Helt klart finns ett samband mellan kostvanor och risken för vissa typer av sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och ledsjukdomar. Då samhället förorsakas betydande kostnader för att vårda sjuka som fått sjukdomar till följd av fetma eller kraftig övervikt så kan inte fetma betraktas som annat än en sjukdom. Att vifta bort problemet med att det i de flesta fall är självförvållat minskar inte vårdkostnaderna.
Föreningen Överviktigas Riksförbund räknar med att så många som
250 000 personer i Sverige lider av fetma och att så många som 30 procent av befolkningen lider av övervikt.
För den som har svårt att komma till rätta med kraftig övervikt är det inte bara ett hälsoproblem utan kan också leda till diskriminerande behandling i arbetsliv och i det sociala umgänget.
Sjukfrånvaro till följd av fetmarelaterade sjukdomar torde innebära ett väsentligt produktionsbortfall för samhället och en icke önskvärd situation för den enskilde.
Det är angeläget att de många människor som drabbas av problem med fetma bemöts med respekt och att samhället lägger ned ökade insatser på att förebygga problemen, istället för att vårda i efterhand.
Huruvida detta arbete ska intensifieras genom Folkhälsoinstitutets informationsverksamhet, genom försäkringskassan eller i primärvården får bedömas i särskild ordning. Men en god början vore att utreda hur folkhälsoarbetet kan motverka fetma och hur vårdande insatser kan förstärkas. Idag är rehabiliterande överviktsvård koncentrerad till Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås. Finns det tillräckligt antal rehabiliteringsplatser? Är samhällets insatser effektiva och tillräckliga? Det är två frågor som en utredning bör ge svar på.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att minska samhällets kostnader och enskildas lidande till följd av fetmarelaterade sjukdomar.
|
Margareta Andersson (c) |
|
|
Ingrid Skeppstedt (c) |
Kerstin Warnerbring (c) |