Varje år drabbas 70 000 svenskar av frakturer på grund av osteoporos, dvs benskörhet eller skelettskörhet. Svenska kvinnor drabbas oftare av osteoporos än andra kvinnor i världen. Varannan 50-årig kvinna kommer att drabbas av frakturer p.g.a. benskörhet.
Osteoporos sprider sig nedåt i åldrarna och omfattar en ökande del av befolkningen. Förändrade levnadsvanor har medfört att en 40-åring idag kan ha samma kvalitet på skelettet som en 70-åring för 30 år sedan. Sedan 1950-talet har risken för frakturer ökat trefaldigt.
Den snabba ökningen av osteoporos och frakturer till följd av osteoporos kan delvis tillskrivas den moderna livsstilen, i framförallt storstäderna. Låg fysisk aktivitet och låg belastning av skelettet i unga år, rökning, otillräckligt närings- och mineralinnehåll i kosten och det förhållande att vi lever längre, medverkar till den dramatiska utvecklingen av osteoporos.
Osteoporos är en skelettsjukdom som kännetecknas av låg benmassa, störd mikroarkitektur, samt nedsatt hållfasthet av skelett och ökad risk för frakturer. Sjukdomen utvecklas gradvis. Skelettet har högst bentäthet i 20-årsåldern. Därefter bryts det långsamt ned. Efter klimakteriet intensifieras nedbrytningen av skelettet för att sedan fortsätta livet ut. Värkande och böjda ryggar, frakturer i ryggkotor, armar, ben, handleder och höftleder utgör ofta indikationer på osteoporos.
Låg fysisk aktivitet, viktminskning, rökning och hög alkoholkonsumtion medför ökad risk för benskörhet och benbrott. Risken för frakturer påverkas också av andra faktorer: kön, ålder, ärftlighet, tidigare fraktur, annan sjuklighet och medicinering (framförallt cortison), balansrubbningar och synstörningar.
Följderna av osteoporos är ofta långtidssjukskrivning, rörelsesvårigheter, kronisk smärta, förlust av livskvalitet och i svåra fall förtidspensionering och ökad dödlighet.
Det finns ingen fullständig analys av vad osteoporos kostar samhället. Enligt beräkningar som prof. Bengt Jönsson på Handelshögskolan i Stockholm genomfört, överstiger dock enbart de direkta sjukvårdskostnaderna för osteoporos 2,6 miljarder kronor per år. En enda höftledsfraktur kostar sjukvården i genomsnitt 150 000 kronor. I Sverige inträffar årligen 18 000 höftledsfrakturer.
Eftersom andelen äldre ökar i vårt land och benskörhet blir vanligare med stigande ålder, kommer sjukvårdens kostnader för benskörhet att öka allt kraftigare i framtiden.
De samlade kostnaderna för försäkringssystem, rehabilitering, den kommunala vården och omsorgen är oöverskådliga, liksom kostnaderna för lidandet för de människor som drabbas och deras anhöriga.
En sundare livsstil kan bidra till att förebygga och fördröja utvecklingen av osteoporos. För dem som redan är sjuka har det på kort tid kommit nya möjligheter att utreda och behandla sjukdomen.
Med utvecklad teknik har bentäthetsmätning blivit ett viktigt komplement till den individuella kliniska bedömningen och spelar en central roll i bedömningen och uppföljningen av patienter med misstänkt eller säkerställd osteoporos.
Intresset för osteoporos har ökat kraftigt världen över. WHO har utlyst en internationell världsosteoporosdag. Inom EU-kommissionen arbetar flera arbetsgrupper med att kartlägga och analysera situationen i medlemsländerna. På grundval av det underlaget utarbetas internationella rekommendationer.
Osteoporos är en vanlig sjukdom som ofta inte diagnosticeras och behandlas. Många patienter behöver bryta benen åtskilliga gånger innan de ens utreds för osteoporos. Kunskaperna om sjukdomen hos allmänheten är dålig och behöver förbättras. Många äldre kvinnor med tydliga tecken på sjukdomen vet inte ens att de bör uppsöka vård.
Kunskaperna hos läkare och övrig sjukvårdspersonal måste också förbättras. De läkare som tar hand om patienter med frakturer bör också undersöka eventuell förekomst av osteoporos och i de fall som så erfordrar, se till att patienten får behandling för sjukdomen.
Idag varierar omhändertagandet av osteoporospatienter kraftigt mellan olika delar av landet. I varje län eller större upptagningsområde bör det finnas minst en enhet som skaffar sig tillräcklig erfarenhet av osteoporos, så att patienter vid behov kan remitteras för benskörhetsmätning och ytterligare utredning av benskörhet.
Förebyggande av osteoporos kräver breda preventiva insatser. Det behövs hälsoupplysning med början i skolan. Unga kvinnor som röker, bantar och lever ett stillasittande liv under tonåren, kan få betala ett högt pris när de blir äldre.
För kvinnor i klimakteriet är menopausrådgivning viktig och bör omfatta diskussioner om benskörhet. För dem som redan är drabbade krävs förebyggande åtgärder mot fallolyckor, i så väl det egna hemmet som ute i samhället.
Utifrån det anförda är det av mycket stor vikt att sjukdomen osteoporos beaktas i folkhälsoarbetet. Riksdagen bör därför ge regeringen tillkänna att behov finns om att sjukdomen osteoporos skall beaktas i Folkhälsoutredningen och att det därför krävs tilläggsdirektiv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv om osteoporos till Folkhälsoutredningen.
|
Lena Sandlin (s) |
Carina Moberg (s) |