Motion till riksdagen
1997/98:So271
av Marina Pettersson (s)

Utformningen av receptblanketter


Det är läkare, distriktssköterska, tandläkare, tandhygienist och veterinär i Sverige som har rättigheten att skriva recept på mediciner som är receptbelagda.

Vi ser med oro på den prisutveckling som sker av läkemedlen och att apotekaren inte har rätt att byta ut ett visst preparat som är föreskrivet på recept, mot ett synonympreparat som har identisk substans och verkan mot den åkomma som patienten sökt för hos läkaren. I många fall skriver läkaren av viss vana ut preparat som är dyrare, trots att det inte finns någon motivering för att det läkemedlet skulle ge större effekt på hälsotillståndet än synonympreparatet.

Om det i receptet anges en möjlighet för apotekare att med recept­utskrivarens tillåtelse, kunna ändra till ett annat, mindre kostnadskrävande synonympreparat, skulle det utan men eller risk för patienten spara stora samhällsresurser. De sparade resurserna kan då utnyttjas på andra håll inom den ansträngda offentliga landstingssektorn.

Att det med en enkel ruta på receptet, där receptutställaren ger sin tillåtelse att ändra till synonympreparat för den ansvarige apotekaren, skulle ge stora besparingar råder ingen tvekan om. Det finns redan i dag en möjlighet för läkaren att genom ett tillägg i texten på receptet ge den tillåtelsen, men det görs sällan på grund av att receptutställaren inte är medveten om möjligheten. Genom en sådan enkel åtgärd som att skapa en x-ruta på receptet så ger man läkaren och apotekaren valmöjligheten till ett billigare alternativ, utan att det påverkar behandlingsresultat, eftersom det alltid förblir den som skriver ut receptet som avgör valets betydelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av receptblanketten.

Stockholm den 5 oktober 1997

Marina Pettersson (s)