Regeringen har vid sammanträde 1997-08-28/4409/s (delvis), S96/5940/s (delvis) – med utgångspunkt från vad som uttalats i betänkandet av 1994 års behörighetskommitté (SOU 1996:138, sid 392 f) – konstaterat följande:
När det gäller frågan om legitimerade psykologers verksamhet utanför den egentliga hälso- och sjukvårdens organisation, exempelvis inom skolor och företag, gäller bestämmelserna om disciplinpåföljd i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd mm på hälso- och sjukvårdens område (disciplinpåföljdslagen) vid yrkesutövning som har samband med undersökning, vård eller behandling av patienter eller klinisk forskning på människor. Enligt uttalanden i lagens förarbeten (prop 1993/94:149 sid 77) skall den som ges vård eller behandling eller genomgår en undersökning oavsett anledning betraktas som patient.
Denna inställning har också Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (SAN) redovisat i sina beslut. Rättsläget måste tolkas på så sätt att legitimerade psykologer alltid räknas som hälso- och sjukvårdspersonal och står under samhällets tillsyn enligt lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen) och undersöker, vårdar eller behandlar andra människor. Detta gäller oberoende av hur verksamheten är organiserad. I sammanhanget kan det också finnas skäl att erinra om att bestämmelserna om tillsyn i lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården inte är knutna till driftformen.
Betänkandet har remissbehandlats. De remissinstanser som yttrat sig över detta avsnitt i betänkandet har delat kommitténs bedömningar. Genom regeringens beslut har ett mindre men viktigt steg tagits för att öka allmänhetens skydd mot oseriös och skadlig yrkesutövning inom det psykologiska tillämpningsområdet. Dessvärre kan dock konstateras att patienters/klienters skydd mot skadlig (oetisk) användning av psykologisk kunskap på samhällslivets olika områden fortfarande är mycket bristfälligt.
Några exempel:
Lagen (SFS 1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvacksalverilagen) innehåller ej något hinder mot psykologiskt kvacksalveri inom hälso- och sjukvården, bortsett från förbudet för den som ej är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal att undersöka eller behandla barn under åtta år respektive undersöka eller behandla annan under hypnos.
Utanför åliggande- och tillsynslagens tillämpningsområde uppträder idag personer med otillräcklig utbildning, under yrkesbeteckningen psykolog respektive används psykologiska metoder av sådana personer inom ett stort antal områden. Exempel på detta är användandet av psykologiska metoder och test inom arbetslivets område av personer utan psykologutbildning (utbildning, utveckling, rekrytering/urval, personlighetstest), rättsväsendet (icke legitimerade så kallade vittnespsykologer), skolan (barn med psykiska problem erbjuds ”lekarbete” av speciallärare i stället för utredning/
behandling av legitimerad psykolog).
Samtidigt är legitimerade psykologer verksamma sedan länge inom ett stort antal områden utanför hälso- och sjukvården. Några exempel på sådana områden är Arbetsmarknadsverket, skolan, förskolan, kriminalvården, rättsväsendet, konsultområdet, (bl a rekrytering, urval, utbildning), LSS-området, socialtjänsten och försvaret.
Inom dessa områden faller endast sådana uppgifter som omfattas av åliggandelagen respektive disciplinpåföljdslagen under Socialstyrelsens respektive Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds tillsyn.
Med utgångspunkt från klient- och samhällsintresset är det av stor betydelse att såväl ”kvacksalveri” som skadlig (oetisk) användning av psykologisk kunskap motverkas inom dessa och andra områden.
Det kan konstateras att den nuvarande lagstiftningen i Sverige sannolikt ger allmänheten, myndigheter och andra klienter det sämsta skyddet i Norden mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet. Detta förhållande är särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till den stora betydelse/inverkan psykologers yrkesutövning har på såväl individ- som grupp- respektive organisationsnivå.
En samlad lagstiftning – en psykologlag – avseende all psykologverksamhet skulle skapa förutsättningar för en väsentlig förbättring av skyddet för allmänheten mot oseriös och skadlig psykologverksamhet samt ge utgångspunkter för en effektivisering av tillsynsverksamheten. En motsvarande samlad tillsynslagstiftning finns redan idag för vissa andra yrkesgrupper t ex veterinärer, advokater och revisorer. Ett förslag till samlad tillsynslagstiftning avseende psykologyrket med bibehållen statlig auktorisation inklusive bestämmelser mot psykologiskt kvacksalveri bör därför föreläggas riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till samlad tillsynslagstiftning avseende psykologyrket med bibehållen statlig auktorisation inklusive bestämmelser mot psykologiskt kvacksalveri.
|
Siw Persson (fp) |