Användningen av amalgam som tandfyllningsmaterial har under lång tid kritiserats och debatterats i Sverige. Så sent som 1994 beslutade riksdagen om en målsättning att användningen av amalgam skulle avvecklas senast 1997, men allt talar för att användningen kommer att fortgå. Problem med ersättningsmaterial, både vad gäller kostnader och kvalitet, har varit ett skäl till fördröjningen. Därtill har den stora oenigheten inom professionen om amalgamets hälsorisker medverkat till fördröjningen. Ambitionen att helt reducera amalgamanvändningen finns förvisso, men den varierar över landet. Vissa landsting arbetar i princip helt amalgamfritt, medan andra fortfarande använder amalgam. Mot bakgrund av de hälsorisker som amalgamfyllningar sannolikt innebär för vissa personer är det av största vikt att barntandvården upphör med amalgamanvändning. Detta bör ges regeringen till känna.
Det råder sedan lång tid oenighet kring vilka ersättningsmaterial som är lämpligast i stället för amalgam. Keramer och guld anses allmänt för dyra och inte alltid ändamålsenliga, medan plastbaserade material har visat sig ge problem med allergier för tandvårdspersonal. Det krävs uppenbarligen utökade ansträngningar för att finna bättre lämpade material, och för att detta ska vara möjligt behövs mer forskning inom området. Detta bör ges regeringen till känna.
Flera tandläkare arbetar i dag amalgamfritt och vid ett antal ställen finns därtill kliniker för behandling av amalgamrelaterade besvär. Flera av dessa ger en kritisk bild av hur ansvarig myndighet, Socialstyrelsen, ofta försvårat såväl avvecklingen av amalgamet som saneringsåtgärder på området. Den omdebatterade skriften ”Blir man sjuk av amalgam”, som Socialstyrelsen producerade, har tidigare nämnts i riksdagsmotioner som exempel på hur en ensidigt sammansatt expertgrupp fick stort utrymme att i princip avfärda alla risker med amalgamanvändning. På motsvarande sätt har även Socialstyrelsens arbetsgrupper på området kritiserats, samt granskningen av verksamheten vid amalgamenheten vid Uppsala akademiska sjukhus.
Det är förvisso inte riksdagens uppgift att ta ställning till hur en enskild myndighet ska agera, däremot infinner sig frågan om inte tillräckligt mycket uppgifter nu framkommit för en granskning i ärendet. En granskning som har till uppgift att närmare analysera orsakerna till amalgamförbudets försening och Socialstyrelsens agerande i frågan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphörandet av amalgamanvändning inom barntandvården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer forskning kring ersättningsmaterial,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Socialstyrelsen.
|
Tomas Eneroth (s) |
Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) |