aktiviteter inom området. Uppdraget till FRN föregicks av rapporter från Socialstyrelsen (SOS 1987:10 "Socialstyrelsen redovisar" och SOS 1994:21 "Blir man sjuk av amalgam?") och från Medicinska forskningsrådet (MFR 1992 "A state of the art document"). Uppdraget gavs när innehållet var känt i de rapporter som nu kommit från EU och WHO på samma tema. De tre utredningarna kom alla till samma slutsats, nämligen att amalgams användning som tandfyllnadsmaterial är säker, att dess biverkningar i form av lokala reaktioner är sällsynta och att något samband med medicinska systemeffekter inte visats.
Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte avvaktat FRN:s ställningstagande. I propositionen skriver man i stället att regeringen bedömer det möjligt att förbjuda försäljningen av amalgam utan att komma i kollision med några EU-direktiv. Den kunskap som enligt regeringen finns i dag är tillräcklig för att motivera beslut om att i förebyggande syfte undvika att amalgam används som tandfyllningsmaterial i framtiden och att det i dag finns alternativa material och inlägg för alla typer av fyllningar.
FRN:s rapport överlämnas fredagen den 3 april 1998 till regeringen. Samtliga nämndledamöter har godkänt de åtgärdsförslag som förs fram i rapporten. Dessa är således inte offentliga förrän dagen efter det att motionstiden gått ut för den proposition som behandlas i denna motion. Vi hemställer därför att riksdagen vid sin behandling av propositionen om reformerat tandvårdsstöd ger regeringen till känna att den skyndsamt skall återkomma till riksdagen med förslag om hur det åtgärdsprogram FRN kommit fram till beträffande amalgam och andra dentalmaterial skall genomföras.
Vi vill i detta sammanhang invända mot att människors oro, om än obefogad, används av regeringen som alibi för ställningstagandet om amalgamförbud. Det är ett anmärkningsvärt policybeslut. Vi anser att oro skall tas på allvar men inte som utgångspunkt för myndighetsbeslut utan som utgångspunkt för kunskapsinhämtande. Skall vi i framtiden bygga myndighetsbeslut på oro, som kan bygga på såväl saklig som osaklig grund, i stället för på kunskap, anser vi i Folkpartiet att vi är illa ute. Signaler om misstänkta läkemedelsbiverkningar, risker med kemikalier, implantat etc måste leda till inhämtande av befintlig kunskap och i förekommande fall forskning, som sedan skall utgöra grunden för beslut. För detta måste det finnas såväl vetenskaplig kompetens som ekonomiska medel. Vi måste hålla fast vid vår svenska tradition att riskvärderingar och förbud måste baseras på kunskap, inte på oro, tro och tyckande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av konkurrens,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konkurrensfrämjande redovisningsteknik för landstingens redovisning av barntandvården respektive vuxentandvården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landstingen skall vara skyldiga att genomföra en upphandling av den uppsökande verksamheten och nödvändiga tandvården för äldre och funktionshindrade,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försäkringskassan skall administrera den särskilda stödform som skall utgå till dem som behöver tandvård som ett led i sjukdomsbehandling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en barntandvårdspeng,
att riksdagen – vid avslag på yrkandena 1–5 – avslår regeringens proposition,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte införa en 65-års gräns för praktiserande tandläkare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 20–29-åringar inte skall erhålla subventionerad tandvård,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd,
att riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till åtgärder som Forskningsrådsnämndens utredning om amalgam och andra dentalmaterial ger anledning till.
|
Barbro Westerholm (fp) |
|
|
Kerstin Heinemann (fp) |
Sigge Godin (fp) |
|
Bo Könberg (fp) |
Ann-Kristin Føsker (fp) |