Ansvaret för sjuktransporter med helikopter överfördes 1 januari 1992 från staten till sjukvårdshuvudmännen med Socialstyrelsen som tillsynsansvarig. Frågan om helikopterburna sjuktransporter har diskuterats länge. Riksdagen har sedan 1985 framhållit vikten av en lösning på sjuktransporterna, men frågan har fastnat när det gäller kostnadsfördelningen mellan staten och landstingen.
Försvarsmaktens helikopterresurser har förstärkts under 1990-talet genom att 5 helikoptrar av typ Augusta Bell 412 HP inköpts efter Försvarsbeslut 92. Fyrpartiregeringen underströk i totalförsvarspropositionen att nya sjuktransporthelikoptrar för krigsbruk så långt det är möjligt bör utnyttjas för sjuktransporter i fred. Försvarsutskottet hade samma uppfattning och menade att sjukvårdshuvudmännen skall ges möjlighet att teckna avtal med Försvarsmakten om användande av helikoptrar för sjuktransporter.
Försvarsmakten har deltagit i sju upphandlingar men endast lyckats få ett kontrakt, med Västerbottens läns landsting. Riksdagen beslutade i Försvarsbeslut 96 att arbetet med att åstadkomma en effektivare helikopterberedskap för sjuktransporter ska fortsätta och att Försvarsmakten bör fortsätta sina ansträngningar att få till stånd avtal med sjukvårdshuvudmännen.
Från 1 juli 1996 kan Försvarsmaktens helikoptrar tas i anspråk som s.k. nödhelikoptrar. Systemet innebär att främst de tunga helikoptrarna skall kunna utnyttjas av sjukvårdshuvudmännen för transporter vid livshotande situationer där omedelbar transport är avgörande för behandlingen av skadade eller sjuka. Helikoptrarna behåller sin ordinarie basering och beredskap.
Förslag till ny helikopterorganisation har lämnats till riksdagen 1997. Försvarsmaktens helikopterorganisation samlas i ett försvarsmaktsgemensamt program och verksamheten skall ledas genom Försvarsmaktens helikopterflottilj placerad i Linköping. Regeringen förutsätter att möjligheterna till samverkan med de civila myndigheterna och medverkan i bl.a. räddningstjänst och sjuktransporter med helikopter även fortsättningsvis utvecklas.
Erfarenheter från Norge visar att tidigt insatta åtgärder inte bara räddar liv. De största nyttoeffekterna innebär att behovet av sjukhusvård minskar och att antalet invalidiserade personer reduceras kraftigt. Stiftelsen Norsk Luftambulanse (SNLA) har som måtto ”Sjukhuset till patienten snabbast möjligt.” Detta innebär att det viktigaste med helikoptern är att snabbt komma fram till olyckan med avancerad akutmedicinsk kompetens och utrustning, dvs. vad som blir gjort före och under transporten.
För att möjliggöra ett heltäckande svenskt luftambulanssystem måste de resurser som finns i landet organiseras så att en tillfredsställande beredskap kan erbjudas medborgare i hela landet. Beräkningar visar att ett förslag med 12 akutmedicinska baseringar torde kosta 200 miljoner kronor. 95 procent av Sveriges bofasta befolkning skulle då nås av mycket kompetent akutmedicinsk hjälp inom i genomsnitt 20 minuter från larmet. För en helikopterbas med 600 uppdrag per år innebär detta cirka 36 räddade liv. Av cirka 600 dödade personer i trafiken varje år skulle omkring 100 människoliv räddas och cirka 300 människoliv räddas totalt i Sverige per år.
Ovärderliga vinster av humanitär karaktär är minskat lidande och reducerad eller utebliven invaliditet. Befolkningen får en trygghetskänsla samtidigt som kompetensen inom akutmedicinen bland ambulanspersonal och övrig sjukvårdspersonal höjs.
Genom det vidgade säkerhetsbegreppet betonas allt mer vikten av en helhetssyn på samhällets hantering av yttre och inre hot och påfrestningar i såväl fred som kris och krig. En väl fungerande och effektiv helikopterburen akutsjukvård blir en förstärkning av samhällets resurser vid svåra olyckor och påfrestningar. En helikopter i omedelbar beredskap är ett ypperligt kostnadseffektivt akutmedicinskt instrument som skulle göra vårt samhälle tryggare.
Det är dags att nu upprätta ett rikstäckande luftambulanssystem. Försvarsmaktens helikoptrar bör härvid kunna utgöra en viktig resurs tillsammans med övriga helikopterresurser i samhället. En utredning bör därför tillsättas som tar ett helhetsgrepp på hur ett svenskt luftambulanssystem med avancerad akutmedicinsk kompetens ska utformas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om ett rikstäckande luftambulanssystem med akutmedicinsk kompetens.
|
Åke Carnerö (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |