Högkostnadsskyddet för avgifter för öppen vård och för läkemedel regleras i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m. och har funnits sedan 1981. Beträffande den öppna vården gäller högkostnadsskyddet avgifter vid läkarbesök och sjukvårdande behandling inom landstingen samt vid besök hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster med ersättning enligt ovannämnda lagar. Den 1 januari 1997 delades det samlade högkostnadsskyddet upp i två delar – ett för läkemedel på 1 300 kronor och ett för besök i öppenvården på 900 kronor, totalt alltså 2 200 kronor per år.
Moderata samlingspartiet avvisade regeringens förslag hösten 1996 om att överföra kostnadsansvaret för läkemedel till sjukvårdshuvudmännen. Vi vidhåller denna inställning, som vi utvecklar närmare i motion 1997/98:So239 av Gullan Lindblad m.fl. (m). Mot den bakgrunden föreslår vi också en annan konstruktion på högkostnadsskyddet för sjukvård, som innebär en kostnadskontroll samtidigt som det skyddar dem som har mest behov av sjukvård utan att skapa en överkonsumtion av sjukvård. I motion 1997/98:So239 föreslås ett särskilt högkostnadsskydd för läkemedel. Detta högkostnadsskydd har i princip samma konstruktion som vårt förslag avseende högkostnadsskydd för sjukvård enligt nedan.
Vi förordar därför ett system som innebär att den enskilde själv får välja högkostnadsskydd enligt följande:
Det ena alternativet innebär att ingen skall behöva betala mer än 700 kronor per läkarbesök/behandling. Oavsett om kostnaden är högre betalar patienten maximalt 700 kronor per gång. Den här modellen kan vara attraktiv för människor som inte tror sig ha sjukvårdskostnader som överstiger 1 200 kronor per år.
Den andra modellen, som vi tror att de allra flesta kommer att välja, innebär att man betalar 100 kronor per månad eller 1 200 kronor per år. Eftersom en enskild individ aldrig kan veta om de egna sjukvårdskostnaderna kommer att överstiga 1 200 kronor tror vi att benägenheten att ansluta sig till systemet är relativt stor.
Försäkringen innebär att den enskilde inte betalar mer än en administrativ avgift på 25 kronor per läkarbesök. I övrigt är vården kostnadsfri för den enskilde. I likhet med vad vi föreslår i motion 1997/98:So239 gäller en förälders inbetalning på 100 kronor per månad för sjukvård dennes samtliga barn upp till 18 år.
Inbetalningen av försäkringen kan antingen ske med hela beloppet på en gång eller delas upp i månatliga betalningar. För äldre kan ett avdrag på pensionen göras automatiskt med 100 kronor i månaden.
I ett första steg bör landstingen ha ansvaret för avgiften. Det kan i ett senare skede diskuteras om systemet bör vara nationellt.
Vi har inte räknat på vad vårt förslag skulle innebära i minskade kostnader jämfört med det nu gällande högkostnadsskyddet. Om man inbegriper att försäkringen kan komma att omfattas av en betydlig andel av inte minst barnfamiljerna och äldre personer kan ökade intäkter drastiskt minska de offentliga kostnaderna i den öppna vården. Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning för att närmare studera detaljerna kring vårt förslag.
Vi vill avslutningsvis hänvisa till vår motion 1997/98:So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vad gäller skydd för höga kostnader för vad som i dagligt tal brukar kallas ”fattigpensionärer”.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett nytt högkostnadsskydd för sjukvårdskostnader i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Gullan Lindblad (m) |
|
|
Sten Svensson (m) |
Leif Carlson (m) |
|
Maud Ekendahl (m) |
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |
|
Gustaf von Essen (m) |
Margit Gennser (m) |
|
Stig Grauers (m) |
Rolf Gunnarsson (m) |
|
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
Tomas Högström (m) |
|
Annika Jonsell (m) |
Göte Jonsson (m) |
|
Ulf Kristersson (m) |
Bertil Persson (m) |
|
My Persson (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
Åke Sundqvist (m) |
Birgitta Wichne (m) |
|
Liselotte Wågö (m) |
Anna Åkerhielm (m) |