Den allmänna tandvårdsförsäkringen infördes 1974. Syftet var att göra det ekonomiskt möjligt för alla att få tillgång till tandvård till en rimlig kostnad. Tandhälsan var då helt annorlunda än vad den är i dag. Stora delar av den vuxna befolkningen hade omfattande tandförluster och bland barn och ungdomar var karies vanligt. Det fanns ett stort behov av att höja tandstatusen. Den allmänna försäkringen konstruerades därför så att den gav incitament till omfattande åtgärder och tandläkaren fick ersättning per utförd åtgärd. Samtidigt genomfördes kampanjer för bättre munhygien och fluoranvändningen ökade. Den organiserade barn- och ungdomstandvården byggdes successivt ut till att omfatta alla ungdomar upp t.o.m. 19 år. Målet var en bättre tandhälsa.
Tandhälsan har kontinuerligt förbättrats och tandstatusen hos befolkningen är helt annorlunda i dag jämfört med vad den var för 25 år sedan. Det finns en stor medvetenhet om att man kan påverka sin tandhälsa genom bra munhygien. Det finns dock fortfarande personer med stort kvarstående tandvårdsbehov, exempelvis äldre som inte haft tillgång till barn- och ungdomstandvården eller där sjukdom påverkat tandstatusen.
Ett syfte med nuvarande försäkring var, när den infördes, att den skulle ge en påtaglig reduktion av utgifterna för den enskilde i samband med tandvård. Målet med förbättrad tandhälsa uppnåddes snabbt och därefter har subventionsgraden minskats. Försäkringens budgetram har successivt sänkts från 3,8 miljarder år 1993 till 1,9 miljarder för år 1997. För att täcka den något minskade subventionsgraden för 1998 har riksdagen beslutat att höja självrisken i försäkringen fr.o.m. den 1 oktober 1997 till 1 300 kronor.
Tandvårdsförsäkringen, som den nu är utformad, gynnar dem som har råd att betala i stället för att hjälpa dem som har störst behov av att få sina tänder reparerade. Omkring 80 procent av patienterna får med nuvarande regler inget ekonomiskt stöd från tandvårdsförsäkringen eftersom behandlingskostnaderna inte överstiger självrisken. Försäkringen har allt mer kommit att inriktas på att ge stöd till dyrbara behandlingar till en mindre del av befolkningen och det ursprungliga syftet, som var att reducera kostnaden för tandvård, uppfylls inte längre.
De flesta människor besöker tandvården regelbundet och har bara ett ringa tandvårdsbehov. Men det finns en liten grupp som inte har någon fast tandläkare. Regelbundna besök hos tandläkaren är en viktig del i den förebyggande tandvården och minskar risken för omfattande och dyra ingrepp. Därför ska tandvården gynna förebyggande insatser och inriktningen ska vara att informera om vikten av regelbundna tandläkarbesök.
I tandvården finns goda incitament för förebyggande åtgärder. Alla barn har på lika villkor tillgång till fri barn- och ungdomstandvård. Denna grundförutsättning är mycket viktig och ger människor likvärdiga möjligheter att fortsätta att vårda sina tänder. Barn- och ungdomstandvården gör att det inte längre finns några avgörande skillnader mellan olika socialekonomiska gruppers tandstatus. Alla har ett likvärdigt utgångsläge.
Tandvårdsförsäkringen bör förändras – nu när befolkningens tandstatus är förbättrad – så att den i högre grad kommer personer med stort kvarstående tandvårdsbehov till del och i högre utsträckning gynnar förebyggande insatser.
Det är nödvändigt att göra en omstrukturering inom tandvården och den bör göras så att kompetensen behålls och att det återigen blir möjligt för unga tandläkare att etablera sig i Sverige.
Det finns inga enkla samband mellan tandvårdskonsumtion och tandhälsa. Det visar bl.a. erfarenheterna från Norge som aldrig haft en tandvårdsförsäkring men där ändå tandhälsan är ungefär lika god som i Sverige. De länder som har en statligt subventionerad tandvård har valt den modell som föreslås i propositionen.
