Regeringens förslag till tandvårdsförsäkring innebär en ny typ av subventioner för bastandvård och en ny variant på högkostnadsskydd för vuxentandvården. Barn- och ungdomstandvården föreslås även fortsättningsvis vara kostnadsfri. Landstingen skall dock få rätt att vid behov ta ut avgift för tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett ”från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat”. Regeringen anvisar ytterligare 500 miljoner jämfört med liggande ramförslag för att täcka kostnaderna för reformen.
Alltfler medborgare har under senare år känt stor oro för sin tandvård på grund av att kostnaderna för den enskilde stigit dramatiskt. Svenskarna har under många år haft en internationellt sett mycket god tandhälsa. Detta beror i huvudsak på den målmedvetna förebyggande verksamheten bland barn och unga sedan 30–40 år. Det anses numera som helt naturligt för de allra flesta att åtminstone en gång per år besöka tandläkaren för att göra en bedömning av tandhälsostatusen.
Efter många års utredande har regeringen så lagt förslag om reformerat tandvårdsstöd. Förslaget är snårigt och det är säkert mycket svårt för den enskilde att bilda sig en uppfattning om kostnaden för tandläkarbesök. Om förslaget genomförs kommer det att skapa osäkerhet, och stor risk för feltolkningar föreligger.
Kristdemokraterna anser att det förebyggande arbetet även fortsättningsvis är utomordentligt viktigt och att kostnaderna för detta måste hållas på en rimlig nivå. Det torde vara det enda sättet att på sikt minska samhällets kostnader för tandvård.
I budgetet för 1998 motsatte vi oss en neddragning av anslaget till tandvårdsförsäkringen med cirka en halv miljard. Med stöd av centern drev regeringen dock igenom förslaget. Det är bra att regeringen nu återför pengarna. Vår utgångspunkt är att alla ska garanteras tillgång till tandvård.
I propositionen föreslås att viss uppsökande verksamhet för de personer som bor i kommunernas äldreboende ska ske kostnadsfritt. I detta avseende kan det initiativ som Tandvårdsstaben i Stockholms läns landsting tog för några år sedan tjäna som förebild. En sådan verksamhet är angelägen eftersom den kan befrämja en god tandhälsa vilket är viktigt för de äldres välbefinnande.
Den senaste tidens larmrapporter om undernäring bland många äldre är ett ytterligare argument för vikten av god tandvård. Dålig tandhälsa kan vara orsaken till undernäring. Samtidigt är det svårt för många, inte minst för senildementa, att själva sköta sin tandhygien och att beskriva smärtupplevelser. Också av detta skäl är uppsökande verksamhet angelägen.
Ersättning bör utgå enligt samma regler som för den övriga hälso- och sjukvården. Många äldre har de senaste åren fått allt större kostnader för nödvändiga insatser. Detta har inneburit att många tvingats avstå tandvård.
Regeringen föreslår att patienter som behöver tandvård i samband med kortvarig sjukdomsbehandling får betala enligt samma regler som gäller för hälso- och sjukvården. Kristdemokraterna ser också det förslaget som positivt.
Regeringens förslag till högkostnadsskydd anser vi innebär en försämring jämfört med det nuvarande. Enligt de regler som gäller för närvarande summeras alla åtgärder och ersättningen beräknas efter detta. Det föreslagna högkostnadsskyddet gäller enbart protetik (konstgjorda tänder) och tandreglering (flyttning av tänder) och lämnar en fast ersättning på 60 % per åtgärd, beräknat utifrån dagens taxa. 3 500 kronor av ersättningsbeloppet räknas bort, och det får patienten själv betala. Utöver detta får den enskilde betala 40 % på tandläkarräkningen. På en kostnad om 6 000 kr ersätter således försäkringen 100 kr. Vi kristdemokrater känner oro för att dessa höjningar kan medföra att många tvingas avstå behandling på grund av kostnaderna. Vi är tveksamma till om den modell och kostnadsram som regeringen föreslagit är tillräcklig för att möta behoven. Med hänvisning till att regeringen nu föreslår att återföra de medel som var orsak till två utredningar under cirka två års tid, borde förändringen nu i stället ha gjorts i små steg under en period av 2–4 år, beroende på behandlingstyper etc. Den förändring som följer av liggande förslag innebär drastiska förändringar av villkoren för stora grupper. Vi avser att återkomma med preciserade krav i samband med vårpropositionen.
Vi anser vidare att man på sikt bör samordna sjukförsäkringen med tandvårdsförsäkringen så att den enskilde verkligen vet vad de totala kostnaderna för vård kan bli som högst. Det är märkligt att just munhålan ska undantas från övriga kroppen vad gäller försäkringen. Att dagens godtyckliga gränssnitt inte håller visas även av att regeringen nu föreslår att kostnader för vissa grupper ska gälla enligt samma regler som för hälso- och sjukvården.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning i syfte att analysera och ge förslag på hur vi på bästa sätt kan skapa ett sammanhållet försäkringssystem för hela kroppen.
Barn och ungdomstandvården bedrivs i de flesta landsting av folktandvården. Regeringen föreslår nu att fri etablering införs för tandläkare. Det är positivt och aktualiserar betydelsen av valfrihet inom barn- och ungdomstandvården. Vi anser att enskilda skall ha rätt att välja tandläkare i såväl privat som offentlig regi. I flera landsting fungerar det alldeles utmärkt, men på många håll saknas denna rättighet. Vi anser att det därför krävs en lagfäst valfrihet inom barn- och ungdomstandvården. Detta kan åstadkommas genom ett tillägg i 7 § tandvårdslagen.
Propositionen föreslår att vård som ges av tandläkare och tandhygienister som fyllt 65 år inte ska berättiga till tandvårdsersättning.
Vi kristdemokrater har upprepade gånger motsatt oss att det införs åldersgränser av detta slag. Vi anser att det är diskriminerande för en enskild att enbart av åldersskäl fråntas vissa rättigheter. I övriga arbetslivet finns inga liknande begränsningar och det bör inte heller finnas inom tandvården. Inom arbetsmarknaden i övrigt arbetar vi för en ökad flexibilitet och mer individuellt anpassade lösningar. Vill en tandläkare eller tandhygienist arbeta längre så bör man få ersättning som tidigare. Vi avslår regeringens förslag om en 65-årsgräns.
Genom en sund konkurrens kan vi skapa bättre möjligheter att nå viktiga mål som kvalitet, effektivitet och valfrihet. När det gäller valfriheten vill vi betona att den är ett värde inte bara för patienterna utan också för personalen som får olika arbetsgivare att välja mellan. Staten måste medverka till att det skapas förutsättningar för en fungerande konkurrens.
För att den föreslagna fria etableringen av privattandläkare ska fungera krävs att det blir konkurrens på lika villkor. Propositionen innehåller – förutom etableringskontrollen – inga förslag som utjämnar konkurrensvillkoren mellan folktandvården och privata vårdgivare. Vi saknar förslag som skulle leda till obligatorisk anbudsupphandling av omsorgstandvård och ”sjukhustandvård”, konkurrensneutrala momsregler och krav på sluten ekonomisk redovisning alternativt ombildning av folktandvården till separata juridiska enheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att föreslå en modell för ett sammanhållet försäkringssystem för hela kroppen,
att riksdagen, genom ett tillägg till 7 § tandvårdslagen, beslutar om lagfäst valfrihet inom barn- och ungdomstandvården,
att riksdagen avslår regeringens förslag att införa en 65-årsgräns för rätten till ersättning för tandvård,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet.
|
Chatrine Pålsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |