Den 1 oktober 1997 höjdes den s.k. självrisken i tandvårdsförsäkringen från 700 kronor till 1 300 kronor. Parallellt höjdes också tandvårdstaxan med 1,9 procent. Den senare höjningen har en relativt låg effekt på vårdkostnaden. I och med självriskhöjningen kommer däremot beräknade 80 procent av de vårdbehövande att hamna utanför försäkringen.
De återstående av de vårdbehövande, cirka 20 procent som har det största behovet av tandvård, kommer att erhålla kraftigt höjda kostnader. Speciellt hårt drabbas äldre personer med låga pensioner och dålig tandstatus. Trots att tandvårdsförsäkringen urholkats under 90-talet tycks de flesta prioritera sin tandvård. En rapport, nyligen framlagd av Stockholms Läns Äldrecentrum, visar dock att många pensionärer med låga pensioner måste avstå från att gå till tandläkare av ekonomiska skäl. De som har dåliga tänder utan bakomliggande speciell sjukdomsorsak måste bekosta sin tankvård enligt gällande regler. Högkostnadsskyddet i tankvårdsförsäkringen behöver ses över.
Tandvården står historiskt utanför den allmänna sjukvården trots att dåliga tänder i hög grad påverkar det allmänna hälsotillståndet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av högkostnadsskyddet i tandvårdsförsäkringen för pensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen.
Elisabeth Fleetwood (m) |
Stig Rindborg (m) |