Den första januari 1992 infördes Ädelreformen som gav kommunerna det samlade ansvaret för all äldrevård. Dock kom läkarna att fortsatt höra till landstingen. Effekterna av detta blev att den fasta läkartillgången på många sjukhem minskade eller helt upphörde, eftersom man inte var klar över hur man administrativt skulle lösa denna fråga. Den husläkarlag som trädde i kraft den 1 januari 1994 har inte bidragit till att lösa problemet med ett fast läkaransvar på varje sjukhem.
I takt med de neddragningar i akutsjukvården i form av färre vårdplatser och kortare vårdtider som den ekonomiska situationen har lett till, har kommunerna i sina äldreboenden fått ta hand om allt sjukare patienter. Som situationen är i dag kan sjukhemmet inte ses som ett äldreboende. Merparten av de gamla som bor där är i behov av kvalificerad medicinsk vård. Ansvaret för denna vård vilar i dag på den medicinskt ansvariga sköterskan. Många av dessa ”Masar” har vittnat om det alltför tunga ansvar de då får bära. Avsaknaden av en för sjukhemmets samtliga patienter ansvarig läkare med en medicinsk helhetssyn har gjort att kvaliteten i det medicinska omhändertagandet har försämrats, något som påtalats i Socialstyrelsens samtliga utvärderingar av Ädelreformen. Till detta kan läggas det faktum att utan ansvarig läkare får inte den övriga vårdpersonalen den handledning, utbildning och det stöd i sitt löpande arbete, som är en förutsättning för en god verksamhet.
När ovanstående brister framförts, har man varje gång hänvisat till att detta är en fråga, som måste lösas av berörda parter, det vill säga kommun och landsting. Men Socialstyrelsen kan även i sin femte och sista utvärdering av Ädelreformen konstatera att så ännu inte skett.
Jag anser tiden nu vara mogen för att på det sätt regeringen finner lämpligast, måhända i yttersta fall via lagstiftning, säkerställa att god och likvärdig medicinsk vård till alla gamla på våra sjukhem ges genom att tillse att det vid varje sjukhem finns en läkare med geriatrisk kompetens, som har det medicinska helhetsansvaret för vårdplanering och tillsyn för sjukhemmets samtliga patienter och därmed också det övergripande ansvaret för vårdpersonalens stöd och handledning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkartillgången på sjukhemmen.
|
My Persson (m) |