För att kunna uppfylla hälso- och sjukvårdslagens målsättning en god hälsa åt alla och en helhetssyn i vården måste sjukvården utveckla ett arbetssätt där såväl medicinsk/biologisk som psykologisk kompetens tas tillvara.
I Sverige uppskattas ca 60–70 procent av dem som söker primärvården ha psykiska eller psykosomatiska åkommor. En del av dessa är livsstilsrelaterade och kräver för ett effektivt omhändertagande personal med professionell kunskap om sociala och psykologiska faktorer och deras inverkan på de vårdsökandes hälsotillstånd. Nikotin- och alkoholberoende samt även läkemedelsberoende utgör särskilda problem som kräver speciell kompetens.
Det är därför viktigt att läkare i sin AT-utbildning har minst tre månaders psykiatri, vilket Folkpartiet liberalerna tagit upp i motionen om läkarnas vidareutbildning. Men det räcker inte med medicinsk/biologisk kompetens. Vi anser att mycket talar för att primärvården skulle vinna på att ha tillgång till psykologisk kompetens. Idag bedrivs hos några landsting och kommunala sjukvårdshuvudmän försök med psykologisk kompetens i primärvården, t ex i Kronoberg, Skaraborg, Stockholm, Värmland, Västmanland och Göteborg. Jag anser att dessa försök kan ge viktig kunskap om värdet av psykologisk kompetens i primärvården och att dessa försök inte får bli en kortsiktig satsning utan tillåts pågå så lång tid att man också kan se resultaten på längre sikt.
I skolan märks en ökad efterfrågan på psykologiskt stöd till såväl elever som personal. I kommentarerna till 14 kap 1 § skollagen sägs att skolhälsovård skall anordnas i grundskolan och i kommentarerna till lagen nämns att i den direkta elevvårdspersonalen ingår läkare, sköterska, kurator och psykolog. Den beskrivning som ges av skolhälsovårdens innehåll handlar om medicinsk vård medan övriga delar av elevvården inte alls tas upp.
I de flesta men inte alla av Sveriges kommuner finns psykologer som arbetar inom skolverksamheten. Barnombudsmannen föreslår i sin årsrapport 1996 att det i skollagen tydliggörs att elever skall ha tillgång till elevvårdspersonal som kurator eller psykolog. Jag anser att det är en stor brist att inte alla elever har tillgång till kurator och psykolog och att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med denna brist.
Behov av psykologers medverkan som sakkunniga i samband med rättsliga förhandlingar finns hos polis, åklagare, försvarsadvokater, målsägandebiträden och domstolar. Det kan handla om att psykologen ger förslag på litteratur av relevans för ett visst mål. Det kan gälla forskningsinformation och mycket annat. Psykologer kan också utnyttjas som sakkunniga i speciella mål angående vittne, misstänkt eller offer. Psykologer kan användas i alla slags brottmål för personer i alla åldrar öven om det ofta handlar om prövningar om huruvida ett barn varit utsatt för sexuellt övergrepp.
Det är grannlaga frågeställningar det gäller och det är därför viktigt att anlitade psykologer besitter den kompetens som fordras för den här typen av fall. Jag anser att man behöver ställa upp kompetenskrav för dessa uppdrag där rättssäkerheten är viktig. Jag anser vidare att en utredning bör komma till stånd om hur kompetenskrav skall kunna utformas och hur en kompetensutveckling skall komma kunna komma till stånd.
Just nu är det en renässans för psykologisk testning. Testerna används av psykologer som arbetsinstrument inom bl.a. hälso- och sjukvård, socialtjänst, habilitering samt yrkesmässig rehabilitering, rättsmedicinalväsende och skola.
Psykologiska tester bygger på psykologisk forskning och skall vara standardiserade så att den enskilde individens resultat kan jämföras med resultaten hos en normalpopulation. De i Sverige använda testen har ofta internationellt ursprung och har brister när det gäller svensk standardisering och normering. Jag anser det därför angeläget att forskningsresurser avses för forskning och utveckling inom det psykologiska metodområdet, framför allt psykologiska test.
Genom Statistiska centralbyråns undersökningar vet vi att invandrares fysiska och psykiska hälsa är sämre än totalbefolkningens. Såväl allmänläkare och distriktssköterskor som psykiatriker och psykologer m.fl. har idag liten beredskap för att arbeta med den kulturella mångfalden och att möta traumatiserade flyktingar som är i behov av vård. Jag anser därför att de olika yrkesgruppernas utbildningar behöver kompletteras enligt följande:
en integrering av mångkulturell kunskap i utbildningen såväl vertikalt som horisontellt
en belysning av det mångkulturella synsättet utifrån befintliga teorier och modeller
en orientering om etikfrågor och mänskliga rättigheter i praktisk yrkesverksamhet och forskning från ett mångkulturellt perspektiv
träning och erfarenheter av hälsoarbete i ett mångkulturellt samhälle och internationellt sammanhang
kommunikationsträning under hela utbildningen
utveckling av professionell hållning till patienter med annan kulturell bakgrund
användning av kulturkompetenta studenters erfarenheter under utbildningen.
I Sverige har successivt byggts upp en omfattande beredskap för att ta hand om kriser och katastrofer. De flesta landsting och kommuner har någon form av krisorganisation. Samhället har kunskap om effekterna av traumatiska kriser och hur man på bästa sätt skall minimera de långsiktiga effekterna. Men det är uppenbart inte minst efter Estoniakatastrofen att det fortfarande finns brister inte minst när det gäller att förebygga och behandla psykiska symtom. Jag anser därför att det behöver tas fram ett nationellt handlingsprogram för såväl fysiskt som psykiskt/psykologiskt omhändertagande i samband med katastrofer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kurator och psykolog i skolan,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetenskrav för psykologer inom rättsväsendet,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om psykologiska test,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångkulturell kunskap i yrkesutbildningar inom hälso- och sjukvården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationellt handlingsprogram för fysiskt och psykiskt omhändertagande i samband med katastrofer.
|
Barbro Westerholm (fp) |
1Yrkande 1 hänvisat till UbU.
2Yrkande 2 hänvisat till JuU.