Många sjukdomar skiljer sig åt beroende på om det är kvinnor eller män som drabbas av dem. Symptomen kan skilja sig åt och förekomsten är olika beroende på kön. Vissa sjukdomar kan med fog kallas kvinnosjukdomar.
Om man ser till sjukdomspanoramat så kan man få intrycket av att medicinen har ett relativt bra grepp om de sjukdomar som är vanligast förekommande bland män, medan kunskapsläget tycks vara sämre när det gäller de s.k. kvinnosjukdomarna. Inte minst nya sjukdomar som har dykt upp i takt med den moderna samhällsutvecklingen.
Utöver reumatism, som har varit känd sedan länge, så har vi fått t.ex. fibromyalgi, migrän, utbrändhet, osteoporos, s.k. elallergi och amalgamsjuka. Nya, eller nyupptäckta sjukdomar som den manligt dominerade professionen och forskningen ofta känt sig handfallna inför. Ett otäckt och kränkande inslag har tyvärr varit att professionen och forskarna försökt dölja sin kunskapsbrist, genom att psykologisera symptomen och omyndigförklara de hjälpbehövande.
Vad som nu krävs är dock inte ett dividerande om vem som har haft rätt eller fel, utan att ta tag i frågan och höja kunskapsläget om de s.k. kvinnosjukdomarna. Vad som skulle behövas är en omprioritering av forskningen och ett större inslag av forskare som har känsla för frågorna. Gärna några nya professurer med inriktning på kvinnosjukdomar.
Ett annat skäl till obalansen kan vara att den medicinska forskningen sedan lång tid tillbaka har haft goda data om männens sjukdomar och hälsoutveckling. Här har t.ex. mönstringsförfarandet haft stor betydelse när varje ny generation unga män registrerats och kontrollerats vad gäller medicinsk status.
Någon motsvarande databank saknas för unga kvinnor.
Vi vill därför även föreslå att regeringen ges i uppdrag att utreda formerna för hur man kan bredda databasen för kvinnors medicinska och hälsomässiga status.
En sådan databas skulle också vara värdefull för det folkhälsovetenskapliga arbetet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att använda sina styrmedel till att prioritera kunskapsutvecklingen om de vanligaste kvinnosjukdomarna.
|
Stig Sandström (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Britt-Marie Danestig (v) |
|
Marie Engström (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Per Sundgren (v) |
|
Alice Åström (v) |