Centerpartiet anser, i likhet med regeringen, att samhällets stöd till vuxentandvård främst bör syfta till en bättre tandhälsa bland befolkningen, så att vårdbehovet och därmed kostnaderna för enskilda och samhället på sikt minskar. Bakgrunden till vårt ställningstagande är det faktum att den nuvarande konstruktionen av tandvårdsförsäkringen i begränsad omfattning kommer de personer som har de största behoven till del. Personer med stort tandvårdsbehov har inte alltid de ekonomiska resurser som krävs med den nuvarande konstruktionen av försäkringen för att förbättra sin tandstatus.
I Centerpartiets motion, En rättvisare tandvårdsförsäkring, som vi lade till riksdagen hösten 1997, presenterade vi ett antal principer som vi anser bör vara gällande för en ny tandvårdsförsäkring. Vi konstaterar att ett flertal av regeringens förordade principiella utgångspunkter för ett nytt ersättningssystem stämmer överens med det som Centerpartiet tidigare föreslagit.
Vår utgångspunkt i motionen är att öka träffsäkerheten i tandvårdsförsäkringen. Speciellt betydelsefullt är förslaget om stöd till särskilda patientgrupper, äldre, sjuka och funktionshindrade med kommunal omsorg. Centerpartiets förslag om bastandvård, som också föreslås i propositionen, är ett ekonomiskt stöd som kan komma alla försäkrade till – i motsats till idag då endast 20 procent av befolkningen får stöd från samhället. Bastandvården gör det möjligt för fler att uppnå och upprätthålla en god tandhälsa.
Centerpartiet instämmer i huvudsak i de förordade principiella utgångspunkterna, men för att tandvårdsstödet ska fungera bra föreslår vi att även följande bör slås fast i riksdagsbeslut:
Barn- och ungdomstandvården ska vara avgiftsfri
Den väl utbyggda och utvecklade barn- och ungdomstandvården är en bidragande orsak till den höga tandstatus som befolkningen har. Den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården ger ett likvärdigt utgångsläge för en fortsatt god tandhälsa i resten av livet. I barn- och ungdomsåren görs också många av de stora tandregleringsinsatser som är av betydelse för hela livet. Det är ofta kostsamma ingrepp som riskerar att bli beroende av föräldrarnas ekonomiska möjligheter om avgiftsfriheten tas bort. Det är däremot inte alla åtgärder som är odontologiskt eller utseendemässigt motiverade och därför kan inte allt vara avgiftsfritt. I de fall som föräldrar vill bekosta insatser utöver det som är motiverat är de idag hänvisade till den privata tandvården. Regeringen föreslår att detta ändras så att även folktandvården får möjlighet att ta ut avgifter. Detta kan Centerpartiet ställa sig bakom, under förutsättning att folktandvårdens verksamhet särredovisas i förhållande till övrig verksamhet. Vi återkommer till detta nedan.
Regeringen skriver i propositionen att man anser att barn- och ungdomstandvården ska vara avgiftsfri för patienterna. Centerpartiet anser dock att avgiftsfrihet inom barn- och ungdomstandvården bör fastläggas som grundläggande princip för tandvården. Detta bör ges regeringen till känna.
Riktade insatser
Det är väsentligt att ungdomar kontinuerligt fortsätter med tandhälsoundersökningar efter det att de lämnat den avgiftsfria tandvården. Många ungdomar behåller sin tandläkarkontakt men det finns en liten grupp som avstår från regelbundna tandläkarbesök. Dessa ungdomar riskerar att snabbt försämra sin tandhälsa. Samtidigt som man lämnar ungdomstandvården sker andra viktiga händelser i livet; man flyttar hemifrån, börjar studera vid universitet eller börjar arbeta på en annan ort. Risken att man inte upptar en ny tandläkarkontakt i den nya livssituationen är uppenbar och det kan ta flera år innan ett nytt tandläkarbesök görs. Centerpartiet anser att Folkhälsoinstitutet inom ramen för verksamheten bör få i uppdrag att utforma nödvändiga informationsinsatser riktade till ungdomar för att de ska bibehålla eller återuppta en tandläkarkontakt. Detta bör ges regeringen till känna.
Konkurrensneutralitet måste råda mellan offentliga och privata vårdgivare
Privattandläkarna är en inte obetydlig grupp av småföretagare som liksom andra företagare behöver långsiktiga spelregler. Förbättringar för företagande inom näringspolitiken kommer även den privata tandläkaren till del. Det finns dock ett par specifika problem inom tandvårdssektorn som bör åtgärdas, bl.a. skeva konkurrensförhållanden och etableringsbegränsningen. I regeringens proposition föreslås att etableringsbegränsningen avskaffas. Detta välkomnas av Centerpartiet.
Tandvården bedrivs i dag inom två jämnstora sektorer, till skillnad från sjukvården där privata vårdgivare svarar för mindre än 5 procent av vårdproduktionen. Den privata tandvårdens möjligheter varierar beroende på var man verkar. Inom vissa landsting har t.ex. barn och ungdomar full möjlighet att välja tandläkare; i andra delar av landet är denna valmöjlighet starkt begränsad. En förutsättning för att patienten ska kunna välja vårdgivare är att det finns privattandvård i hela landet. Det å andra sidan förutsätter att privata vårdgivare har möjlighet att konkurrera om att utöva barn- och ungdomstandvård.
För att skapa konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig tandvård bör alla patienter ha möjlighet att välja tandläkare oberoende av om man får ekonomiskt stöd från den allmänna försäkringen eller inte. Därtill bör folktandvårdens verksamhet särredovisas i förhållande till landstingens övriga ekonomi. Arbetet med att uppnå detta bör påskyndas. En särredovisad verksamhet är angelägen för att uppnå ökad konkurrens som kan pressa kostnaderna för patienter och för samhället. Ett problem som försvårar kostnadsneutralitet är att privata vårdgivare är momspliktiga, till skillnad från offentliga vårdgivare. Detta bör ges regeringen till känna.
I propositionen föreslår regeringen att äldre, sjuka och funktionshindrade med kommunal omsorg, inkl. hemsjukvård ska bli föremål för uppsökande verksamhet och bedömning av sin tandhälsa samt vid behov få nödvändig tandvård till en låg kostnad. Centerpartiet anser att förslaget är bra särskilt med bakgrund av de rapporter som visar att ovanligt många personer av ekonomiska skäl inte accepterar erbjudande om undersökning och nödvändig vård.
Centerpartiet anser att det bör klargöras att även personer som omfattas av den kommunala omsorgen ska ha rätt att välja eller bibehålla sin tandläkarkontakt. Det är också angeläget att den uppsökande verksamheten konkurrensutsätts och Centerpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att återkomma med lagförslag med denna innebörd. Detta bör ges regeringen till känna.
I regeringens proposition föreslås att landstingen ska ha rätt att ta ut avgifter för kostnader för tandvård som ges barn och ungdomar om vården inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt tillfredsställande resultat. Vi anser att detta är ett bra förslag men det förutsätter att folktandvårdens verksamhet särredovisas i förhållande till övrig verksamhet, d.v.s. att det råder konkurrensneutralitet gentemot den privata verksamheten samt att barn och ungdomar har möjlighet att välja tandläkare. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet välkomnar förslaget om att slopa tandvårdsersättningen för amalgamfyllningar. Det kommer att leda till att amalgam fasas ut som tandfyllnadsmaterial. Samtidigt med detta är det viktigt att inte göra samma misstag som med amalgamet, d.v.s. att föra in nya material som kan skapa miljöproblem och allergier. Försiktighetsprincipen bör råda vid införandet av nya fyllnadsmaterial, risken är annars att samma misstag begås som med amalgam.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avgiftsfri barn- och ungdomstandvård,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade informationsinsatser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet inom tandvården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särredovisning av folktandvårdens verksamhet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en den uppsökande verksamheten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar för folktandvården att ta ut avgifter för barn- och ungdomstandvården.
|
Roland Larsson (c) |
|
|
Ingrid Skeppstedt (c) |
Kerstin Warnerbring (c) |
|
Karin Israelsson (c) |
Rolf Kenneryd (c) |