Vi läser praktiskt taget dagligen i tidningarna om ökande köer till sjukvård och om vårdföreträdarnas problem med att finna tid och former för att tillmötesgå patienternas önskemål om snabbare omhändertagande och mer personlig kontakt och omvårdnad.
Samtidigt som den debatten pågår, förskjuter regeringen vårdens ofta mest erfarna och kompetenta företrädare, de äldre privatpraktiserande läkarna, som har gedigna erfarenheter, hög specialistkompetens och därtill större möjligheter att erbjuda den kontinuitet och personliga omvårdnad som efterfrågas.
Dessa läkare förskjuts inte för att de anses vara inkompetenta, inte för att de missköter sin yrkesutövning, de förskjuts från vården enbart för att de fyllt 65 år.
Samtidigt som människor tvingas stå i allt längre köer till sjukhus och vårdcentraler, förskjuts genom en lag från 1995 de mest erfarna vårdgivarna, våra äldre privatpraktiserande specialister, som skulle kunna ge många av de köande den vård de efterfrågar. Detta kan inte vara rimligt.
Vilka skäl låg då bakom den lagstiftning som säger att landstingen inte får lämna ersättning till denna läkargrupp? Jo, att det blir för dyrt på landstingen! Kostnaden för de privatpraktiserande läkarna är låg. De svarar för ca 2 procent av den totala sjukvårdskostnaden och tar hand om ungefär 20 procent av öppenvården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar upphäva lagen som förhindrar landstingen att ge privatpraktiserande läkare över 65 år ersättning för den vård de utför i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Stig Grauers (m) |
Inger René (m) |