I regeringens proposition 1997/98:112 tas frågan om Kompetenscentra upp. Vi delar inte regeringens bedömning när det gäller antalet centra. Vi tycker som remissinstanserna att det behövs fler kompetenscentra.
Bakgrunden till vårt ställningstagande är att vi anser att det finns grupper som riskerar att inte få den omsorg eller det omhändertagande som de borde komma i åtnjutande av inom tandvården. Det gäller bland annat personer med medfödda eller förvärvade sjukdomar och handikapp som är så ovanliga att deras behov av habilitering och omhändertagande inte är tillräckligt väl kända.
Nordisk förening för handikapptandvård har vid en konferens i Göteborg 1996 pekat på behovet av att liknande centra som Mun-H-Center i sydvästra Sverige etableras också i andra delar av landet, för att erbjuda patienterna optimal diagnostisk behandling, prevention och rådgivning.
Målsättningen är att patienter med mindre kända sjukdomar eller handikapp skall få ett odontologiskt fullvärdigt omhändertagande, som innefattar utredning, diagnos och behandlingsplanering, samt stöd och råd vid genomförande av behandling som i största möjliga omfattning skall utföras på hemmakliniken. Centret skall ha en hög odontologisk kompetens och en bred kontaktyta mot andra instanser av betydelse. Exempel på sådana är institutionerna för medicin, pediatrik och klinisk genetik vid Umeå universitet samt barnmedicinska kliniken, barnhälsovården och barnhabiliteringen vid Norrlands universitetssjukhus. Genom att skapa ett sådant kunskapscentrum skulle kvaliteten i omhändertagandet av dessa patienter öka.
Centret skall dessutom svara för att all kunskap dokumenteras och lagras i en databas och att den förs tillbaka till vården på ett lämpligt sätt. Centret skall på detta sätt bli en resurs för tandvården i norra Sverige och får därmed stor regional betydelse.
Motivet till att ovan beskrivna centrum bör placeras i Umeå är följande:
I norra delen av Sverige finns ett stort antal ovanliga sjukdomar och syndrom, ofta genetiskt betingade. Sannolikt i de flesta fall som en effekt av sent uppbrutna isolat. En närhet till och ett fungerande samarbete med en genetisk institution är av stor betydelse, eftersom kromosomanalyser är en självklar del av den utredande verksamheten vid många sjukdomar och syndrom. Ett sådant samarbete är sedan många år väl etablerat mellan avdelningen för pedodonti och institutionen för klinisk genetik vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Specialisttandvården vid Odontologiska fakulteten bedrivs redan i dag i nära samverkan med olika avdelningar vid Norrlands universitetssjukhus, exempelvis avdelningarna för plastikkirurgi, medicin, onkologi, reumatologi och barnmedicin. Dessutom finns en lång samarbetstradition inom den patientvårdande verksamheten. Denna vårdsamverkan är nödvändig inte minst på grund av de långa geografiska avstånden.
Vid Norrlands universitetssjukhus finns också avdelningar för barnhälsovård och barnhabilitering. Det finns dessutom ett väl fungerande nätverk mellan specialisterna i de olika odontologiska disciplinerna i de fyra norra landstingen och i vissa fall formella samarbetsavtal.
Ett kunskapscentrum skulle givetvis också generera forskningsmaterial. Detta skulle på ett självklart sätt tillvaratas samt analyseras och bearbetas vid fakulteten för att på sikt ge ny kunskap. Vid avdelningen för pedodonti finns redan i dag pågående forskningsprojekt med en direkt koppling till patienter med olika handikapp.
Vi anser att en etablering av kunskapscentrum även i Umeå ryms inom de avsatta sju miljonerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett kunskapscentrum i Umeå.
|
Carin Lundberg (s) |
|
|
Lars Lilja (s) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Rinaldo Karlsson (s) |